Det kom ett paket från Jorma med Margaretas verk. Foto: LG
Jag har tidigare skrivit om min släkting Margaretas levnadsöde och att jag väntade ett paket med ett urval av hennes verk. Paketet kom fram till slut sedan det hade legat i månader hos Postnord i Stockholm. Det var ett litet helvete att få dem att vidarebefordra det; där tycks inkompetensen och dumheten frodas. Som framgår av bilden ovan har jag med stor tacksamhet gentemot Jorma öppnat skattkistan.
Jormas självbiografi Been So Long kom ut för en månad sedan och den har gett mig en djupare inblick i Margaretas liv i USA. Samtidigt med att jag läste boken kom jag i kontakt med hennes bästa vän från ungdomen, Lisbeth. Det som jag tidigare inte har vågat hoppas på, att få Margaretas skildring av sitt liv i USA, har jag som genom ett trollslag nu fått. Jag har fått ta del av Margaretas omkring trettio öppenhjärtiga brev till Lisbeth från 1960-talet. En brevskatt i mina efterforskningar som kompletterar Jormas berättelse.
I helgen fick jag en ny påminnelse om hur vägar ibland korsas. En av min ungdoms hjältar, Kim Larsen, dog i söndags morse. (Regeringsbildning tycks vara ett ämne i tiden. Larsens syn på sådant: ”Jeg kan ikke forstå, hvad en regering skal være godt for, hvis ikke det skulle være for at støtte de svage. For de stærke skal nok klare sig selv.”) I sin bok berättar Jorma om att han och Margareta var på en konsert i Köpenhamn 1977 med Kim Larsens band Gasolin på scenen:
This was the final Tuna studio album for Grunt/RCA. We would record one more live project, produced by Felix Pappalardi in 1977. How that came about is interesting indeed. Margareta and I wound up in Malmö in southern Sweden after another skating ”vacation” in Inzell. We were there to visit her parents, Svea and Uno, in her hometown before we returned to San Francisco. For Margareta, going home was always filled with dark ghosts. We heard that there was a rock concert in Copenhagen at the Falconer Hall with the hugely popular Danish band Gasolin. The Øresund Bridge from Malmö to Copenhagen did not yet exist so the ferry was the way to go. Traveling on the ferry meant tax-free liquor, so much of this trip is shrouded in a fog of booze. What I do remember is that we got to the theater, watched the show, and somehow made our way backstage, where we met the band as well as Felix Pappalardi, who was producing their latest record.Jag hann tänka tanken att jag skulle vilja träffa Kim Larsen och höra hans berättelse om mötet med Jorma när dödsbudet kom. I den här åldern drabbas man av ideliga tidsöverskridningar.
På 1950-talet hängde jag med mina föräldrar till Svea och Uno på Torekovsgatan, men så vitt jag minns träffade jag aldrig deras enda barn, Margareta.
Några länkar:
Från en Gasolinkonsert 1977 där ovan nämnde Felix Pappalardi ansluter sig till bandet.
Kim Larsen & Kjukken: This is my life.
Konsert med Kim Larsen & Kjukken i Aalborg 2017.
Jefferson Airplane (Jorma är gitarristen med randig tröja) i Woodstock 1969.
White Rabbit: ”When the men on the chessboard get up and tell you where to go”
Jorma läser ett avsnitt ur sin självbiografi där det bland annat handlar om när Margareta fajtades med sex poliskonstaplar i San Francisco.
Kim Larsen, 1945–2018. Foto: Simon Wedege Petersen
