Svenska spelare i utländska ligor

FC Bayern Münchens Linus Johansson vid brädet i matchen mot Erfurter SK senast.

Till vänster: Philip Lindgren. Foto: fcbayern-schach.de 

Det hade varit skoj att vara i Berlin den kommande helgen. Där spelas tre ronder i högsta divisionen i Bundesliga, rond 9–11. Det blir nog en och annan svensk spelare vid brädena.

Hemmavid spelar Björn Ahlander för Lunds ASK. På andra sidan Sundet har han en god chans att hämta guld med Team Xtracon Køge i danska elitserien.

För några veckor sedan deltog Björn i en lyckad räddningsaktion i Schweiz, där han representerar Nimzowitsch Zürich i en division 2-grupp. I rond 5 (av 7) var det nödvändigt att besegra Pfäffikon för att hålla sig på rätt sida om nedflyttningsstrecket. Laget hade speciellt för den matchen hämtat förstärkning på de två främsta borden från Malmö och Malta:

Nimzowitsch Zürich – Pfäffikon 6,5–1,5
1. Björn Ahlander – Patrik Hugentobler 1-0
2. Roland Ekström – Benjamin Huss 1-0

För tillfället befinner sig Björn på Island. I helgen spelas de avslutande ronderna i det isländska lagmästerskapet.

Kaido Külaots segrade i Moskva

Kaido Külaots kom på delad förstaplats i Aeroflot Open och utropades till

turneringsvinnare på bättre särskiljning. Foto: Eteri Kublasjvili 

Både Kaido Külaots och Haik Martirosyan vann i sista ronden och slutade på delad förstaplats med 7 poäng. Külaots hade bäst särskiljning och som belöning får han en plats i Dortmundturneringen den 13–21 juli. Han var obesegrad med fem vinster och fyra remier. Vinsten mot topprankade Wei Yi i sjunde ronden bidrog starkt till triumfen.

Martirosyan avslutade turneringen med en liten finess:

Tigran Petrosian – Haik Martirosyan 

Svart drar

Vits matthot bemöttes på bästa tänkbara sätt. Lösningen finns sist i dagens inlägg.

Indiska juniorer stormar fram och nu var det 13-årige Raunak Sadhwani som ordnade sin första GM-inteckning.

Resultatservice
Partier

* * * * *

Tretton grader och utefika. Bilden visar ett täcke av vintergäck i Slottsparken i Malmö.

Det börjar arta sig. Foto: LG 

* * * * * 

Petrosian–Martirosyan 
46...Th3+! 47.uppg.
Det är snitslad bana till mattsättningen: 47.gxh3 Df3+ 48.Kh2 Dxh3+ 49.Kg1 c1T+ med matt.

Aeroflot Open i Moskva

På toppbordet idag: Krishnan Sasikiran mot Kaido Külaots. Foto: Eldara Muchametova 

Det har rapporterats om hundratals bombhot i Moskva de senaste veckorna, bland annat till ett flertal hotell. Det drabbade Hotel Cosmos en bit in i första ronden av Aeroflot Open. Spellokalen utrymdes och partierna ogiltigförklarades. Fyra dagar senare fick det bli en dubbelrond för att komma ifatt. Peter Doggers har skrivit om dramatiken på chess.com.

Inför näst sista ronden idag fanns en trio i tätgruppen: Kaido Külaots, Krishnan Sasikiran och Haik Martirosyan. Det blev många remier på toppborden och ingen av förföljarna kom ikapp. Förutom ett saftigt förstapris hägrar en plats i sommarens superturnering i Dortmund till turneringsvinnaren.

En kombinationsövning från rond 2 – eller om man möjligen ska kalla den för rond 1. Det var hur som helst det första fullbordade partiet i turneringen för de båda kombattanterna.

Changren Dai – Babu Lalith 

Svart drar

Efter 31...Td6 kan svart kämpa på men det blev en helt annan historia efter 31...Dd6??. Varför det? Lösningen finns sist i dagens inlägg.

Resultatservice
Partier

* * * * *

Grannen Stellan går minst 10 000 steg om dagen. För min del blir det en daglig promenad på omkring en timme. Även om jag räknar in de gånger jag tar mig från köksbordet till soffan i vardagsrummet kommer jag nog inte i närheten av hans stegmängd. Jag får ändå god motion varje dag och det gör inte ont.

Våra promenadstråk korsades igår och han förklarade att jag missat att rapportera från en viktig söndagsmatch. Han avsåg speciellt ett parti som utkämpades i tyska Oberliga. Här en sammanställlning av de svenska spelarnas resultat från Bundesliga den gångna helgen:

Division 2, Ost
FC Bayern München ser ut att återvända till toppdivisionen. I helgens två matcher tog svensktrion 5,5 poäng av 6 möjliga. En helt okej utdelning.

Rond 7
FC Bayern München – SK König Plauen 6,5–1,5
4. Linus Johansson – Roland Pfretzschner 1-0
6. Philip Lindgren – Daniel Zähringer 1-0
7. Martin Lokander – Simon Burian 1-0

Rond 8
FC Bayern München – Erfurter SK 4–4
5. Linus Johansson – Bernd Vökler remi
7. Philip Lindgren – Thomas Casper 1-0
8. Martin Lokander – Nikita Mysjkin 1-0

Division 2, West
DJK Aachen drog tillbaka sitt förstalag från högsta divisionen och nu leder klubbens andralag denna division 2-grupp. Det är nog ett annat lag som aspirerar på uppflyttning från den här gruppen. Slavko Cicak har spelat med i samtliga sju ronder och har fått ihop 4 poäng.

Rond 7
TSV Schott Mainz – SV Oberursel 5,5–2,5
5. Slavko Cicak – Robert Schlamp 1-0

Oberliga Nord Nord
Så blev det då ett svenskt stormästarmöte i division 3. Stellan promenerade omkring med ett leende igår och här är anledningen:

Rond 7
SK Johanneum Eppendorf – SF Schwerin 2–6
1. Tom Wedberg – Stellan Brynell 0-1

* * * * *

I partiet Dai–Lalith följde 32.Le8+! och svart gav upp med tanke på 31...Kxe8 32.Txe6+.

Lördagspromenad i Köpenhamn

Den vindögde blinkmördaren. Foto: Rolf Olsson 

Det har varit lite semesterkänsla i veckan som gick och jag är mycket tacksam att Max Wahlund ställde upp som bloggarvikarie. I lördags blev det en nostalgitur genom Köpenhamn. Jag sitter ofta och skriver på kaféer och jag har en del favoritställen. Ett av dem var ruffiga Klaptræet vid Kultorvet. Det kaféet har gått hädan, i de lokalerna finns nu en uppsnofsad variant med namnet Skaal. Det finns inte med på min lista över mysiga skrivarställen. Sådana egenskaper sitter inte i väggarna, det går inte i arv.

Skaal – här fanns tidigare Klaptræet. Foto: LG 

Till syvende och sist – eller til syvende og sidst, som danskarna säger – handlar det om att finna nya favoritställen när de gamla tappar stilen eller försvinner. Mest saknar jag Copenhagen Street Food på Papirøen. Så här långt kan Reffen inte betraktas som ett fullgott alternativ. Jag valde att luncha i Torvehallerne den här gången.

Torvehallerne, Köpenhamns största saluhallar. Foto: LG 

Bakom ett plank på Sankt Peders Stræde ligger Valkendorfs Kollegium. I min ungdom var jag där ibland och då var det Gerner Carlsson som bjöd in. Jag kommer inte ihåg vilken schackklubb han representerade men jag minns att han var Dansk Skak Unions samlade opposition. Och han var huvudansvarig för kollegiets vinkällare, en naturlig festarrangör med andra ord.

Vid den tiden var jag maximalt vindögd vilket var en klar nackdel vid en tillställning på kollegiet. Återkommer till det.

Två vänner i teatervärlden, Christina Claesson och Cristina Berglund (numera Gottfridsson), lovade mig en blombukett med en ros för varje år jag varit ballögd, om jag parallelliserade mina ögon med hjälp av en operation. Det avgjorde naturligtvis saken, det blev operation och en stor bukett. Och då är jag tillbaka på Valkendorfs Kollegium. Det fanns olägenheter med att vara vindögd och det skrev jag om i ett kåseri i Sydsvenska Dagbladet den 8 maj 1998:

Den vindögde blinkmördaren 

Var Jean-Paul Sartre vindögd? Jag har anledning att tro det.  

I Fredrik Ekelunds debutroman Stuv Malmö, kom! har jag fått smeknamnet Spjälstaketet och författaren har gjort en liten beskrivning av det mest karakteristiska i mitt utseende vid den tiden: ”Spjälstaketet med ögon som Jean-Paul Sartre, som gjorde att han på en och samma gång kunde ha full kontroll över både a1 och h8.”  

För den som inte känner till schackbrädets koordinatsystem kan jag berätta att fälten a1 och h8 är placerade i diagonalt motsatta hörn. Det krävs med andra ord att man är vindtirig för att kunna betrakta dessa båda fält samtidigt. 

Det låter kanske som om jag hade en fördel av att skela med ögonen, men det är knappast sant. Den som dras med detta handikapp kan nämligen bara använda ett öga åt gången. Hjärnan klarar inte av mer, inte ens Sartres.  

För egen del anlitade jag mitt vänstra öga medan det högra fick fria tyglar. Det var alltid på drift. Och jag var maximalt vindögd.  

Det var besvärligt när jag satt i ett större sällskap. Jag kunde ställa en fråga till personen mittemot och få svar av någon som satt längre bort till höger.  

Ibland kunde det hända att jag inte besvarade en hälsning från höger av det enkla skälet att personen i fråga sökt kontakt med mitt passiva öga. Ville det sig illa kunde jag då betraktas som högfärdig.  

Värst var det under ett besök på Valkendorfs Kollegium på Sankt Peders Stræde i Köpenhamn. Jag var där för att hälsa på kompisen Gerner, stolt föreståndare för studenthemmets vinkällare. Det var riktigt trevligt tills en medlem i den danska intelligentian föreslog att vi skulle leka mördarleken. På den här sidan Sundet är det en vanlig lek på barnkalas.  

Självfallet fick även jag spela rollen som mördare och folk dog som flugor till höger och vänster. En blinkning resulterade ibland i att två studenter fick sätta livet till. Det var inte särskilt roligt.  

Undrar just om Sartre hade samma problem.  

För sju år sedan lät jag en ängel vid namn Eva Maly flytta på muskelfästena i höger öga, och plötsligt kunde jag se folk i ögonen utan risk för missförstånd.  

Då uppstod nya problem, men de var av övergående natur. En bankkassör på en filial vid Stortorget förklarade att jag inte gärna kunde vara densamme som var avbildad på id-kortet. Den man som stod framför henne var ju inte vindögd. 

Efter en vidlyftig föreläsning om operationen och dess följder kunde jag få mina pengar. Då hade hon först konsulterat sina kolleger. Filialen är numera nedlagd. Jag är inte ett dugg överraskad.  

Efter den lyckade operationen kastar jag mig glatt in i mördarleken och nu tar jag livet av folk på ett mindre slumpartat sätt. Den enda nackdelen är att jag inte längre har några påtagliga likheter med Sartre. 

Vid den tiden var jag under en säsong också kåsör i Sveriges Radios populära program Karlavagnen. Större publik har jag aldrig haft. Det rörde sig om ett antal hundra tusen lyssnare. Sedan tog jag mitt pick och pack och återvände till schackvärlden.

Bakom planket framträder Valkendorfs Kollegium. Foto: LG 

Det finns en parallellgata till Sankt Peders Stræde med större schackanknytning: Studiestræde. Jag stannar framför Studiestræde 13, tittar upp mot andra våningen och låter fantasin flöda. Där uppe sitter Jens Enevoldsen i min fantasi och väntar på sin gode vän Niels Granberg. Jag öppnar min axelväska och tar fram boken Hilsen til Jens Enevoldsen (1977) och läser inledningen i Granbergs bidrag Skak og musik – et dobbeltportræt:

Den krystalklare logik i Johann Sebastian Bachs næsten matematisk udformede ”Kromatisk fantasi og fuga” rammer mit øre på andensalen i Studiestræde nr. 13. Jeg er på vej til en ”lyntime” med skak og musik hos Mester Jens. Ved min telefoniske henvendelse forud for besøget er jeg af studiestrædebeboeren med dennes sædvanlige sunde sans for økonomi blevet overbevist om, at velkomsten ikke vil forme sig mindre hjerteligt, og at jeg formentlig ej heller vil tage skade på hverken sjæl eller legeme ved at medbringe et par pilsnere.

Studiestræde 13. Foto: LG

Boken gavs ut med anledning av Jens Enevoldsens 70-årsdag. Han dog tre år senare. Som jag berättade här på bloggen för ett par veckor sedan håller jag på att förbereda en artikel om Mester Jens till danska schackförbundets medlemstidskrift Skakbladet. Då vill jag ha nya infallsvinklar. När jag skriver en biografi vill jag att läsaren ska lära känna schackmästaren i fråga, förstå hens drivkrafter, sorger och glädjeämnen.

På en staty utanför Det Kongelige Teater sitter Ludvig Holberg med sin käpp. Den käppen dyker upp i en artikel i TfS 1/2019. Den har en liten gnutta schackanknytning men jag tänker inte arrangera någon gissningstävling. Artikeln har fått rubriken ”Ored Karlin – schackmästaren som offrade allt”. Den har tillkommit efter mycket omfattande research. Jag kan inte lägga lika mycket tid på Jens Enevoldsen men hoppas ändå på ett bra resultat.

Ludvig Holberg med käpp utanför Det Kongelige Teater. Foto: LG 

* * * * *

Jag håller tummarna för att Skakforeningen Øbro vinner danska division 1, grupp 1, och avancerar till högsta divisionen. Det ser mycket bra ut inför sista ronden. Med Øbro tillbaka i danska elitserien ges chansen att se elitserieschack med svenska spelare i aktion i centrala Köpenhamn, på gångavstånd från Østerport station. Något sådant kan alltså den stora stadens centrala delar inte erbjuda denna säsong.

Igor Teplyi mot Tiger Hillarp Persson i danska elitserien.

Foto: ThomasVestergård / Dansk Skak Union  

Igår spelades rond 7 i danska elitserien med fem svenska spelare på plats:

Team Xtracon Køge – Hillerød 5,5–2,5
4. Hans Tikkanen – Tim Jaksland 0-1
7. Björn Ahlander – Thomas Svenninggaard 1-0

Nordkalotten – BMS 3,5–4,5 
1. Jonny Hector – Tobias Rostgaard 0-1
2. Christian Jepson – Martin Haubro 0-1

Brønshøj – SK 1968 4,5–3,5
1. Tiger Hillarp Persson – Igor Teplyi remi

Som jag förklarade redan före seriestarten kommer Team Xtracon Køge att ta hem guldet.

Eduardas Rozentalis, Team Xtracon Køge – Nikolaj Borge, Hillerød 

Svart drar

23...Txf5?
Tanken var förstås att när vit slår tillbaka med damen så följer d7-d6 med dubbelhot mot c5 och f5. Som så ofta finns det en förarglig hake.
24.Dxf5 d6 25.e6!

25...dxc5(?)
Nu blir det ett abrupt slut på eländet, men efter exempelvis 25...De7 26.Sd3 hänger det en lagerkrans runt halsen på e6-bonden.
26.Df7+ uppg.
Efter 26...Kh8 27.e7 är det matt på gång.

Resultatservice

Cannes Open - rond 9

Gör din egen hummerutklädnad – lösningen för alla rodnande schackspelare.

Foto: Max Wahlund

MAX WAHLUND:
Cannes Open 2019 är slut. Jag avslutade med ännu en förlust, mot en 18-årig italienska, och hamnade nästan sist i turneringen (2,5/9, 78:e plats av 81 startande).

Jag har sedan jag återupptog schacket 2016 gjort fyra riktigt bra turneringar: Västerås 2016, Rilton 2016/17, Cannes 2017, Västervik 2017. (Och tre raka blixt-KM-titlar i Linköping, det ska inte förglömmas.) Det är inte utan att man börjar känna sig som Storbritanniens förre premiärminister David Cameron: I was the future once.

Milton Pantzar vann i sista ronden och blev bäste svensk. Denna gång med en positionell utspelning i Volgagambit:

Max French – Milton Pantzar
Volgagambit
1.d4 Sf6 2.c4 c5 3.d5 b5 4.Dc2 bxc4 5.e4 d6 6.Lxc4 g6 7.Sf3 Lg7 8.0-0 0-0 9.h3 La6 10.Lxa6 Sxa6 11.Sc3 Db6 12.Lf4 Sd7 13.Tfe1 c4 14.a3?
Det orsakar allvarliga svagheter på de vita fälten.
14...Sac5 15.Le3 Tfc8 16.Te2 Db3 17.Ld4 Dxc2 18.Txc2 Sb3 19.Td1 Sxd4 20.Sxd4 Se5 21.Sa4 g5 22.g3 Kf8 23.Kf1 Tab8 24.Ke2 h5 25.f3 h4 26.gxh4 gxh4

27.Sf5?!
Vit har en plan: han ska omringa och förgöra c4-bonden. Projektet lyckas men det blir en pyrrhusseger.
27...Lf6 28.Se3 Tb3 29.Td4?
Konsekvent och galet.

29...Sg6
Även 29...Sg4! sänker vit.
30.Tdxc4 Sf4+ 31.Kf2 Sxh3+ 32.Ke2 Sf4+

Bonden på c4 var irriterande, den på h4 är sju gånger värre.
33.Kf2 Sd3+ 34.Ke2 Txc4 35.Txc4 h3 36.Sg4 Kg8 37.Sh6+ Kg7 38.Sg4 Sf4+ 39.Kf2

39...Lh4+
Kantbondens nya hjälpreda anmäler sig. Allt ljus på h-bonden.
40.Kg1 Txf3 41.Kh1 Tg3 42.Sf2 Se2 43.Kh2 Sg1

44.uppg.
Till exempel 44.Kh1 Sf3 45.Tc1 Tg2 osv.

Därmed tackar vi för i år. Dessbättre är det bara tre år kvar till dess att jag i likhet med redaktör Grahn och många andra ärevördiga spelare kan börja delta i veteranevenemang och slippa alla dessa unga genier. Efter årets insats känner jag skammens rodnad på mina kinder. Om jag ska spela mer i Cannes vill jag inte att någon ska känna igen mig. Ett varuhus i staden verkar i och för sig ha lösningen - klä ut dig till en rodnande hummer! I Sverige associerar man mest till ”snuskhummer” men här på Rivieran är det tydligen helt normalt att gå omkring i hummerkostym. Så får det bli. Jag får plugga lite Grünfeld och skaffa hummerkostym helt enkelt. A la prochaine, au revoir!

Resultatservice
Partier

Cannes Open - rond 8

Gula västarna i Cannes. Foto: Max Wahlund 

MAX WAHLUND:
Lördag är Gula västar-dag i Frankrike och det spektaklet vill man ju inte missa. För dem som undrar vad västarna är finns ett mycket klargörande reportage i Dagens Nyheter här.

Kortfattat kan man säga såhär: Fransmännen älskar att demonstrera och att sätta käppar i hjulet för sina ledare. Framför allt avskyr de samhällsreformer – allt ska vara som på 50-talet när man åt sin baguette och körde sin Citroën i lugn och ro. Den som försöker ändra på det ligger illa till.

De senaste fyra presidenterna har mött ordentligt folkligt motstånd när de försökt reformera något i samhället, men värst är det nog för den nuvarande, Emmanuel Macron. För inte ens två år sen vann han en jordskredsseger i presidentvalet, en ny ung begåvning som skulle leda Frankrike ur krisen. Det tog inte lång tid förrän han var ännu mer impopulär än sina företrädare. I höstas kom någon på att man kunde demonstrera iklädd en gul reflexväst som alla fransmän enligt lag måste ha i bilen. Nu har det blivit tradition varje lördag och på sina håll har det blivit våldsamma sammandrabbningar med polisen.

(Inom parentes tror jag presidenterna längtar tillbaka till systemet innan år 2000, när presidenten och regeringen ofta kom från olika politiska sidor. Arbetsfördelningen var att regeringen försökte införa reformer [en helt dödfödd idé] och tog all skit, presidenten kritiserade regeringen, softade och drack champagne. Sen fick regeringen sparken och presidenten skrattade förnöjt. Numera kommer presidenten och regeringen från samma sida, som i alla normala länder, och det finns ingen att skylla på längre.)

Gula västarna-rörelsen är decentraliserad och har ingen officiell hemsida, men via snokande i diverse franska Facebookgrupper upptäckte jag att det skulle bli ett stort möte i Cannes. Enligt instruktion tog jag mig till tågstationen på utsatt tid, men där fanns bara poliser, inga västar. Lite planlöst sökte jag mig ner mot hamnen istället, och rätt vad det var kom en man och frågade mig om vägen till ”Majestix Barrière”. Han såg definitivt ut att höra till vad som kallas ”La France profonde”, det franska folkdjupet. Aha tänkte jag, honom ska jag följa efter! Och mycket riktigt, han gick rakt iväg mot Gula västarnas samlingsplats, precis intill vår spellokal i festivalpalatset!

När västarna väl åkte på och demonstrationståget drog iväg var det med ett strålande humör. Man kan förstå att folk tycker att det är kul att delta. ”Är det inte farligt?” frågade jag några deltagare. ”Nä, man kan få lite tårgas på sig, men det är okej”, tyckte de. You only live once!

Jag gjorde en liten livesändning på Facebook från tåget – den ser ni här.

Romu de Labaca, turneringsdirektör i Cannes. Foto: Max Wahlund 

Med detta gjort var det dags att uppsöka spellokalen strax intill. Innan rondstart växlade jag några ord med Romu de Labaca, en alltid ofelbart vänlig och trevlig person som är turneringsdirektör i Cannes.

Inte bara schack: Vilken turnering i ordningen är detta i Cannes?
Romu de Labaca: Det är faktiskt den trettiotredje.

IBS: Och hur länge har du varit med?
RdL: Ja du ... det är knappt jag minns. Jag började som en av alla juniorerna som spelade, efter ett tag gick jag över till arrangörsstaben, och nu är jag direktör sen fem år.

IBS: Vi spelar i en annan lokal i år.
RdL: Detta är den normala lokalen. Den har vi alltid haft, det är bara de två senaste åren vi varit uppe i Salon des Ambassadeurs.

IBS: Vilken lokal föredrar du?
RdL: Den här! Dels är den ljusare, dels måste vi inte dela säkerhetskontroll med hela spelfestivalen som pågår här samtidigt, det tar alldeles för lång tid att komma igenom.

IBS: Frankrike har lämnat återbud till lag-VM i år …
RdL: … och platsen har gått till Sverige! Hahaha, jag vet! Lycka till! Jag har faktiskt ingen aning om varför vi lämnade återbud. Kanske ekonomiska skäl? Kanske blev några nyckelspelare sjuka? Kan vara vad som helst. Förbundet har inte sagt nåt.

IBS: Det var fullt av Gula västar här utanför nyss.
RdL: Haha. Ja, jag har faktiskt aldrig sett dem förr på nära håll. Passa på att titta!

IBS: Vad tycker du om dom?
RdL (plötsligt märkbart besvärad): Ehhh ... Det är ju ... bra att man kan uttrycka sin åsikt om man vill. Om det sker på ett fredligt sätt.

Okej, alla gillar inte Gula västarna. Eller så vill man inte bli för politisk som turneringsarrangör. Känns ju rätt rimligt.

Min egen motståndare för dagen såg ut att platsa i Gula västarna. Stor och kraftig med rugbytröja. Och så namnet: Bertrand Grollemund. Det blev en spännande Grünfeld där jag (vit) bröt igenom på kungsflygeln men svart som så ofta fick farliga fribönder på damflygeln. Ställningen var hyperskarp men tyvärr var det som vanligt den här veckan jag som gjorde det avgörande misstaget. Förlust. Nu blir det spel på sistabordet i söndagens sista rond.

Isak Storme förlorade medan Milton Pantzar vann. Därmed ligger de lika på 4,5 poäng inför sista ronden. Samma poäng har Felix Nordström i B-gruppen.

Milton körde över sin motståndare fullständigt.

Milton Pantzar – Siavosh Vojdani
Engelskt
1.c4 e6 2.Sc3 d5 3.e3 Sf6 4.Sf3 Le7 5.b3 Se4 6.Lb2 Lf6 7.Dc2 Sxc3 8.Lxc3 Lxc3 9.dxc3
Avbytena på c3 har gett vit ett bastant grepp om centrum.
9...Sd7 10.0-0-0 dxc4 11.Lxc4 De7 12.h4
En liten signal om att svart kanske inte ska rockera kort.
12...h6?
Det hade varit en bättre idé att rycka fram med den andra kantbonden i stället.
13.g4 Sb6

Planen var nog att fullborda utvecklingen med Ld7 följt av lång rockad.
14.De4 Ld7?
Svart ger sig in på taktiska stigar. Bondeoffret ser ut att ge honom intressant kompensation. Med tanke på konsekvenserna kan 14...Sxc4 15.Dxc4 Ld7 följt av lång rockad betraktas som en bättre möjlighet.
15.Dxb7 Dc5

Löparen har tagit sikte på c6, men det finns en hake …
16.Txd7! Kxd7 17.b4!

Det har plötsligt blivit ohyggligt trångt för svarts dam. Det finns ju ett par fält som inte kan beträdas på grund av springargaffel.
17...Thb8
Det är ju lika illa efter 17...Dd6 18.Td1 eller 17...De7 18.Lb5+ Kd8 19.Td1+.
18.bxc5 Txb7 19.Se5+ Ke7 20.La6

Det är en ny gaffel på gång.
20...uppg.

Låt oss försöka göra som Milton i sista ronden, allihopa!

Resultatservice
Partier

Cannes Open - rond 7

Dags att ta fram de tunga kanonerna. Här är Ludvig XIV:s bästa argument.

MAX WAHLUND:
För att komma över förargelsen över förlusten mot Herr Frick (och den ännu värre förargelsen över att han ju inte alls är namne med Herr Flick, med L, i Allå Allå Emliga Armén som jag gått omkring och inbillat mig i två år. Därmed faller ju alla mina vitsar igår fullständigt platt) åkte jag på utflykt i morse. Samtidigt var det ett skrock-försök att få tillbaka turen. Tennisspelare lär visst vara enormt skrockfulla i relationer till racketar, tröjor, hårband och rutiner, jag vet inte hur det är med schackspelare. Hur som helst, för två år sen när allt gick så bra besökte jag klosterön Saint-Honorat ute i bukten. Det är den lilla av öarna. Hur mycket mer tur skulle jag då inte få om jag besökte den större grannön Sainte-Marguerite? Logiskt, eller hur? Eller är det det? Vad händer med logiken om man introducerar helt ologiska element och sedan kräver logiska svar? Tja, det är en fråga som kanske måste ställas till LeelaZero, vars tänkande är obegripligt men ändå väldigt smart. Vilket språk hon nu ska svara på.

Jag begav mig i alla fall ner till hamnen och hoppade på en båt ut till Sainte-Marguerite. Cannes är en stad präglad av Napoleon (som förresten fyller 250 år i år), han kom förbi här på sin väg från Elba 1814, men just ön Sainte-Marguerite är istället starkt knuten till solkungen Ludvig XIV. Framför fortet som han lät bygga på 1600-talet står en stor kanon, uppfiskad ur havet för bara några år sen. Kanoner på den tiden var rena konstverken. En skylt bredvid förklarar alla de olika utsmyckningarna och inskriptionerna, däribland den latinska frasen ”Ultima ratio regum” - ”Kungens sista (eller ”avgörande”) argument”. Jo tack.

Går man sedan in i fortet kommer man till en rad fängelseceller, där kungen bland annat lät placera några protestantiska pastorer, samt öns mest kända fånge: Mannen i masken. Ingen vet vem det var. Enligt vissa teorier var det kungens egen tvillingbror som han ville bli av med, men vars ansikte han förstås inte kunde låta någon se eftersom det liknade hans eget. Hu!

Något med öar gör mig lite obehaglig till mods, när jag inte själv kontrollerar hur jag kommer därifrån. Och kanoner och fängelseceller – jag vet inte. I väntan på att båten tillbaka till Cannes skulle dyka upp var jag fortfarande på skrockhumör och tänkte på den stackars mannen, instängd i sin mask. Instängd. Hm. Som i schack. Instängning. GABIÖ ... Plötsligt slog det mig vad jag måste göra enligt skrockets logiska lagar.

Jag har ju ätit god mat flera gånger här med Gaffel. Något Avdrag på skatten är knappast aktuellt med anledning av denna resa (jag kanske kan fråga ägaren av nån av de enorma lyxbåtarna i hamnen kanske?) men jag har i alla fall fått dra av mig jackan när solen lite oregelbundet värmer på. Bindning – nu har jag snörlösa skor, men kanske kan jag knyta huvan på min munkjacka när solen försvinner igen? Instängningen stod Mannen med masken för. Återstår Överlastning. Hur ska det ordnas? Varken elnätet eller (hemska tanke) båten till Cannes kändes som ett bra alternativ.

Så långt hunnen i de förvirrade funderingarna dök båten slutligen upp, gudskelov. Återfärden var lagom tajmad till rondstarten och det var med blandade känslor jag slog mig ner mitt emot ännu en fransk tonåring. Men har ni sett! Skrocket verkar fungera, för mitt i ett vinnande kungsangrepp såg min motståndare plötsligt spöken mitt på ljusa dagen och offrade ett torn helt utan kompensation. Tyvärr behöver jag dock mer gratismaterial än så för att vara säker på att vinna. Medan jag drog iväg med extramaterialet på ett eget kungsangrepp lyckades han på något sätt få till remischackar ... Det behövs kanske en ännu större ö för att få vinster? Nästa år ska jag se om jag kan ordna en resa till Korsika mitt i turneringen.

Undrar förresten hur relevant GABIÖ är för en spelare som mig. Visst, nån gaffel har det blivit ibland, men den relevanta akronymen är snarare BFSCH. Bortsättning, Förbiseende, Slarv, Chansning, Hoppas-det-här-draget-funkar. Kanske ska sätta ihop ett sånt häfte nån gång.

Milton och Isak är i en annan liga förstås, de fortsätter puttra på strax under toppskiktet och nära sensorbrädena. Idag var det stabila remier som gällde men inget de tyckte var värt att visa upp. Felix gör också en bra turnering även om det var svettigt i dagens parti. Två ronder kvar nu och det börjar dra ihop sig.

Resultatservice
Partier

Cannes Open – rond 5 och 6

Herr Frick (här utan Helga) fick sin revansch. Foto: Max Wahlund 

MAX WAHLUND:
Precis när jag trodde att jag fattat hur det funkar här i Cannes så ställs det på huvet. Det är som vanligt med andra ord.

Svart mot franska juniorer är problem, vit mot andra (äldre) demografiska skikt är bra. Trodde jag. Men vi tar det från början.

Jag vaknade med den där välbekanta känslan ni vet, att man inte kan ett dugg om schack och borde lägga av. För mig finns den alltid precis runt hörnet. (Jag lade en gång av med schack i 20 år på grund av ett dåligt kungsdrag ...)

Några drag in på första halvan av dagens dubbelrond kramade den tag ännu hårdare. Ytterligare en fransk junior hade tagit strupgrepp – ännu en gång i franska avbytesvarianten. Hallå, det är en remivariant om ni inte visste det! Som tur var var just denna unga talang bara aningen för girig. Istället för att behålla trycket tog han en bonde och avvecklade till slutspel, där hans svartfältslöpare blev klart sämre än min springare på d5. Ställningen var förmodligen remi, men min motståndare kunde inte riktigt acceptera att fördelen försvunnit utan gav sig in på en del ganska misslyckade bondemanövrar på kungsflygeln. Fortfarande med bonde under fick jag här sätta spiken i kistan med ett kvalitetsoffer:

Davit Baroyan – Max Wahlund 

Svart drar

40...Ke4! 41.Lxh4 f3+ 42.Kf1 Txh4 43.Tc2 Sxg4 44.d5 Kd3 45.Thh2 Sxh2+ 46.Txh2 cxd5 47.uppg.

Första segern! Och i nästa parti skulle jag ha vit. Underbart! Jag såg för min inre syn hur jag skulle lägga upp dagens bloggrapport och inleda med Frank Sinatra. Schack är kul, livet är gott, jäklar vilken smartskalle jag är, IM-titeln ligger och väntar runt hörnet!

Humöret steg ytterligare när jag såg min nästa motståndare: vit mot Christoph Frick, en tysk pensionär. Schackvärlden i Cannes är liten, efter Maurizzi och Papadiamandis är denne tyske FM den tredje spelare på sex ronder som jag redan mött tidigare under mina två tidigare år här. Herr Frick var en av de två spelare jag slog under min framgångsrika sejour i A-gruppen 2017. Då spelade han faktiskt fullständigt uruselt. Sedan dess har vi blivit lite kompisar och brukar hälsa och prata en del både i fjol och i år. Jag undviker som ni förstår alla taktlösa frågor om var Helga håller hus med Ze Gestapo Sausage och Ze Madonna wiz ze Big Boobies. Hur som helst, när jag såg lottningen tänkte jag ”detta ska jag vinna, eller åtminstone inte förlora.”

Jag lurade in honom via d4 i nån sorts Franskt som han inte brukar spela och när han började tänka som ingen tysk tänkt sedan Nietzsche och Schopenhauer noterade jag en mental etta i protokollet. Klassiskt misstag! Även Nimzowitsch var ju tysk(-språkig) och det var kanske hans hjälp vi båda två behövt. Jag hade svårt att komma igenom den låsta ställningen, men i begynnande tidsnöd för oss båda släppte jag loss.

Max Wahlund – Cristoph Frick 

Vit drar

23.f5! gxf5 24.h3?
Nej! Typiskt exempel på att trampa på gasen och bromsen samtidigt. Inte bra. Nu offrar svart pjäs med vinstspel. Mycket bättre hade varit att själv offra med 24.Lxf5! och efter 24...exf5 25.Sxd5 har vit kompensation för pjäsen enligt Stockfish (som dock bara snurrat ganska kort tid och varianterna verkar rätt svårbedömda). Efter partidraget är det ganska snart vorbei, som tyskarna säger, för min del – även om jag valde att hålla fast vid en del grundlösa illusioner.
24...Sxd4 25.hxg4 Sxf3 26.gxf3 hxg4+ 27.Kg2 Dd4 28.Lb1 Lb4

Haha, nu vänder jag på kuttingen! Kolla vilket smart drag:
29.Sxd5?! gxf3+ 30.Txf3 Tg8+
Ehhh ... det funkar visst inte. Han tar på d5 med schack, eller med hot på det ogarderade tornet på f3. Asch då. Vi drar lite till.
31.Tg3 Dxd5+ 32.Kh2 Th8+ 33.Th3 Txh3+ 34.Kxh3 Df3+ 35.Dg3

Haha! Han kan inte ta tornet, då blir han matt! Jag är bäst!!
35...Dh5+ 36.Dh4 Dxd1
Nämen vad trevligt – nu vinner ju jag!
37.Dh8+
Efter 36...Ke7 sätter jag matt ...
37...Lf8
Ajdå. Var det så enkelt? Snopet. Jaja.
38.uppg.

1–1 mot Herr Frick, och –2 i turneringen. Nåja, jag fick i alla fall en god kalvgryta till lunch.

De övriga svenskarna körde mestadels remier idag. Milton och Isak ligger båda och lurar strax bakom toppen, och Felix gör likadant i B-gruppen. Tre ronder kvar – allt kan hända.

Resultatservice
Partier

Cannes Open - rond 4

Originalinredning från 1960-talet. Foto: Max Wahlund 

MAX WAHLUND:
Ännu ett vitparti, ännu en remi. Två remier med vit och två förluster med svart, och med tanke på det starka lilla motståndet kan jag ändå inte vara helt missnöjd. Idag blev jag inte utspelad utan trodde faktiskt att jag skulle vinna. Motståndaren var lika diminutiv som vanligt och det visade sig att han också var en gammal bekant, så ung han är (14 år). I fjol möttes vi i B-turneringen och jag vann enkelt med svart. På året som gått har Eliot Papadiamandis hunnit få högre rankning än jag någonsin haft, men hans hantering av Grünfeld lämnar en del övrigt att önska, tycker jag. Jag fick klar fördel, till slut hamnade vi i en sorts mittspel med terrängfördel för vit men en lite småläskig fribonde för svart. Här tänkte jag länge och valde fel (förstås):

Max Wahlund – Eliot Papadiamandis 

Vit drar

Jag tyckte det var läskigt med g7-löparen som understödde fribondens marsch och spelade 24.Lh6 med avbyte. Min norske kompis Stockfish tycker att det är mycket bättre att behålla svartfältaren med 24.Lg3. Det är verkligen galet hur många olika slags värderingar och överväganden som fordras i ett schackparti. På fredag börjar den stora spelmässan här i Cannes, jag kanske väljer ut nåt enklare spel där och börjar med det istället, detta är ju inte rimligt …

Jag har bett de andra svenskarna om bidrag från deras partier så att det inte bara blir mina ställningar hela tiden i rapporterna. Vi får se hur det blir. Felix Nordström förklarade ödmjukt: ”Jag har en ganska gnetig stil, det är inte mycket att se på – men då och då kommer det en mycket publikvänlig förlust.” Milton Pantzar är en riktig slutspelsmaskin vilket jag själv fått känna av några gånger, vi får se om det kommer något där att visa upp. Isak Stormes spelstil känner jag inte till så väl men idag vann han med ett positionellt damoffer!

Martin Mehyda – Isak Storme
Italienskt
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lc4 Sf6 4.0-0 Lc5 5.Te1 0-0 6.c3 Sxe4 7.d4 exd4 8.cxd4 Lb6
Ett alternativ är 8...Lb4 9.Txe4 d5.

9.Lxf7+!?
En inbjudan till komplikationer. Försiktigare är 9.Txe4 d5 10.Lxd5 Dxd5 11.Sc3.
9...Txf7 10.Txe4 d5 11.Lg5

11...dxe4!?
De hjälps åt att sätta brädet i brand. Isak anger 11...Df8 12.Te1 (12.Th4 h6 13.Le3 g5) 12...Lg4, och det är ett mindre dramatiskt sätt för svart att ordna klar fördel.
12.Lxd8 exf3 13.Lh4 Sxd4 14.Sc3 fxg2 15.Kxg2 Ld7 16.Sa4 Lc6+ 17.Kf1
Efter 17.Kh3 Tf3+ 18.Lg3 Td8 kan det tornet mobiliseras via d6. Då deltar svarts alla pjäser i angreppet på den exponerade kungen.

17...Sf5
Dubbelhot riktat mot e3 och h4, och 18.Lg5 faller på 18...Sg3+ 19.hxg3 Txf2+.
18.Sxb6 Se3+ 19.Kg1 Sxd1 20.Sxa8 Sxb2
Det kan vara dags att börja räkna bönder. Vit är två bönder under utan kompensation.
21.Lg3 h5 22.h4 g5 23.hxg5 h4

24.Lh2
På 24.Lxh4 följer 24...Th7 och man skymtar en matt på h1.
24...Tf5 25.Sxc7 Txg5+ 26.Kf1 Tg2 27.Lf4 Sd3 28.Le3 h3 29.Ke2 h2 30.Th1

30...Txf2+ 31.Lxf2 Lxh1 32.Lg3 Lf3+ 33.uppg.

Det är roligt att se att bloggen är väl läst, inklusive dessa rapporter. Jag har hunnit få ett stort antal reaktioner på gårdagens hamburgerbetraktelse. Min lagkamrat i Linköping Magnus Olsson påpekar:

Gourmetburgare är visst inne i Sverige också. Det poppar upp restauranger med bättre burgare som specialitet lite här och var – jag har inte varit på Flott i Linköping men den kanske skulle räknas? Och jag läste i Corren om någon som tänkte starta en ny kedja med gourmetgatukök. Hur de mäter sig mot sina franska motsvarigheter lämnar jag dock osagt.

Bra synpunkt! Flott borde absolut räknas, och den åsyftade kedjan verkar vara Krubberiet. Skillnaden mot Frankrike är väl att fransmännen aldrig någonsin skulle komma på tanken att ange ”ost” som ingrediens. Det vore skrattretande, ungefär som om en svensk restaurang skulle skriva ”mat” som ingrediens. ”Hur ska man kunna regera ett land som har 258 olika sorters ost”, suckade president Charles de Gaulle i ett berömt uttalande. Fransmännen lever för sin ost.

Nu har temperaturen gått ner en aning och det är ganska svalt i Cannes. På dagarna går det bra men på kvällar och nätter kryper temperaturen ner till några få grader. Då gäller det att träffa rätt med boendet. Jag brukar numera alltid använda Airbnb, vilket är billigt och ganska spännande att se var man hamnar. Första året i Cannes (2017) hamnade jag i en jättemysig men pytteliten vindslya som var dåligt uppvärmd. Jag fick en rejäl förkylning vilket jag också skrev i utvärderingen på Airbnbs webbplats. Sedan försvann det boendet till nästa år. 2018 hade jag turen att hitta en helt fantastisk lägenhet, väl uppvärmd och vackert inredd. Den fick högsta betyg av mig och säkert flera andra gäster – och kanske just därför upptäckte jag sedan att priset för en vecka gått från 3 000 till 10 000 kronor. Lite saftigt …

I år bor jag i en svensk pensionärs pied-à-terre nere vid croisetten. Billigt och funktionellt, med parkettgolv och köksinredning från 60-70-talet - men tyvärr förmår inte luftkonditioneringen/värmeanläggningen riktigt kompensera för de vackra men otäta stora glasdörrarna ut mot balkongen. Ganska kallt alltså. Som rutinerad resenär har jag numera med mig ett halvt apotek hit, förkylningar liksom fribönder måste stoppas innan de fått fart. Hittills har jag lyckats. Nu snart sovdags, i morgon är ännu en dubbelrond. I år kan man för första gången ta en frirond med en halv poäng, men nåt sånt är självklart inte aktuellt för undertecknad. Har man betalt dyra pengar för att bli förnedrad av skolbarn vill man självklart inte gå miste om en sekund av upplevelsen.

Resultatservice
Partier

FIDE Grand Swiss på Isle of Man

Nils Grandelius får sannolikt chansen att vara med i VM-kvalet. Foto: Niki Riga 

Den tidigare öppna turneringen på Isle of Man kommer att upphöjas till en nyinrättad kvalturnering till kandidatturneringen 2020. I stället för två spelare som kvalificerar sig till kandidatturneringen på grund av elotalet blir det nästa gång bara en spelare på den grundvalen och därtill vinnaren i kvalturneringen, FIDE Grand Swiss, på Isle of Man den 9–20 oktober. Nils Grandelius får med stor sannolikhet en plats på Isle of Man. Det kan bli en kvalturnering med 160 deltagare och prispotten är på lite drygt fyra miljoner kronor.

Kvalificerade till FIDE Grand Swiss:

A) Direktkvalificerade är topp 100 i världsrankningen utifrån snittet från tolv månadslistor, från 1 juli 2018 till och med 1 juni 2019 (där kommer Nils Grandelius in i bilden), samt världsmästarna den 1 juni 2019 i damklassen, U20, 50+ och 65+. Slutligen också den spelare som toppar ACP:s GP-serie den 1 juni 2019.

B) 12 spelare från kontinentala mästerskap: Europa 5; Amerika 3; Asien 3; Afrika 1 spelare. Europamästerskapet spelas i Skopje den 18–29 mars och Nils finns med i startfältet.

C) Fide-presidenten tillåts välja ut 3 spelare.

D) Turneringsarrangören kan bjuda in 40 spelare, där kvinnor, juniorer och lokala spelare ska prioriteras.

Bestämmelser för reserver finns här.

De åtta kvalificerade till kandidatturneringen 2020:

A) Senaste VM-utmanaren, det vill säga Fabiano Caruana.

B) Två spelare från världscupen.

C) En spelare från FIDE Grand Swiss.

D) Två spelare från Fides GP-serie.

E) Spelaren med högst snittrankning på listorna 1 februari 2019 till och med 1 januari 2020.

F) En spelare nominerad av arrangören.

* * * * *

Cannes Open – rond 2 och 3

Här serveras det gourmetburgare. Foto: Max Wahlund 

MAX WAHLUND:
Frankrike vore inte Frankrike om man inte hade en särskild kedja för gourmethamburgare. Den heter Les Burgers de Papa. Efter dagens första parti (mer om det strax) begav jag mig dit och beställde en Grand Mamie: kött, reblochon (ett slags ost från alperna), grillad bacon, rissolerad lök (fråga mig inte), och bergsbo-sås (ja, jag pratar franska, men mattermer vet jag inte hur man översätter – ni får komma hit och pröva själva). Riktigt gott var det i alla fall.

Vad tror ni, skulle motsvarande kedja ha några förutsättningar i Sverige? I mitt adopterade hemland Östergötland pågår sedan ett halvår en väldig strid om Boxholmsosten, som Arla vill flytta till Östersund. Om någon skulle få för sig att flytta le reblochon från Thônes-trakten till, säg, staden Lorient (som också är en nattklubb i Linköping – men nu håller jag på att alldeles komma av spåret) så skulle det komma en reaktion som skulle få Gula västarna att framstå som ett gäng milda … schackspelare?! Fast är de så milda egentligen? Herre Gud vilket förvirrat inlägg, frågan är om man får förnyat förtroende efter detta … Hur som helst, vad jag försöker säga är att det vore härligt med en svensk gourmetburgarkedja, med Boxholmsost och lokalt kött. Så.

Detta är som sagt tredje året i Cannes, och då tycker man sig börja känna stan. Men saker händer på några år. Efter gourmetburgaren traskade jag iväg till Place Gambetta för att handla lite mat. Där matvaruaffären tidigare låg fanns nu istället en hälsokostaffär med hälsosamma och ekologiska varor från golv till tak på samma stora utrymme. Det säger kanske också något om Frankrike? En ökad längtan efter det naturliga? Ur högtalarna strömmade vad som först lät som vanlig muzak, men om man lyssnade på texten kunde man urskilja en engelsk text: ”I know, I know. He’s the rapper, he’s the rapper. Smokes so much marijuana.” Så låter det sällan i svenska hälsokostaffärer. Vi har mycket att lära av fransmännen.

Schacket då? Jo, jag fick en halv revansch mot min pyttelilla överman från i fjol: remi denna gång. Han slog ner mig igen men jag reste mig på nio:

Max Wahlund – Marc Andria Maurizzi 

Svart drar

Jag har gjort allt för att täppa igen de luckor jag sett och spelat nästan hela partiet på försvar trots att jag har vit, men det räcker med ett ögonblicks ouppmärksamhet:
33...Sxh4!
Nu har svart vinstställning. Som tur är för mig finns det som bekant inget svårare i schack än att vinna en vunnen ställning.
34.gxh4 Dxh4+ 35.Kg1 g5 36.f5 Lxf5 37.Te2 g4 38.Th2 Dg5 39.Sc4 g3 40.Td2 Tf8 41.Sxd6

41...Dh4?
Detta visar sig vara ett avgörande misstag. Ett drag som 41...Ld7 vinner – hoten är för svåra. Jag trodde att jag ändå var förlorad eftersom svarts intrång med tornet på f2 ser hemskt ut. Men efter att ha tänkt upp 20 av mina 30 minuter efter tidskontrollen hittade jag det enda räddande:
42.Sxf5 Txf5 43.d6+ Kh7
43...Kh8 gör ingen skillnad.
44.De6 Tf2

45.Lh3!
Detta tornoffer var jag tvungen att se. Nu blir det remischackar, svart har inget bättre.
45...Txd2 46.Lf5+ Kh8 47.Dh6 Kg8 48.Le6+

Man kan alltid hoppas på 48...Kf8 49.Dh8+ med matt.
48...Tf7 49.Dg6+ Kh8 50.Dh6+ Kg8
Eller 50...Th7 51.Df8 matt.

Remi
I efteranalysen påpekade Marc Andrias pappa att vit kunde spela på vinst med 51.Lxf7+ Kxf7 52.Tf1+ Tf2 53.Txf2+ gxf2+ 54.Kf1. Jag var dock alldeles för nöjd med remi för att ens se denna möjlighet.

Efter denna pärs var det dags för dagens andra rond. För att använda dataspelstermer: efter minibossen var det dags för nästa, lite större boss. Istället för 11 år var nästa motståndare 15 år: Alexandre Bacrot. Just det, Bacrot som i Etienne Bacrot. Jag ska bespara er (och mig själv) partiet, det räcker att säga att Bacrot junior använde franska avbytesvarianten (!) för att mala ner mig till franskt gourmetmjöl på 30 drag. När vi tittade på partiet efteråt (man ska alltid analysera med starkare motståndare) sade Alexandre: ”Jag gjorde nog fel i början, pappa har lärt mig den här varianten men jag har glömt dragföljden”. Jaså? Jag tyckte den funkade bra som det blev.

Att möta alla dessa vansinnigt starka juniorer som coachas av sina ännu starkare pappor är som att vara hembjuden till Stålmannen på middag. Han och Lois lagar maten och frågar om du kan leka med deras bebis under tiden. Det är bara det att bebisen slänger dig stenhårt i väggen så att benen knäcks i hela kroppen. Blir det en trevlig middag? Jag vet inte, man måste nog vara masochist för att spela schack ...

0,5/3 alltså. För två år sedan gjorde jag min bästa turnering någonsin här och tog 50 procent i A-gruppen. Inte så sannolikt att det upprepas. Men det är många ronder kvar.

Milton och Isak har inte trampat gasen riktigt i botten ännu. Felix håller bra fart i B-turneringen. I morgon bara en rond, som börjar klockan 15.

Resultatservice
Partier

Cannes Open – rond 1

Från första dagen i Cannes Open: Milton Pantzar, Isak Storme och en norsk
klasskamrat från norska toppidrottsgymnasiet. Foto: Max Wahlund 

MAX WAHLUND:
Årets Cannes Open är igång med ett antal nyheter. Vi börjar med den sämsta, nämligen att redaktör Grahn saknas på den franska Rivieran. Även redaktörens sidekick, Christer Olesen, fyller ut festivalpalatset med sin frånvaro. Tråkigt verkligen! Vi har blivit ett gäng svenska musketörer här under de gångna åren och det är synd när gänget splittras. Men så är livet, inget varar för evigt.

Jag är här för tredje året och Felix Nordström är också tillbaka. Dessutom finns två av Sveriges bästa juniorer på plats: Milton Pantzar och Isak Storme. Kul, nu finns det faktiskt chans till blågula framgångar!

En annan nyhet är att arrangörerna för första gången skakat fram några sensorbräden. Därför går det att följa Milton mot den polske stormästaren Grzegorz Nasuta när rond 2 drar igång klockan 9 tisdag morgon.

Den tredje nyheten är att spelet flyttats från pampiga Salon des Ambassadeurs högst upp i festivalpalatset till en annan sal. Er förtrogne ska försöka luska i varför, men en gissning är att det kan ha att göra med att den tappra arrangörskommittén i den förra lokalen var tvungen att ta undan alla 200 bräden och pjäser varje kväll och sätta tillbaks dem på morgonen i en hel vecka. Jag vet inte om ens den trofaste Håkan Jalling skulle acceptera sådana villkor …

Skillnaden i spellokal är inte så stor rent praktiskt annat än att den vackra franska kvällssolen föll rakt i ögonen på svartspelarna under stora delar av första ronden. Får se om det ändras till senare.

Själv förlorade jag ett komplicerat parti mot en stark fransk FM i första ronden. Inte mycket att säga om. I andra är min motståndare ingen annan än: Marc Andria Maurizzi! Ni är ursäktade om namnet inte ringer någon klocka, men för mig är det omöjligt att glömma. Just det, det är den lille killen jag mötte i fjol i finalparti i sista ronden i B-turneringen. Då var han rankad strax över 2000 och regerande U10-Europamästare. Han satte mig matt på f7 efter drygt 20 drag och efteråt berättade hans pappa att han legat och spytt hela natten.

Nu ett år senare har han 2268 i rankning och lär knappast vara lättare att tas med. Men just f7 ska han inte få matta mig på, hoppas jag. Jag har vit denna gång ...

Resultatservice
Partier

Västgöta Open i Skara – dag 2

Pia Cramling höstade in förstapriset. Foto: Lars O A Hedlund 

Ännu ett erkännande för salig professor Arpad Elo & hans formler: Pia Cramling och Juan Bellon var topprankade i den ordningen och det var också deras placeringar i prislistan. Pia noterade sex vinster och en remi (mot Simon Olsson, Skara SS). Ett återkommande tema i hennes partier är avveckling till ett fördelaktigt slutspel, som i sista ronden:

Pia Cramling – Simon Silseth 

Vit drar

Pia vann en bonde i mittspelet och här är ännu en på hängrepet. Bonden på c5 är ju garderad tre gånger om, men det hjälper inte …
48.Le3!
Ett stilla tempodrag med dragtvång. Svart tvingas ta farväl av c-bonden.
48...Sb4 49.Lxc5 Lxc5 50.Sxc5 Sc2 51.Sb3 Kb6 52.Kd3 Se1+ 53.Ke2 Sc2 54.Kd2 Sb4 55.Kc3 Sa2+ 56.Kc4 Sb4 57.Sd4 Sa6 58.Se2 Sc5 59.Sc3 Sa6 60.h3 Kc6 61.g4 hxg4 62.hxg4 Sb4 63.Sb5 Sc2 64.Sd4+

64...uppg.

Resultatservice
Lars O A Hedlunds bilder