När Magnus Carlsen skulle vara hedersgäst i Reykjavik Open var arrangörerna på det klara med vad som skulle kunna tänkas finnas med på världsmästarens önskelista: han vill spela fotboll. Så det arrangerades tre matcher där Magnus spelade tillsammans med ett gäng stormästare. Den grabben har en osedvanlig tävlingsinstinkt oberoende av om det handlar om fotboll, quizar eller schack. Och jodå, det blev tre matchsegrar.
Nils Grandelius kom till kommentatorstudion efter sin vinst mot Luis Galego i åttonde ronden. Länken till detta finns i ett blogginlägg på Skák.is – gå ner en bit i det inlägget så finner du den godbiten (Tack Halla för information).
Hur upplever en av de lägre rankade spelarna äventyret i Reykjavik? Martin Sandberg kan berätta:
MARTIN SANDBERG:
Reykjavik Open ger oss vanliga pjäsflyttare chansen att möta starkt motstånd, ibland flera dagar i rad, vilket är en inspirerande men ibland väldigt frustrerande upplevelse. Själv fick jag (elo 1889) känna på stålet direkt i form av en väldigt ung IM från Kanada i första ronden. Jag provade med taktiken full fart framåt och blev besegrad i 23 dag …
Morgonen dagen efter fick jag möta en trevlig engelsk pensionär (elo 1370) och fick slita en hel del, men det blev en seger i alla fall. Dubbelrond samma dag innebar onekligen en prövning. På kvällen blev jag lottad mot en stark och sympatisk islänning (elo 2230) och jag tog initiativet utan att bränna alla broar. Initiativet är allt i schack så jag belönades med en halva och mådde rätt bra.
Dagen efter dristade jag mig till att åka med på en rundtur som arrangörerna ordnade före ronden. Vi besökte bland annat Bobby Fischers grav i Selfoss där den lokala schackklubben har skapat ett schackhus/museum med diverse Fischer-memorabilia. Jag passade på att skaffa ett ex av "My 60 memorable games" och provsatt i Fischers favoritstol(!) från antikvariatet i Reykjavik som han ofta besökte under sina sista år i livet.
Utfärden tog dock på krafterna. Jag försvarade mig bra och aktivt i flera timmar i mötet med en en ung norsk FM (elo 2339). Följande ställning uppkom efter 30.b4
Johannes Haug – Martin Sandberg
Svart drar
Här hade 30...Tc2+ säkrat remin efter vad vi kunde se i efteranalysen. En poäng som jag missade är att bondeslutspelet är remi efter 31.T1d2 Txd2+ 32.Kxd2 och nu 32...Td7!. Om 31.Kf1 så kan man kosta på sig den passiva tornplaceringen 31...Tb7 och sen angripa vits b-bonde med andra tornet. Istället spelade jag 30...Txd5? och efter 31.Txd5 Tb7 kom jag passivt och förlorade.
Den berömda schweizerhissen gjorde att jag därefter fick möta en lågrankad spelare (elo 1645) med rötter i Azerbajdzjan. Hon hade mig mot repen men det blev remi till slut efter att vi båda hade nobbat var sitt remianbud (hennes kom före drag 30, vilket inte är tillåtet. Vet inte om det finns nån bestraffning ...). Efteråt visade Sjachrijar Mamedjarov oss vad vi hade missat (han tittade på partiet i en halv minut medan vi spelade).
Dagen efter och ännu en lovande men lågrankad motståndare satt mittemot. Jag missade helt enkelt att min dam stod i slag och vet inte hur det trots det kunde bli remi.
Rond 7. Poängskörden 2,5 poäng. Det blev ändå starkt motstånd, WGM Sabina Foisor (elo 2269). Följande ställning uppkom efter 37 drag:
Martin Sandberg – Sabina Foisor
Vit drar
Här håller 38.c4! remi (38...f4 39.Lg1 och om 39...f3 så 40.b7!). Istället spelade jag 38.b7?? som förlorade efter att vit plockade min bonde varpå min löpare inte kunde hantera svarts båda snabba fribönder samtidigt. Det blev en jobbig kväll.
Den här ronden fördröjdes av att spelarna på toppborden fick genomgå scanning med metalldetektor. Inget misstänkt påträffades dock ... Det är moderna tider.
