söndag 20 juni 2010

Pula Open - del 1


Per Ahlström har anlänt till ett regnigt Pula och spelat sitt första parti. Bland åskådarna: Boris Spassky. På Pers bild ovan ser vi exvärldsmästaren hjälpa till vid en efteranalys.
Pula 20 juni

Lämnade ett sömnigt Sverige för att ta bron till vindmöllornas land. Satte farthållaren på 2500 varv och eldade diesel genom Tyskland och Slovenien. Kroatien tog emot med skyfall och åska. Framme på det förstklassiga hotellet väntade prinsessbröllop med tyska kommentarer. Tagen av stunden bestämde jag mig för att dedicera mitt första vinstparti till brudparet.

Jag har inte sparat någon energi i förberedelserna. Chessbase har inköpts och installerats. Visserligen har jag inte hunnit använda programmet så mycket, men jag räknar med att Caissa tagit emot mitt pekuniära offer på sitt altare.

Oväntat moraliskt stöd fick jag under mitt första parti. Boris Spassky slog sig ned vid en stol vid mitt bord. Visserligen tittade han mest åt andra hållet, på demobrädena. Efter en stund vände han sig dock om och betraktade mitt parti. Minen var outgrundlig. Han till och med plockade av solglasögonen! Ja, tänkte jag – passa på – se och lär.

Svart: Lars Even Andersen (2250)


Vit: Per Ahlström (1880)

Efter en krokig spelöppning med 1.e4 Sc6 2.d4 e5 3.dxe5 Sxe5 4.Sc3 Lc5 5.Lf4 d6 6.Lxe5 dxe5 7.Dxd8+ Kxd8 så hamnade vi så småningom i ovanstående ställning. Jag har precis dragit 25.c4 och tänker att det där hade du inte gjort bättre själv, Boris.

Så kom svarsdraget 25...a2 och jag såg löparoffret på c5 efter 26.c5+. Moraliskt kände jag mig besegrad - även om det egentligen fortfarande var helt okej för mig. Visserligen lyckades jag krångla mig ur eländet, men det slutade med bonde upp och löparparet för svart. Förresten så har de rätt bra mat på hotellet också.

Den naturliga ingången för intervjun med Spassky - ”How do you like my game?” – känns inte rätt längre, men jag såg honom också i frukostmatsalen så det kan dyka upp flera tillfällen. Han verkar gilla mat. Vi har nog fler gemensamma intressen.

Per Ahlström