Nyrakade Magnus Carlsen har en poängs marginal till förföljargruppen.
Foto: Georgios Souleidis
Foto: Georgios Souleidis
Efter vilodag har spelet i Grenke Chess Classic flyttat från Karlsruhe till Baden-Baden. Där ordnade Magnus Carlsen en enpoängsmarginal till närmaste konkurrenter.
Det har blivit en rad sextimmarsföreställningar för Carlsen, han har varit sist ut i varje rond. Och visst har det satt sina spår. Efter vinsten mot Georg Meier i rond 6 undrade kommentatorn Jan Gustafsson om de långa partierna har påverkat hans spel. Den synbarligen trötte världsmästaren nickade: ”Jag var så trött, jag kunde inte längre räkna. Mitt spel har försämrats betydligt de senaste ronderna. Visst har det påverkat mig. Idag hade jag svårt att sätta in den avgörande stöten så det blev ett långt parti igen. Det är lite frustrerande, men jag har plus tre och leder så jag borde inte klaga. Men nu är det inte kvalitén på partierna som återspeglas i min poängskörd.”
Meier kom i tidsnöd och det underlättade Carlsens uppgift:
Georg Meier – Magnus Carlsen
Vit drar
Carlsen betecknade Meiers 31.e3? som ett "självmordsdrag" och menade att han i stället borde ha aktiverat springaren med 31.Se3. Carlsen gav varianten 31...Dc8 32.Sec4 Txc4 33.Sxc4 Dxc4 34.Tc1 Dxb4 35.Dxb4 Lxb4 ”med trolig remi”.
Daniel King har kommenterat partiet.
Gustafsson berättade om Anish Giris Twitter om att någon borde låna Carlsen en rakkniv. Det skägg som Carlsen startade turneringen med var nu borta, men han var tydlig med att det inte var på Giris inrådan. Han hade inte sett Giris rekommendation.
Kommentatorn Peter Leko var mycket nöjd med adepten Vincent Keymers spel mot Levon Aronian. Det blev remi. Efter fyra nollor har junioren tagit 1,5 poäng på de senaste två ronderna.
Rond 6
Paco Vallejo – Fabiano Caruana remi
Arkadij Naiditsch – Vishy Anand 1-0
Georg Meier – Magnus Carlsen 0-1
Levon Aronian – Vincent Keymer remi
Peter Svidler – Maxime Vachier-Lagrave remi
Partierna
Ställningen efter sex ronder:
Magnus Carlsen 4,5; Arkadij Naiditsch, Fabiano Caruana, Maxime Vachier-Lagrave, Vishy Anand, Levon Aronian och Peter Svidler 3,5; Paco Vallejo 2; Vincent Keymer 1,5; Georg Meier 1 poäng.
Rond 7 (lördag kl. 15)
Maxime Vachier-Lagrave – Paco Vallejo
Vincent Keymer – Peter Svidler
Magnus Carlsen – Levon Aronian
Vishy Anand – Georg Meier
Fabiano Caruana – Arkadij Naiditsch
* * * * *
Hemresa med komplikationer
Foto: Lars Grahn
Igår var det väckning på Olympic Palace Hotel klockan 5.30 med hemkomst till Malmö framåt midnatt. Vad som hände däremellan var ovälkommen dramatik. Flygturen från Rhodos till Aten gick bra. Jag noterade att det var regndroppar på flygplansfönstret när vi lämnade Rhodos, där vi annars hade klarblå himmel alla dagar. Bra tajming av de grekiska vädergudarna.
Vårt resesällskap hann med lunch på flygplatsen i Aten innan vi drog vidare till vår gate för vidarebefordran till Köpenhamn. Vi fick veta att det skulle bli en något försenad avgång med SAS. Inga problem, vi skulle ändå komma hem i rimlig tid.
Jag skrev min första schackkrönika för Sydsvenska Dagbladet 1973 och har aldrig missat ett manusstopp. Nu var jag tvungen att få iväg en krönika till Sydsvenskan (som tidningen numera heter) innan jag gick till sängs för att den skulle kunna hanteras på redaktionen fredag morgon. Det borde inte bli något problem.
Så var det då incheckning. Jag visade fram pass och boardingcard och såg fram emot att läsa de sista sidorna i Steinbecks De himmelska ängderna i min flygfåtölj. Flera i sällskapet hade passerat grindvakten och nu var det min tur. Två väskor, ingenting glömt. Köpenhamn hägrade.
Men han vägrade släppa in mig, han påstod att jag inte hade giltig entrébiljett! Det visade sig att det gick två flyg från Aten till Köpenhamn inom loppet av tio minuter och av någon anledning, som jag inte orkar undersöka, hade jag inte samma biljett som övriga i vårt resesällskap – med ännu ett undantag: Peter Dalling. Och vårt flyg med Aegean Airlines hade avgått i tid. Ingen hade haft vett att efterlysa oss via högtalarna. Nu var det plötsligt kris.
Medan övriga i sällskapet bordade planet fick vi skyndsamt söka upp Aegean-kontoret för att finna en ny flight, och det var inte lätt att hitta dit. Det var hissar ner och upp och höger och vänster i kringelkrokar. Vi lyckades i alla fall finna det lilla kontoret och där fick vi beskedet att resterande avgångar med Aegean denna hemska dag var fullbokade. Men vi fick beskedet att det fanns platser hos Turkish Airlines med mellanlandning i Istanbul. Enkelbiljett per skalle: ungefär 7 000 kronor! Det var betydligt mer än vad min returbiljett kostade, men jag var beredd att bli uppskörtad för att inte missa manusstopp.
Peter tyckte dock att vi skulle leta upp den resebyrå som mannen på Turkish Airlines tipsade oss om och försöka finna något mindre dyrt. Mannen bakom disken gav oss en halvtimme och sedan gick tiden ut för turkarnas erbjudande. Vi rusade iväg som skållade råttor och efter en ny irrfärd fann vi byrån. Och si, där fann man en variant med mellanlandning i Bryssel. Första delen med Aegean Airlines – där var ju fullbokat enligt det flygbolagets kontorsråtta! – och andra delen med SAS. Pris: 5 000 kronor. Vi nappade. Hoppet återvände.
Vi kom på flyget till Bryssel och fick veta att det skulle bli en försening av skäl som jag inte orkade lyssna på. Uppe i luften kom vi i vårt förvirrade tillstånd på att vi med den nya planerade tidpunkten för ankomst till Bryssel inte skulle hinna med flyget till Köpenhamn. Flygplatsen i Bryssel är gigantisk och läget verkade hopplöst. Vi riskerade att fastna i Belgien.
Men en flygvärdinna kom med det glada beskedet att tidsskillnaden på en timme mellan Grekland och Belgien innebar att vi faktiskt skulle få hyfsat med tid att finna rätt gate. Stor lättnad, det skulle kanske ordna sig. I det läget var vi överens om att det var bättre att skratta åt eländet än att deppa. När jag kom på att jag förmodligen hade glömt min necessär med rakapparat, eltandborste etc. på hotellet, så fick det mig bara att le.
Vi kom fram till Köpenhamn och i så pass god tid att jag kunde komma hem och skriva krönikan utan större tidspress som den nattmänniska jag är. Det fick bli något om Grenke Chess Classic. Föregående krönika handlade om lag-VM i Rhodos.
Det var ju inte alls så jag hade tänkt mig hemfärden, men glädjen var desto större när jag kom hem. Och allting kan sättas i perspektiv. Vid en strandpromenad i Rhodos såg jag några från Medelhavet uppsköljda skor, även barnskor. Jag fruktar att de har tillhört flyktingar som inte lyckades med sin desperata färd undan outsägligt elände. I jämförelse blir vår hemfärd en oändligt futtig bagatell. De trasiga skorna lär rensas bort nu när förberedelserna pågår på den grekiska ön för den stora turistinvasionen. Vi har inte tillnärmelsevis samma förutsättningar på vår färd genom livet.
