Palma de Mallorca - del 6

Per Ahlström har bestämt sig för att lyssna på Emanuel Lasker. Mer om det i hans sjätte rapport från Palma.

Jag tror att de flesta schackspelare bygger upp en bild av hur det kommande partiet ska utvecklas. Det finns förväntningar och förhoppningar som är mer eller mindre realistiska. Vi bär med oss erfarenheter och känslor från tidigare partier. En del är medvetna, ”min motståndare är inte så bra på slutspel”, andra är helt omedvetna, ”motståndaren spelar samma variant i Holländskt som min klubbkompis brukar göra.” Det är fascinerande att man vid efteranalyser ibland upptäcker att bägge spelarna har en liknande bild av partiet; vem som stod bra, vem som borde angripa och vem som borde försvara. En utomstående analytiker, som bara tittar på ställningen gör ofta en annan analys. Det finns en massa känslor som är viktiga under själva partiet, men som i efterhand helt saknar värde. Ta och titta på något av dina äldre glanspartier och förvånas över hur bra – eller dåligt - du egentligen spelade. Känslor är färskvara med ett bäst före-datum.

Stefan Holm sa vi något tillfälle ungefär att ”om någon sagt att jag skulle kunna hoppa 235 cm, så hade jag skrattat. Jag är för kort. 235 cm är ju jättehögt”.

För att lyckas hittade han en teknik som gjorde att han kunde bortse från höjden och i stället helt fokusera på de tekniska detaljerna i hoppet. Min hustru föreslog mig att jag inte alltid ska försöka spela på vinst. Spela på remi ibland också. Men det kan jag ju inte bestämma före partiet. Det är ett beslut som måste växa fram under partiet baserat på hur det hela utvecklas. Stefan Holm måste, när han rivit två gånger på 231, ta med sig kunskapen om varför han rivit – vilken teknisk detalj som ska rättas till. Han måste samtidigt bibehålla en känsla av han glider över ribban och inte gräma sig över tidigare rivningar.

För att lyckas måste jag ta med mig historien om hur partiet utvecklades fram till det drag, som jag nu sitter och värker på. Vilka tekniska detaljer behöver justeras? Jag ska inte låta känslorna som är kopplade till tidigare drag och ställningar färga mitt beslut. Jag ska objektivt bedöma läget och fatta rätt beslut. Jag ska alltså göra som Emanuel Lasker sa: ”Spela bara det bästa draget.”

Gårdagens parti skänkte mig många sköna minuter och det var synd att jag sjabblade bort det i tidsnöden. Men jag är nöjd ändå. Jag tycker nog att jag har talang trots allt. Med lite träning kan det nog bli något. Jag tror jag tar och anmäler mig till Malmö Open också.

Per Ahlström – Jean-Marie Durendeau
Sicilianskt (B 33)
1.e4 c5 2.Sf3 Sc6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 e5 6.Sdb5 d6 7.Lg5 a6 8.Sa3 b5 9.Lxf6 gxf6 10.Sd5 Lg7 11.c3 0-0 12.Sc2 f5 13.exf5 Lxf5 14.Sce3 Le6 15.g3 f5 16.Lh3 Ta7 17.f4 b4 18.0-0 bxc3 19.bxc3 e4 20.Da4 Se7 21.Tad1 Sxd5 22.Sxd5 Da8 23.c4 Dc8 24.Tfe1 Dc5+ 25.Kh1 Ld4 26.Te2 Tc8 27.Txe4 Ld7


28.Dxd7 Txd7 29.Lxf5 Tb7 30.Lxc8 Dxc8 31.Tdxd4 Dh3 32.Te8+ Kg7
Nu är partiet inte så kul längre. Men efteranalysen blev trevlig. 0–1

Per Ahlström

Svenskarnas poängskörd efter sju ronder: Stellan Brynell 4,5; Pontus Carlsson 4; Stellan Persson 2,5; Per Ahlström 2 poäng.