Till slut lyckades någon övertala Ulf att spela blixt, men det blev lite grann som med tjuren Ferdinand vid korkeken. Ulf fick upp en intressant ställning och struntade i tiden, han ville fördjupa sig i ställningen. Efter några minuter påpekade motståndaren halvhjärtat att kläppen hade fallit och sedan bjöds han in att analysera ställningen. Om jag minns rätt så blev det bara ett blixtparti den gången.
Det kom jag att tänka på när jag såg följande ställning från pågående blixt-VM i Moskva.
Dmitri Jakovenko – Vasilij Ivantjuk
Svart drar
Det var ungefär här som jag hade velat stoppa direktsändningen och fördjupa mig i ställningen. Det är ju ett mycket intressant slutspel. Lyckligtvis finns det en partifil med möjlighet att köra en repris i slow motion.
Vid första anblicken ser det väl ut som om svart har de bättre chanserna, men det finns flera fallgropar. Det är en mycket tempokänslig ställning. Efter 52…h3? 53.Lxh3 Sxh3 54.a5 vinner vit kapplöpningen. En rimlig fortsättning är 52…g5 53.a5 g4 54.a6 h3 55.Lxh3! gxh3 56.a7 h2 och vit håller remi.
52…Se6?
Ivantjuk lägger krut på att neutralisera vits sista bonde och det blir ödesdigert.
53.a5 Ke7 54.Kb6 Kd6 55.a6 Sc7 56.a7 g5 57.Lh3 Sd5+ 58.Kb7 Sc7 59.Lg4
Ett förkrossande tempodrag. Svart har hamnat i ett ödesdigert dragtvång, där springaren tvingas överge sitt bevakningsuppdrag av a8.
59…Sa8 60.Kxa8 Kc7 61.Lh3
Ett nytt dragtvång. Svarts kung tvingas släppa ut vits kung.
61…uppg.
Uppdatering: Magnus Carlsen är blixtvärldsmästare! Slutställningen.
