Peter Bergström, ny förbundskapten. Foto: André Nilsson
Sverige har fått en ny förbundskapten som för många kanske är något av en doldis. Jag har under flera säsonger haft privilegiet att ha Peter Bergström som lagledare i Västerås SK:s första- och andralag och dristar mig därför till en liten presentation.
Vi börjar med det schackliga. Under det tidiga 90-talet var Peter en av landets bästa juniorer, men numera spelar han mest lagmatcher och är en ganska solid FM. Även om hans kanske främsta merit schackligt är individuell: ett SM-guld i blixt från 2014.
Hur gick det till? Du var väl knappast favorittippad?
”Jag spelade Mästarelit det året och hade börjat tävlingen bedrövligt med två remier och tre förluster på fem ronder varav minst en på grund av grav schackblindhet, ett genomgående tema i min schackkarriär. Så jag ställde upp i blixten helt utan andra förhoppningar än att åtminstone få vinna något parti den veckan. Och dessutom helt utan annan taktik än att spela fortare än motståndaren.
I det stora hela lyckades taktiken, och till slut satt jag i finalparti mot Daniel Semcesen i sista ronden. Vi hade båda tagit 7 av 8 och var jagade av ett gäng med en halva mindre. Plötsligt fick jag en ingivelse och bjöd remi efter ett drag. Jag var 99 procent säker på att han inte skulle ta eftersom han var vit och högre rankad. Och att han skulle spendera ett antal sekunder på att komma fram till att det vore för skämmigt. Som det slumpade sig så hade ingen av oss vunnit om han accepterat mitt erbjudande. Istället spelade vi vidare, han råkade bli av med en pjäs och sen även damen. Och ändå blev jag närmast chockad när han sträckte fram näven.”
Peters ledarskap kan karaktäriseras som prestigelöst och entusiasmerande. Han frågar och peppar – men han försöker sällan övertala. Hjälper till, men lägger sig inte i.
Västerås SK har en hel del duktiga spelare som avstår seriespelet, och det är fullt möjligt att en annan approach hade kunnat resultera i en på pappret starkare laguppställning i en eller annan match. Men Peters styrka ligger i stället i att få dem som spelar att trivas, och som en konsekvens av det - överprestera. I varje fall om man vågar dra slutsatser från Västerås första- och andralags resultat de senaste säsongerna i förhållande till rankningstalen.
Dina tankar kring detta?
”Det var en snäll beskrivning. Antar att det är lite som att svära i kyrkan, men grundtanken är att det finns viktigare saker i livet än schack. Om någon inte kan eller vill spela på grund av familj, jobb, studier eller rent allmänt tröttnat på schack eller vad det nu må vara så har jag full respekt för det.
Och jag är övertygad om att någon som verkligen vill vara där presterar bättre än någon som är där men har tankarna någon annanstans. Och att sådant dessutom smittar av sig. Om man trivs ger man lite extra.”
Kommer du att hantera laguttagningen enligt samma filosofi i landslagssammanhang? Det har ju varit en del kritik mot att de bästa inte alltid velat spela.
”Ja, varför inte? Om de bästa inte vill spela på grund av något som jag har möjlighet att påverka så ska jag naturligtvis försöka undanröja de hindren. Men annars kommer jag att jobba med de som kan och vill ställa upp. Landslagsspelare har också saker i livet som är viktigare än schack.”
Förbundskapten eller lagledare kan man ju vara på väldigt många olika sätt. Har du några tankar kring vilka uppgifter och roller du vill ha och vilka du helst undviker?
”Njae. Än så länge är jag naiv och lyckligt ovetande om eventuella uppgifter att undvika. Antar att jag kommer köra på ungefär som i klubblaget, så får vi se. Vore ju trist om de bara vill ha mig till att hämta kaffe förstås.”
Du beskriver dig själv som den ”trevliga” lagledartypen. Vad kan få dig att tappa humöret och hur märker vi det?
”Haha, det tänker jag inte avslöja såklart. Jag tänker odla myten om den trevliga lagledaren ända tills jag blir motbevisad.”
Trevlighet funkar ju fint när en grupp är harmonisk. Men hurdan är du när konflikter uppstår? Kan du sätta ned foten eller riskerar du att bli en ”dörrmatta”?
”Är du orolig för mig Johan? Vem är det som planerar att använda mig som dörrmatta om jag inte sätter ner foten? Jag hoppas och tror att alla som arbetar för svenskt schack och landslagen drar åt samma håll. Spelarna, elitkommittén, SSF, och även jag som förbundskapten. Även här kör jag på den linjen tills motsatsen bevisats.
Sa jag naiv och lyckligt ovetande?”
Okej, nu är det skarpt läge, coach! Det står 1-1 i matchen mot Ryssland, två partier återstår och Nils Grandelius undrar om han kan ta remi. I det fjärde och i så fall enda återstående partiet spelar Tiger svart och är vid draget i diagramställningen. Vad säger du till Nils?
”Ledsen Nils, du måste spela på vinst! Tiger blir antingen tvungen att byta dam och hinner inte ikapp fribonden, eller så blir han själv matt. Oh, wait …”
Jag anar att du kan den här ställningen ganska bra. Kan du berätta lite om omständigheterna och hur partiet avlöpte?
”Jag har snarare förträngt den. Men visst, det här är sista ronden i europacupen 2002 med Sollentuna. Jag hade gjort en hyfsad turnering och hade chans på IM-inteckning vid vinst som svart mot en högre rankad dansk. Men dagen till ära spelade jag som en påse nötter och stod på förlust länge i partiet. Och jag hade även undvikit dambyte i ett antal drag på grund av den garderade fribonden. Så när jag stod inför faktumet att slutligen bli tvungen att byta dam eller bli matt så gav jag helt enkelt upp.
Lite förhastat är väl det minsta man kan säga. Blir man presenterad ställningen och får frågan om svart bör ge upp eller sätta matt i tre med 54…Dxe5 44.fxe5 f4 följt av g5 matt så är det ju inte så svårt. Men när man suttit där och gnetat i timtal så funkar det inte riktigt på samma sätt. Tyvärr.”
Kan man lära sig något av en så här smärtsam upplevelse?
”Absolut. Man bör alltid kämpa vidare. Man ska alltid kolla efter nya möjligheter i ställningen. Lite klyschigt sådär.
Men den viktigaste lärdomen är nog ändå: This too shall pass. Det var jäkligt trist där och då, men nu sexton år senare så är det mer en anekdot än något annat. Jag har väldigt svårt att tro att jag kommer råka ut för något värre missöde i min schackkarriär, skönt att ha det värsta bakom sig.”
* * *
Lagkamraterna i Västerås om Peter:
”Jag blir alltid glad av att tala med Peter. Även när han säger att jag inte platsar”
(Johan Nordebrink)
”Väldigt trevlig och välorganiserad, lätt till skratt och allmänt enkel och bra att ha att göra med och prata med”
(Johan Norberg)
”Svensk mästare i chock!”
(André Nilsson)
”En allroundtalang. Funkar bra som fjärde man i bridge också”
(Mikael Jonsson)
”Muskulös och med kritvita tänder
går på fotboll i blåblåa ränder
tänk om man ändå vore
mer som Peter den store
nu bär han landslaget i sina händer”
(Andreas Landgren)
* * * * *
Från toppen till botten
MAX WAHLUND:
Allsvenskan är färdigspelad men all dramatik i serien är inte över för den sakens skull. När man tittar på tabellen för division 3:6 ser man en märklighet i botten. Näst sist finns SA Felix Springaren – med fem matchvinster och 11 matchpoäng. Vad har hänt?
En del av förklaringen finns längre ner, i listan över matcher i sista ronden. Där finns ordet ”dubbel-wo” angivet som resultat i matchen SA Fenix Springaren–SK Solrosen (som kom ärkesist i serien med idel förluster).
Inte bara schacks undersökande reporter ringer upp Springarens lagledare Per-Olov Sandgren i Borås. Det är ingen glad stämma i luren som förklarar hur det hela gått till.
– Vi hyr vår spellokal från HSB, och de har länge pratat om renovering där. Så på lördagskvällen upptäckte vi att renoveringen påbörjats och att det inte gick att vara i lokalen. Vi hade ingen alternativ lokal så jag pratade med Solrosens lagledare och vi kom överens om oavgjort.
En sådan lösning kan verka praktisk, men är inte i linje med schackförbundets tävlingsbestämmelser:
9.2 Lag som lämnar walkover debiteras en avgift motsvarande seriens startavgift. (…) För walkover i sista ronden debiteras en avgift motsvarande dubbla seriens startavgift.
9.3 Walkover i sista ronden innebär att laget diskvalificeras och flyttas ner en division. (…)
Per-Olov Sandgren grämer sig att han inte hade läst på reglerna bättre när han insåg att spellokalen inte gick att använda.
– Jag borde förstås ha tagit kontakt med schackförbundet, men jag tänkte inte på det. Det var så kort om tid.
Kunde ni inte ha flyttat matchen till Solrosen?
– Som sagt, det var så lite tid … Detta var lördag kväll. Vi har ingen reservlokal här i stan, jag har pratat med biblioteket tidigare men de tar 5 000 spänn …
Istället gjorde klubbarna det avgörande misstaget att fylla i inkorrekta uppgifter i matchlistan.
– Vi kom överens om oavgjort. Deras lagledare frågade vad han skulle skriva in, jag sade att det spelar ingen roll, fyll i vad du vill, bara det blir 4–4. Alla var med på att göra så och jag utgick från att det var helt okej.
Det var det inte. Nu blir det böter och nedflyttning för klubbarna, trots att man alltså spelar i division 3, i botten på den ordinarie seriepyramiden. Ordföranden i tävlings- och regelkommittén Håkan Jalling förklarar:
– De flyttas ner till distriktsserien. Sedan kan man söka vakansplatser, men det vet man inte om vi kommer att säga ja eller nej till om det skulle ske.
Springaren var redan klara seriesegrare innan den olycksaliga sista ronden. Nu ser det alltså ut att bli distriktsserien (division 4) med fyramannalag istället för division 2 med åttamannalag nästa år. Ett hårt och snabbt fall genom seriesystemet.
– Stämningen är ganska deprimerad här nu, säger Per-Olov Sandgren.
