De flesta schackspelare når aldrig stormästarstatus men ägnar ändå en stor del av sitt liv åt detta outgrundliga spel. En mycket framstående representant i denna skara var Sven Hagberg som vid den ansenliga åldern av 95 år nu gjort sitt sista drag. Sven är i Stockholm känd för sin långa och trogna tjänst i Wasa Schackklubb, både som framgångsrik lagspelare och under perioden 1956-62 som dess ordförande. Som några av sina främsta meriter räknade Sven klubbmästerskapet i Wasa 1957/58 och två andraplatser i landsförbundets mästarklass. Allra förnämligast var nog den delade förstaplatsen i Nordiska mästerskapets öppna klass 1979. Lagspelet stod honom alltid varmt om hjärtat och han kunde här glädja sig åt medverkan till fyra allsvenska segrar för Wasa och två för Stockholms Schackförbund samt ett flertal lagmästerskap i Stockholm. Enbart i allsvenskan spelade Sven över 200 partier, inräknat dem för Uppsala och Gävle, dit hans arbete på Kartverket förde familjen Hagberg 1975.De schackliga meriterna är i sig värda att ihågkommas men till detta kommer Svens vilja och förmåga att dokumentera sina och sin tids aktiviteter inom schacket. I Stockholms Schacksalonger finns en mängd klippböcker med tidningsnotiser och artiklar från en mängd olika dagstidningar. De är ordnade efter turneringar och spelare och utgör en fin källa till historiska efterforskningar. Detta värdefulla bidrag påbörjades redan 1927 och skänktes till Stockholms Schackförbund av Sven Hagberg för ett par år sedan. Bara den som själv gett sig på att samla tidningsklipp vet hur mycket arbete det krävs för att få ordning på alla dessa olika stora och oregelbundet formade pappersbitar. Svens opus magnum är dock de sju maskinskrivna volymerna med hans tävlingspartier, omsorgsfullt kommenterade, sammanvävda med små personliga kommentarer om motståndare, tävlingar och de allmänna förhållandena.
