Solnedgång i Menton. Foto: Johan Sigeman
JOHAN SIGEMAN:
Om lilla Italien, Buddha, Bobby, en bortkastad prepp och en njutning som Reykjavik inte kan erbjuda
Måndag kväll efter ronden gick Peter, Paula, Nisse, Al Lawrence med fru och jag på ”Little Italy” och hade ett trevligt samkväm. Samtalet handlade om allsköns ting som vådan av rökning och svårigheten att sluta, snusets relativa fördelar, utmaningarna med att plugga portugisiska, Vietnamkriget, amerikansk inrikespolitik, den amerikanska tidskriften Chess Life, som Al skriver för (och som jag minns att jag som junior i Uppsala lånade på bibblan. Man fick årgångarna packade i bruna papplådor och så hade man minst en veckas härlig läsning) och förstås Bobby Fischer. Al återgav en del underhållande och vansinniga historier om Bobby som jag väljer att låta stanna kvar på Little Italy.
Igår vaknade vi till den utmaning som en dubbelrond alltid medför. Jag tillbringade ambitiöst nog mer än en timme efter middagen kvällen före med att preppa för partiet i rond tre mot min andre IM, fransmannen Jean-Philippe Karr. I basen hade han en hel del partier med 4.Dc2 i nimzo och eftersom jag hade släpat med mig Roiz utmärkta bok om denna öppning, satsade jag på att förbereda en eller annan giftighet. Jag ställde klockan lite tidigare för att dubbelkolla varianterna och tog en snabbfrukost vid bardisken på en bistro (espresso och en croissant – vad trodde ni?) på vägen till rondstarten. Bara för att mötas av 1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.g3 … Jaha, så var det med den preppen. Det vara bara att gräva ner sig i den katalanska skyttegraven och kämpa. Karr spelade bra och pressade mig konsekvent på tematiskt manér. I ett läge kunde jag ha bytt ner till ett slutspel med alla tunga pjäserna och minusbonde men valde att dö i skönhet med ett (inkorrekt) damoffer i stället. En helt rättvis poäng till IM Karr.
En förlust i den första ronden av två ställer ju vissa krav på kampmoralen. Snart (alltför snart) ska man ju upp i sadeln igen. Jag valde att spela snabbt och (är jag rädd) ytligt i rond fyra mot en ung fransman. Efter en del slagväxling lyckades jag med viss hjälp av min motståndare vinna partiet redan efter cirka två timmar, vilket naturligtvis inte var så dumt.
Johan Sigeman – Remy Baudry
Vit drar
20.Txf4 Lxh3 21.Te4+ Le6 22.Txe6+ fxe6 23.Lh5+ Kf8 24.Dd2 Tg5 25.Lxg5 hxg5 26.Tf1+ Kg8 27.Dxg5+ Dg7 28.Lf7+ Kh8 29.Dh5+ Dh7 30.Dxh7+ Kxh7 31.Lxe6 Te8 32.Lb3 uppg.
Jag belönade mig med en kall öl och en vidunderlig vy över kustlinjen i den ljumma kvällen. Det är ju onekligen en sak som i vart fall Reykjavik i mars eller april inte kan matcha …
Nisse Renman med en Mentonfrukost. Foto: Johan Sigeman
Felix Nordström laddar på strandpromenaden för nästa rond. Foto: Johan Sigeman
Resultat och partier
LG: I rond 3 stod bland annat svenskmötet Renman–Nordström på programmet. Det blev ett dramatiskt remiparti:
Nisse Renman – Felix Nordström
Damgambit, Cambridge Springs
1.d4 d5 2.c4 c6 3.Sf3 Sf6 4.Sc3 e6 5.Lg5 Sbd7 6.e3 Da5 7.Sd2 dxc4 8.Lh4?
Här är 8.Lxf6 Sxf6 9.Sxc4 snudd på obligatoriskt.
8...b5 9.a4 Db6 10.Le2 Lb4 11.0-0 Lb7 12.Dc2 a6 13.Tfd1 0-0 14.e4 c5!
15.d5 exd5
Ännu bättre är 15...Lxc3 16.bxc3 exd5 17.exd5 Lxd5 med två sunda merbönder.
16.Sxd5 Sxd5 17.exd5 Lxd5 18.Sxc4
Så får vit chansen att slå den där bonden på c4, och nu är han bara en bonde under.
18...Lxc4
Efter det iskalla 18...De6! gör vit bäst i att offra kvalitet på d5.
19.Lxc4 Se5 20.Ld5 Tac8 21.Df5
Vit har spel för bonden och efter svarts nästa drag återställs den materiella jämvikten.
21...Sg6?
22.Lxf7+! Kh8 23.Lg3
Den tillfälliga bindningen av löparen på f7 vållar inte vit några problem.
23...Tc6 24.Td7 c4 25.axb5 axb5 26.De4 Tf6 27.Tb7 Dc5 28.Tc7 Db6 29.Tb7 Dc5
30.Taa7?
Nisse går ur dragupprepningen och det visar sig vara riskfyllt. Sjunde raden besätts, första raden lämnas fri. Och när löparen tar plats på c5 står tornet på a7 fel. Förnumstige Fritz: ”Men Nisse, vad gör du!”
30...Dg5
Damen har fått vittring på första raden och löparen vill ta över på c5. Bättre är att spara ett viktigt tempo med 30...Dh5! 31.h4 Lc5 32.Lxg6 Dxg6 33.Dxg6 Txg6 och svart har ett räligt dubbelhot mot a7 och g3.
31.h4 Dc1+ 32.Kh2 Lc5
33.Lxg6
Enda chansen att slinka undan.
33...Lxa7 34.Txa7 hxg6 35.Le5 T6f7 36.Txf7 Txf7 37.Dxg6 Kg8 38.h5?
38.f4 är bästa försöket.
38...Dh6!
Ett dambyte skulle eliminera vits taktiska chanser, och nu visar det sig att h-bonden har gått ett steg för långt.
39.Dg4 Txf2 40.Dc8+ Kh7 41.Dg4 Tf7 42.De4+
42...Kg8
Felix kunde ha utnyttjat h-bondens belägenhet med 42...g6!, till exempel 43.g4 Dd2+ 44.Kg1 Df2+ 45.Kh1 Df3+ med dambyte och ett vunnet slutspel för svart.
43.Da8+ Kh7
Efter 43...Tf8 44.Dd5+ Kh7 45.De4+ Kh8 bör svart vinna. Men vid det här laget var Felix nog inställd på att ordna den dragupprepning som han förvägrades i ett tidigare skede. Psykologiska omställningar och respekten för höga rankningstal är en svår del av schackspelet.
44.De4+ Kg8 remi
