Per Ahlström stärker sig inför kommande prövningar.Per Ahlström har svårt att acceptera vad schacket går ut på. Det berättar han om i sin tredje rapport från ett somrigt Palma.
Så här på eftersäsongen är vädret i Palma ungefär som en bra, vanlig svensk sommardag. Det är ”bara” 18 grader i skuggan – i solen bortåt 30 – och i vattnet knappa 18. Ett fåtal barn badar. Längs strandpromenaden flanerar blekfeta pensionärer. I trädgården blommar hibiskusarna fortfarande.Svenskarnas poängskörd efter fyra ronder: Stellan Brynell och Pontus Carlsson 3; Stellan Persson 1,5; Per Ahlström 1 poäng.
Efter att ha inlett med en wo-seger och tre förluster har jag halkat ner till bottenskiktet med elo kring 2000. För botgöring blev det en promenad på drygt två mil in till Palma och katedralen. De obligatoriska semesterbilderna togs.Katedralen och hustrun.
Fontänen.
Ett variantträd.
Tankarna kretsade kring förlusterna. Klar vinst i alla partierna efter gediget spel, sedan härdsmälta, tunnelseende, fingerfel, schackblindhet eller vad det nu är. Rybka 3, som inte har lika många förutfattade åsikter om spelet, verkar hålla med mig. Jag framkastade teorin för min hustru att jag nog är för mjuk och aggressionshämmad för att kunna avgöra i det kritiska skedet av partiet. ”Sure babe” sa hon med ett underfundigt leende.
Någon gång under min karriär som ungdomsledare inom schacket så stod jag framför ett gäng juniorer. Det var nog 79-orna. Jag tänkte visa lite olika mattsättningar. I alla partier jagade de runt brädet för att plocka material – ingen spelade på att sätta matt. Jag inledde: ”Har ni tänkt på vad schack egentligen går ut på?” Svaret kom raskt från en då cirka tioårig yngling: ”Det går ut på att vinna.”
Nu sådär tjugo år senare har jag fortfarande svårt att acceptera att han hade rätt. Jag vill att det ska vara vackert också. För mig är det vägen som är målet.
I partiet mot Jordi Vallas Casas hade jag än en gång förmånen att spela svart med Kungsindiskt. Han spelade rätt mycket på fällor med en krokig variant som inkluderade ett tidigt h3 och Sh2. Efter tematiskt spel med varierande angrepp på e- och g-linjen hade ställningen ovan uppstått. Ställningen kändes behaglig; ingen klar fördel men bra tryck. Svårt att hitta några bra idéer för vit. Jag njöt. Så kom 29.Sd2. Konstigt, det hade jag ju förhindrat. Men hur var det nu igen? Tunnelseendet kom direkt och för att slippa ångesten drog jag 29...Tge7 och förlorade sedan av bara farten ett lika slutspel. På balkongen, med en kall San Miguel i strupen kom det tillbaka. Efter 29…f3 kunde han ha spytt upp knäcken. 30.Sxf3 Dg6 och dagen hade varit räddad. Men vi har i alla fall tur med vädret.
Per Ahlström
