Efter två ronder ligger de fem svenskarna alla på en poäng. Fyra av dem började med en vinst. Per Ahlström kastade om ordningen. I hans andra rapport handlar det om vikten att läsa rätt bok:
Pula 21 juni
I Pula lyser solen mest med sin frånvaro. Vindarna är visserligen rätt milda, men onödigt starka för att passa min smak. Istället för bad fick det bli långpromenad i snålblåsten. Ett stilla sommarregn förbättrade på intet sätt semesterkänslan.
De obligatoriska semesterbilderna togs, innan vi slutligen slog oss ned på ett kafé vid saluhallen. Ölen kostade 10 kroatiska kronor glaset, det vill säga drygt 13 SEK. Ett lågt pris för några minuters eskapism (se bilden ovan).
Efter förlusten i första ronden ställdes jag emot en Sigve Hallelund. En liten norsk gut på sisådär elva tolv år, som drog snabbt och säkert. Hela hans uppträdande gav en air av schackunderbarn. Hans mor passerade brädet några gånger och fyrade av ett bländande leende.
Efter något slags engelsk spelöppning erbjöd han ett tidigt dambyte. Skönt, tänkte jag. Hans d-bonde stod isolerad på d4. Snabbt rekapitulerade jag Pachmans strategibok. Blockera bonden och öka pressen på den gradvis. Det känns bra.
Men grabben hade inte läst den strategiboken. Han ställde inte tornet på d1 och löparen på e3. Utan att tveka ställde han tornet på e4 och lyckades gå med sin svartfältslöpare c1-f4-c7-b8-a7-c5. Plötsligt hade hans isolani förvandlats till en murbräcka som slog sönder min ställning. Det dök upp matthot på åttonde raden – och jag hade inte ens hunnit dubblera tornen. Jag började ana vad den norska kockskolan i schack kan åstadkomma.
Med mer tur än skicklighet lyckades jag avveckla till ett tornslutspel med bonde under. Nu visade det sig att Sigve inte läst boken om tornslutspel heller – tack och lov. Han jagade min kung med tornet och jag bjöds in i matchen igen och vann komfortabelt i slutspelet.
Så Vickan och Danne – min gåva till er blev ett tornslutspel som jag vann på tur.
Per Ahlström
