Peter Heine Nielsen i Lund. Foto: Calle ErlandssonPå vägen hem fick jag veta att Peter Heine Nielsens föreläsning i Lund i lördags varade i tre timmar. Jag hade inte tråkigt en enda minut. Det blev en väldigt intressant inblick i spelet kring VM-kronan. Axel Smith bjuder på ett utförligt referat på SM-hemsidan. Här ytterligare några nedslag.
Till skillnad från en del andra i världseliten håller Anand fast vid sina sekundanter match efter match. PHN kom med i Anands team efter VM-turneringen i Moskva 2001. Han mötte Anand i andra omgången och lyckades skapa lite problem för Anand i öppningen i det första av de två partierna, men förlorade till slut efter en redig miss. Här är partiet. I efteranalysen förstod Anand att PHN kunde bli en värdefull sekundant. Några veckor senare bjöds PHN in till ett första träningspass. Fram till 2005 hade Anand hjälp främst av Elizbar Ubilava, som då efterträddes på den positionen av PHN.
Ungefär samma sak med polacken Radoslaw Wojtaszek. Anand hade lite problem med honom i deras möte i tyska Bundesliga 2007. Här är det partiet. Därefter hade Anand ännu en trogen sekundant.
PHN betonade skillnaden mellan att förbereda en spelare för en VM-match respektive en VM-turnering. I förra fallet handlar det om en motståndare och två partier (vit och svart). I andra fallet handlade det i San Luis 2005 om sju motståndare och fjorton partier.
PHN visste inte riktigt hur Anish Giri hade knutits till skaran av medhjälpare inför äventyret i Sofia men trodde att det var ett Skypesamtal som hade öppnat dörren. Det var skoj att höra att man under matchen ibland fick ordna telefonkö för Skypesamtalen från de inofficiella medhjälparna. Bland dem fanns ju också Magnus Carlsen, Garri Kasparov och Vladimir Kramnik. Skoj också att höra att Carlsen och Kasparov var för sig avslöjat öppningshemligheter som visade sig var desamma.
Under förberedelserna spelade Carlsen temablixt med Anand. PHN uppskattade att man spelade ungefär 60 partier och att det slutade ungefär 30–30. I Malmö berättade Anish Giri inte hur många blixtpartier han hade spelat med världsmästaren, bara att Anand hade vunnit långt de flesta.
När Kasparov hörde av sig med sitt erbjudande till Anand så kontaktade han i sin tur PHN som då befann sig hemma i Århus. PHN fick i uppgift att sammanställa ett antal frågor till Kasparov. Det blev 31 frågor i huvudsak om Katalanskt. Svaren från Kasparov kom fyra fem dagar senare. Då hade han kollat i sin privata bas. Där finns det tydligen fortfarande godbitar.
PHN trodde att bruket av superdatorer kommer att explodera de närmaste åren: ”Det är inledningen på en ny era.” Supersekundanten tar plats kring runda bordet.
I Anands team ingick en person som var säkerhetsansvarig. Han skulle bland annat hålla ett öga på eventuellt fusk, men Anands utgångspunkt var att motståndarlägret skulle hålla sig till rent spel. När Gata Kamsky spelade mot Topalov i Sofia så hade han en helt annan inställning. Han förväntade sig fusk och att man skulle försöka avlyssna honom. Han hade hög musik på hotellrummet när han diskuterade med sina sekundanter. Anands mening är att man inte kan gå omkring och vara paranoid när man ska spela en VM-match. Inför och under matchen levde han i en bubbla där han struntade i att följa utspel och kommentarer på internet. Det var stark fokusering på själva partierna. Säkert ett mycket förnuftigt beslut.
I det tolfte och sista partiet skulle Anand spela klassisk Damgambit för första gången i ett långparti. Tidigare hade han gjort det i ett parti i fjolårets blixt-VM, men man räknade med att Topalov inte hade ägnat det partiet något större intresse. Så skulle Anand lära sig att spela en ny öppning. Hårda bud. I partiet följde han sedan förberedelserna i tjugo drag. I det tjugoförsta kom Topalov med en ”clever” avvikelse från preppen. Nu gick det som det gick, Topalov fruktade ett särspel med snabbschack och blixt, gick ur en dragupprepning och satsade alltför hårt på att pressa ut mer ur ställningen. Resten är VM-historia.
