fredag 25 juni 2010

Helgguiden

Tre svenska stormästare är ute och spelar internationellt den här helgen och har åtminstone en sak gemensamt: ingen av dem ska vara med i SM i Lund, som ju börjar nästa helg. Som jag berättade i går är Pia Cramling i Jermuk och kämpar om GP-poäng och ett förstapris på 6 500 euro. Pontus Carlsson spelar sina sista drag i Eforie på söndag, medan Lars Karlsson gör sina första i spanska Montcada i dag fredag. Lasse är rankad tia i den preliminära startlistan. Topprankad är kubanen Lazaro Bruzon, en av de unga talanger som inte har lyckats slå sig in i världseliten. Han blev juniorvärldsmästare 2001 och då hade han bl.a. Ruslan Ponomariov, Etienne Bacrot och Levon Aronian bakom sig. Bruzon fick en stund i strålkastarljuset när han tog femtio vinstprocent i A-gruppen i Wijk aan Zee 2005, men på senare år har det mest blivit öppna turneringar.

På söndag inleds en trenationerstävling för U14-lag i tyska Schleife. Här är laguppställningarna för Polen, Sverige och Tyskland. Det finns en notis om evenemanget på www.schack.se och en artikel på tyska schackförbundets hemsida.

Tänk dig en normalställning efter tretton drag. Nu är jag övertygad om att du utifrån nedanstående diagramställning utan vidare kan återge den ställning som uppkom tjugofyra drag senare i partiet Benjamin Bok-Loek van Wely spelat i fjärde ronden i holländska mästerskapet utan att spela upp dragen på ett bräde, bara genom att snabbt registrera dragserien för ditt inre.


Har jag överskattat din förmåga? Tror inte det. Här har du hela partiet:

(show chess board)(hide chess board)


Slutfasen kräver väl en förklaring. Van Wely menade att om man som Bok fått ett wildcard til mästerskapet så borde man ta tillfället i akt att mäta sig med de andra. Då ger man sig enligt van Wely inte in i en forcerad dragupprepning. Bok förklarade att han kollade på alternativet h4 och att han inte gillade vad han såg. Två gånger under slutfasen kom han med remianbud - som avslogs. Van Wely: ”Jag tänker inte acceptera några remianbud. Vill han ha remi så får han kräva det.” Och det gjorde alltså Bok till slut.

En poäng i sammanhanget är att van Wely under detta parti medverkade i ett medicinskt experiment där man mätte hans puls. Det var nog mer irritation än spänning som fick hans hjärta att slå snabbare.