lördag 26 juni 2010

Pula Open – del 7


Sten Bernhardsson och Boris Spassky.

Här är Per Ahlströms slutrapport från Pula. Vid det här laget tror jag att alla som läst hans kåserier har fått ökad lust att ge sig ut i världen och spela schack.
Pula den 26 juni

Sista ronden i dag. Jag spelade som vit, passande nog, det ”jugoslaviska angreppet” i Sicilianskt. Det så lovande ut men min sympatiske kroatiske motståndare hittade remischackar. Han bjöd sedan på en öl och vi försökte konversera. Lite besvärligt var det allt, med tanke på att han bara pratade kroatiska. Jag kunde förstå att han var från Zagreb, men sedan blev det inte mycket mera sagt.

Till min glädje verkar solen verkligen vara på g, när vi återkommer till Sverige för de avslutande två semesterveckorna. Innan dess en lång bilresa med sedvanlig bunkring av dryckesvaror, när vi närmar oss Puttgarden.

Det blev ingen intervju med Boris Spassky. Däremot fick Sten Bernhardsson chansen att utbyta några fraser, när de var på utflykt från hotellet. En sympatisk och lättpratad karl, var Stens kommentar. Av bilden att döma (se ovan) skulle man kunna tro att bägge var i hatten, men bilder kan bedra.

Här handlar det om en variant i Caro-Kann:


Eftertänksamt och utan stora åtbörder visade Spassky på ett stort antal möjligheter för vit. Speciellt förtjust var han i 9.Dh5 som svar på 8…h6. Ur inget trollade han fram möjlighet efter möjlighet. Inte mästrande utan resonerande på ett mycket sympatiskt sätt. När den kroatiske medanalytikern slutligen försökte rädda svarts ställning genom att rockera lång – med kungen stående på d8 - så skrattande Spassky och föreslog att han, om han ändå tänkte fuska, lika väl kunde låta kungen hamna på b8.

Mitt hemliga sidouppdrag från Lars Grahn blev alltså inte genomfört. Vad hände egentligen i Malmö vid Spasskys kandidatmatch mot Larsen? Varför kom Smyslov till Malmö? Svaren på frågorna kan vara på väg – till en blogg nära dig!

Vi kanske ses och hörs när det drar ihop sig till nästa Pula Open eller varför inte Palma Open? Det här är kul. Schack ska spelas just så - och inte bara på nätet.

Per Ahlström