Tre skåningar smörjer kråset på Le bistrot des jardins i Menton: Christer Olesen, jag och Kaj Andersson. Foto: En av Frankrikes trevligaste kypare
Onsdag morgon. Allmän väckning på hotellet klockan 8.32 med en pneumatisk borrmaskin. Man håller på att renovera matsalen och det är anledningen till att vi får frukost på rummet. Det finns alltså en baksida med denna luxuösa servering. Men nu väntar några dagar med enkelronder klockan 14.30 – perfekt tid för rondstart – och i bästa fall blir det en middagslur innan det är dags att slå sig ner under kristallkronorna i Salon de Grande Bretagne.
Det är hur som helst en skön känsla att stiga upp ur sängen och trycka på knappen som ser till att mörkläggningsjalusin rullas upp. Ridån går upp för ännu en klarblå himmel. Jag drar balkongdörren åt sidan, kliver ut och njuter av den svaga brisen från Medelhavet. Från balkongen ser jag havet ovan Casino Barrière till vänster och till höger ståtar bergen. Det finns ett reglage även för markisen över balkongen, men den befinner sig i ett bra läge och behöver inte justeras. Hemma i Malmö behövs väl inga solmarkiser vid den här tiden på året.
Vårt wi-fi fungerar för det mesta. Jag kan leverera mina krönikor till Sydsvenskan i god ordning och dessutom fylla bloggen med dagliga inlägg.
Jag tycker om den här staden, det får bli fler Menton Open. Som Johan Hellsten berättade i TfS nr 1/2004 spelar vi i den tidigare kasinobyggnaden. Spelmarker har ersatts med pjäser och insatsen är mindre för de flesta.
Jag försäkrar: det är skoj att spela schack även när elotalet faller som grahnbarr kring tjugondag Knut. Och som grannen Stellan så klokt formulerat det: ”Elotalet ljuger inte.” Det är glyttigt att tala om att resultatet ”borde” ha varit ett annat. Och det väntar ett nytt äventyr imorgon. Det blir lätt fånigt när amatörer spelar som om det vore med livet som insats.
Dagens clou: vi har funnit Restaurangen. Jag talar om Le bistrot des jardins som fick en Michelinutmärkelse i fjol: Sélectionné dans le guide Michelin. Ingen stjärna men väl ett erkännande. För min del blev det en underbar fiskrätt och till dessert var jag tvungen att välja tiramisu för att återupprätta det franska köket. Om jag varit bättre stadd vid kassa och inte haft ett parti att tänka på, så hade jag beställt ett gott vin till denna rätt, men det finns alltid begränsningar när det gäller välmågan.
Som sagt, jag älskar kontrasterna. När jag kommer hem till Malmö kan det bli en utsökt falafel med grekisk sallad hos Värnhems falafel till 30 kronor. Det är ett specialpris eftersom jag är stamkund. Andra betalar 35 kronor. Jag kommer in och hälsar på personalen och behöver inte framföra vad jag vill ha. De vet. Visst är det lockande att beställa något annat men då skulle våra rutiner upplösas. På Le bistrot des jardins stannade notan på det tiodubbla och det var det värt. Vi kommer att återvända dit.
Just det, dessutom spelas det schack i Menton. Igor Glek är ensam om att ha 5 av 5 och Jan Johansson finns med i förföljargruppen en halv poäng efter den tyske stormästaren.
Resultatservice