OS: Topalovs sympatiske överman

Från gårdagens avslutningsceremoni: Rysslands förstalag tog guld i damklassen. Foto: Elmira Mirzoeva

Festen är slut och spelarna är på väg hem. Många av dem har vittnat om ett fantastiskt OS i Chanty-Mansijsk. Jag låter OS-länkarna som toppar högerspalten ligga kvar några dagar. Sedan återfinns de flesta av dem ändå under andra avdelningar i samma oumbärliga högerspalt.

Många stormästare bloggar pliktskyldigast, några går in för det med liv och lust. Till den senare kategorin räknar jag främst Mark Bluvshtein. Han kommenterar alla sina partier och ger öppenhjärtiga skildringar av vad som händer före, under och efter partierna. Som inför sjunde ronden då hans Kanada skulle spela mot Bulgarien med världstvåan Veselin Topalov i spetsen. Mark: ”Jag var faktiskt rädd att Bulgarien skulle bänka sin superstjärna.” Han såg verkligen fram emot äventyret för ”Det fina med att möta en toppspelare är att man har allt att vinna och ingenting att förlora.”

Det blev ett önskemöte. Mark noterade att Topalov hade ett par tusen partier i basen och började preppa. Mark skulle spela vit och förutsåg att det skulle bli något skarpt, inte Grünfeld eller Nimzoindiskt, utan Kungsindiskt. Han berättar om sina överväganden och ”Det var dags för en ny variant”. Lagkompisarna hade synpunkter: ”Idén att spela avbytesvarianten i Kungsindiskt, som är mycket remiaktig med avbytta damer, kom upp bland vissa lagmedlemmar. Men detta är ett sällsynt tillfälle att utmana mig själv i ett möte med en av de bästa. Vad är då en tråkig remi? Jag säger faktiskt inte att jag skulle klara av att få remi med avbytesvarianten, för Topalov är Topalov. Jag är säker på att han har idéer om hur han ska spela på vinst i avbytesvarianten. Om han slår mig i ett skarpt parti så okej. Jag vill se Topalov i aktion och den här dagen ska jag sitta på den bästa platsen i spellokalen. Här är partiet.”

Så bjuder Mark på partiet med utförliga och mycket intressanta kommentarer. Fritz och hans bröder ser det mesta i variantväg, men att berätta om känslorna under partiet kan bara spelarna själva göra. Skoj när de, som Mark, då också gör det. Och visst blev det en hjältesaga. Prinsen vann och fick damen och hela brädet. ”Det här partiet är en milstolpe i min karriär, men jag kan inte säga att jag är alltför imponerad av mitt spel. Topalov hade inte sin bästa dag.” Det är en annan sak med sympatiske Mark: han är mycket objektiv och ödmjuk. Jag är mycket glad att jag fann hans blogg.

Efteråt var det många som gratulerade Mark till segern: ”Magnus kom fram till mig nästa dag och gratulerade, varvid jag förklarade att jag ville se till att han fortfarande var världsetta. Han sa att det var trevligt att han inte var den ende 2800-spelaren som förlorade. Magnus förlorade faktiskt också i sjunde ronden. För er som inte känner Magnus: det är en jättefin grabb som råkar vara världsetta.”

Närmast ska jag in till tryckeriet i Lund och hämta kundex av Korrschack nr 3, som nu är klart för distribution. Sedan måste jag koncentrera mig på att skriva en onsdagsspalt till Sydsvenskan (lämning ikväll). Men dessemellan kollar jag och lägger in inkomna kommentarer. Kom gärna med synpunkter på OS, tipsa om kul partier eller möjliga kombinationsövningar. Eller skriv exempelvis något om hur det kommer att gå i elitserieupptakten den kommande helgen. Om du sedan inte upptäcker din kommentar bland övriga så kan det bero på att du har glömt att ange ditt namn (gärna fullständigt).