Per Ahlström har plockat fram badbrallorna. Han har tidigare rapporterat om öl och eskapism. I sin fjärde rapport från Pula handlar det om vattnets inverkan på spelet. (Under Aktuella turneringar har jag ändrat till en länk där det är möjligt att följa turneringens förlopp, vilket inte är möjligt på turneringens hemsida.)
Pula den 23 juni
Solen och värmen har nu kommit till Pula. Det kristallklara vattnet lockar till bad. Doften av sololja har lagt sig över kustlinjen med de många vikarna och klipporna. Dags för dubbelrond.
Jag ställs som svart mot kvinnliga IM Anna-Christina Kopinitis. Med en stadig blick och ett fast handslag slog hon sig ned vid vårt bord. Kanske där fanns ett stänk av handsvett, men det fanns ingen osäkerhet i hennes kroppsspråk. Inte utan finess finjusterade hon de vita pjäsernas placering på rutorna. Händerna gick därefter upp till det långa mörka håret som hon justerade lite lätt. Händerna försvann därefter ner i den medhavda bagen och en stor flaska mineralvatten togs fram. Hon tog några klunkar och därefter startade vi partiet.
Hon spelade en helt oskyldig variant i Sicilianskt. Precis som så många andra duktiga spelare har gjort när de besegrat mig. Inga forcerade varianter utan bara oändliga möjligheter för mig att överskatta ställningen och att göra små misstag som kan bestraffas. Detta parti var inget undantag. Jag spelade d5 för tidigt och blev stillsamt utmanövrerad.
Nivån i mineralvattenflaskan sjönk snabbt. Hon hann med ett flertal toabesök medan jag likt en fisk på torra land kippade efter luft. En räddning måste finnas. Men icke. Förlusten var snabbt ett faktum.
Kunde det ha med vätskan att göra? För att undvika alltför långvariga konflikter med min prostata brukar jag undvika alltför extensivt drickande under partierna.. Det handlar ju om att disponera tiden optimalt. Men mitt sätt att resonera är nog inte så fysiologiskt. Dags att ompöva. Jag resonerade med Stefan Radovic om saken. Jo, han drack massor med vatten under partierna och idag hade det verkligen lönat sig. Han fick nöjet att tvåla till en FM. Jo, man tackar.
Stefan Radovic – FM Niko Praznik
Gammalindiskt (A 55)
Rond 5, den 22 juni
1.Sf3 Sf6 2.c4 d6 3.d4 Sbd7 4.Sc3 e5 5.e4 Le7 6.Le2 c6 7.0-0 Dc7 8.h3 Sf8 9.Le3 Sg6 10.b4 0-0 11.d5 cxd5 12.exd5 Ld7 13.Tc1 b6 14.Dd2 Se8 15.Tfd1 f5 16.Lg5 h6 (Svart har spelat lite mer omständligt än vanligt med den gammalindiska spelöppningen och Stefan avgör nu med en enkel men elegant kombination.)
17.Lxe7 Sxe7 18.Sxe5 dxe5 19.d6 Sxd6 20.Dxd6 Dxd6 21.Txd6 Le8 (Och resten är teknik, som Stefan genomför effektivt.) 22.c5 bxc5 23.bxc5 Tc8 24.Sd5 Sxd5 25.Lc4 Lf7 26.Lxd5 Lxd5 27.Txd5 e4 28.c6 Tf7 29.Tcc5 g6 30.Td6 Kg7 31.Te5 Tf6 32.Te7+ Kf8 33.Txf6+ Kxe7 34.Txg6 h5 35.Th6 Kf7 36.c7 Kg7 37.Tc6 Kf7 38.Kh2 f4 39.Tc4 Kg6 40.Txe4 Txc7 41.Txf4 Tc6 42.a4 Tc2 43.Kg3 Kg5 44.h4+ Kg6 45.Kf3 uppg.
Det är dags att reflektera över vattnets betydelse för schackspelet och därmed för livet.
Per Ahlström
