Maxime Vachier-Lagrave vann båda blixtpartierna mot Magnus Carlsen och slutade före honom i den disciplinen, men sammanlagt segrade Carlsen. Foto: Lennart Ootes
Det var ingen glädjestrålande Magnus Carlsen efter blixtturneringen. Det ska mer till än en förstaplats i årets första GCT-etapp för att han ska vara nöjd. Dubbelförlusten mot Maxime Vachier-Lagrave sved. MVL vann blixten en halv poäng före Carlsen.
Carlsen glänste ändå i flera blixtpartier, som mot Bassem Amin:
Magnus Carlsen – Bassem Amin
Vit drar
32.e5! Sdxe5
Eller 32...dxe5 33.Lxg6+ Kxg6 34.Dc2+ e4 35.Dxa4 och vit vinner.
33.Lxg6+!
33...Sxg6
Det är inte mycket till kompensation för damen, men allt annat är lika hopplöst, som till exempel 33...Kg8 34.Lh7+ Kf8 35.Lxh6 med avgörande angrepp.
34.Txe7 Sxe7 35.Dc2+ Sg6 36.Dxa4 Sxf4 37.Dc6 Se2+ 38.Kh1 uppg.
I andra partiet mot MVL försökte sig Carlsen på en liten fräckis:
Maxime Vachier-Lagrave – Magnus Carlsen
Svart drar
49...Sd1 50.g4+
Efter 50.Kxd1 Tc1+ krävs det att vit även tar tornet för att han ska falla i pattfällan. Det finns i själva verket en möjlighet för kungen att slippa undan det tokiga tornets uppvaktning, men det är en helt annan historia.
50...Kxh4 51.Kxd1 Kg3 52.f5 Kf4 53.Sg6+ Kxe4 54.f6 Tf3 55.f7 uppg.
Nästa etapp i Grand Chess Tour är en turnering i Zagreb den 26 juni–8 juli där det ska spelas klassiskt schack.
GCT-poängen efter Abidjan:
Magnus Carlsen 13; Hikaru Nakamura och Maxime Vachier-Lagrave 9; Wesley So 7; Ding Liren 6; Wei Yi 5; Jan Nepomnjasjtjij och Sergej Karjakin 3,5; Veselin Topalov 2; Bassem Amin 1 poäng.
Partierna
Resultat blixtturneringen
* * * * *
Mästarklassen i Eskilstuna nästa
Pia Cramling håller remi mot Erik Blomqvist på toppbordet i rond 7 i Kvibergspelen medan maken Juan Bellon ser på. I bakgrunden finalomgångar i Bohus Cup i handboll.
Foto: Max Wahlund
MAX WAHLUND:
Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa! Jag bekänner min skuld, min skuld, min stora skuld! Jag är en feg och bedrövlig stackare, nu måste det erkännas offentligt.
Låt mig ta det från början. Det som fick mig att lägga av med schack i 20 år var en snöpligt nederlag i näst sista ronden i Mästarklassen i SM i Lindesberg 1993. Nu behövde jag en remi i sista ronden för att hänga kvar. Det fick jag, men kände mig ordentligt tilltufsad, och strax därefter lade jag pjäserna på hyllan.
Sen spelade jag inte ett tävlingsparti fram till 2016, men under hela denna tid var jag alltså ändå medlem av denna högsta klass. Den fina perioden bröts förargligt nog när jag gjorde comeback i SM 2017 och prompt blev degraderad. De senaste två åren har jag hett åstundat chansen att komma tillbaka på ratingdispens. I fjol gick det inte men till i år har ju SSF i sin välvilja sänkt gränsen till 2100. Det klarar jag lätt, tänkte jag ...
Döm då om min förargelse när aprils dåliga turneringar skickade ner mig till 2088. Tolv poäng upp till gränsen och en enda turnering kvar att fixa dem på: Kvibergspelen.
Kviberg är nog min favorit bland GP-turneringarna. En anledning är att schacket spelas samtidigt som ungdomsturneringar i olika bollsporter. I år var det Bohus Cup som spelades och hela anläggningen var proppfull med barn i olika åldrar. Det blir en härlig energi med alla ungdomar och jag har alltid trivts och gjort goda resultat här.
Även i år flöt spelet fint. I snabbschacket hade jag Erik Blomqvist på kroken:
Max Wahlund – Erik Blomqvist
Vit drar
18.Lxd5?!
Inte objektivt bäst, men chansrikt och spännande. Erik gjorde av med mycket tid och jag fick ett starkt grepp.
Vit står mycket bättre och bäst här är 32.Db4 som sätter damen i spel och hotar e4. Den möjligheten såg jag inte ens, det kändes så onaturligt att gå in på löparens diagonal från f8 med bara några minuter på klockan. Istället spelade jag 32.Dc8?, bytte dam och satte sedan bort mig i tidsnöden.
I långpartidelen vann jag första partiet och tog mig upp på 2094 i flytande rankning. Sen kom en riktig holmgång mot Erik Malmstig där jag hade vinst ett antal gånger. Han försvarade sig som ett lejon och här försvann sista chansen:
Max Wahlund – Erik Malmstig
Vit drar
41.Kxe6? Lxd6!
Usch vilken kalldusch. Efter 42.Txd6 Txa7 är det förstås remi. Jag spelade vidare ända till torn mot löpare men det blev ju remi det också. Istället hade 41.Kf6! som behåller d-bonden givit vit vinstchanser.
Ingen vinst alltså, men jag kom över 2100-gränsen! Nu började det bli nervöst – jag hade svart mot min gode vän (och värd!) Anders Wengholm i rond 7. Jag ville verkligen inte trilla ner under kvalstrecket igen. Medan vi rullade mot Alingsås i Anders bil prövade jag lite försiktigt idén att vi skulle ta remi utan spel. Nä, det är väl inte det vi anmält oss för, tyckte Anders, och det var ju svårt att säga emot. Jag skämdes att avslöja mina egentliga motiv för förslaget, då skulle Anders säkert ha sagt ja som den gentleman han är, men det vore alltför pinsamt. Istället spelade vi. Jag slängde upp en kungsindisk variant där bondekedjorna snabbt krokade i varandra och stängde till brädet. Efter 14 drag och med alla träbitar kvar på brickan antog Anders mitt remianbud. Pust! Veni, vidi, remici.
Och det var nu inför rond 8 modet slutgiltigt svek. 2103 i flytande rankning, en rond kvar. Inget att vinna, allt att förlora. Även om jag var nöjd med mitt spel så långt vågade jag inte satsa allt på ett kort mot någon läskig motståndare som Baldur Teodor Petersson eller Leo Crevatin som jag eventuellt kunde lottas mot. Istället stapplade jag på darriga ben in till sekretariatet och mumlade att jag ”tyvärr” var ”tvungen” att åka hem till Linköping på direkten. ”Jaha, det var tråkigt, då är det någon som får frirond” sade den skoningslöse mannen vid datorn och försökte fånga min blick som strök längs golvlisterna som en hund som vält ut en vas. ”Tack för en fin turnering” fick jag ur mig innan jag stövlade iväg mot spårvagnshållplatsen, i hopp om att inte bli sedd, likt en annan greve Stauffenberg på väg till Berlin (hur lämplig den jämförelsen nu är …).
För att travestera Edith Södergran: Du sökte 12 elopoäng, du fann 15, du är nöjd.
Vid det här laget (om inte förr) invänder någon rättskaffens schackspelare – herregud, Edith Södergran, greve Stauffenberg, vilket sanslöst svammel! Ska det inte handla lite om våra svenska schackstjärnor också, och vem som vann turneringen? (LG: Erik Blomqvist vann turneringen på bättre särskiljning än Pia Cramling och Jung Min Seo.) Då säger jag: ja, både feghet och svammel är jag skyldig till, och anledningen är enkel – jag är inte en tillräckligt bra schackspelare för att kommentera vad som pågår i toppartierna. Tag ett exempel från rond 7. När Jung Min Seo vann junior-SM 2017 (samma år som jag åkte ur Mästarklassen alltså) berättade han efteråt att hans mål var att spela som Jonny Hector. Två år efteråt inte bara spelar han som Hector – han slår Hector! Problemet är att jag inte ens med hjälp av dator fattar vad det är som händer. Öppningen är Spanskt, men ställningstypen är den där italienska som blivit så enormt vanlig i världstoppen de senaste åren.
Jung Min Seo – Jonny Hector
Svart drar
Här vill datorn se 15...Df6 med lika spel. Jonny drog istället 15...Sg5? vilket ger vit närmast vinstställning. Men det är inte särskilt uppenbart varför, tycker jag. Vit får ett starkt grepp på kungsflygeln, men hur kan det bli så? Är det den passiva löparen på a7 som bär skulden?
16.Sxg5 Dxg5 17.Sf5 Df6 18.dxe5 dxe5 19.Df3 Le6 20.h4 Lxb3 21.axb3 De6 22.Dg4 h6 23.h5 Df6 24.Td1 Tae8 25.f3 Kh7 26.hxg6+ fxg6 27.Sh4 g5 28.Df5+ Kg8 29.Dxf6 Txf6 30.Sf5 Tef8 31.Td7 T8f7 32.Txf7 uppg.
Nej, dessa analyser är för svåra för mig. Jag säger som psalmisten (psalm 131):
Herre, jag är inte övermodig,
har inga stolta later.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt det som övergår mitt förstånd.
Nej, jag har lugnat och stillat min själ,
jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.
Men jag tillhör i alla fall Mästarklassen. Åtminstone under en vecka i sommar. Hurra för Kvibergspelen!
Resultatservice
Partier
