Dagens Allehanda

Stort tack för alla vänliga mejl med anledning av min återuppståndelse på internet. Behöver jag påpeka att det känns väldigt bra att vara efterlängtad?

För egen del finns det bara en blogg som jag besöker dagligen. Det är en kollega på Sydsvenskan, Andreas Ekström, som berättar om vad som händer i medievärlden. Andreas är för övrigt bassist i Cover Story, bandet som spelade på min 60-årsfest.

Alex Ferguson intervjuades av France Football ett par veckor före Champions League-finalen mellan hans Manchester United och Barcelona. Han kom med en intressant jämförelse: ”Jag har alltid varit noga med att framhålla hur viktigt det är med koncentration. Det är alltid det sista jag säger till spelarna innan de lämnar omklädningsrummet. Fotboll börjar alltmer likna schack, och om du tappar koncentrationen en sekund i ett schackparti så är du död.”

Dålig belöning för allt slit

I Sigemanturneringen var Tiger Hillarp Persson inblandad i sista partiet i varje rond. Belöningen för denna kampvilja var inte precis furstlig. Efter två förluster lyckades han i varje fall med två snygga räddningar. Han hade besvärliga ställningar mot Tomi Nybäck och Nigel Short, men båda partierna slutade remi. Det var för övrigt Shorts enda tappade halva i turneringen.

Följande ställning är från tredje rondens parti Hillarp-Nybäck:


73.Ta5!! Txa5 74.h8D a1D 75.Dg8+ Kf6 76.Df8+ Ke5 77.De7+ Kf5 78.Df7+ Ke5 79.De7+ remi

Sigemanturneringens vackraste drag

En sak till när det gäller Nigel Shorts kommande självbiografi: den ska få titeln “Short stories”. Det betyder ”noveller” men det finns naturligtvis också en koppling till hans namn. En fyndig dubbelmening.

Nigel avslöjade att Garri Kasparov erbjöd sig att betala två livvakter åt honom i samband med engelsmannens kandidatmatch mot Gata Kamsky i Linares 1994. ”Jag var kanske dum som inte tackade ja till hans erbjudande.” Nigel berättade målande om hur Rustam Kamsky, Gatas pappa och före detta boxare, kom in i restaurangen i Linares och hotade att ta livet av Nigel. Dödshotet framvästes ansikte mot ansikte. Nigel måttade avståndet dem emellan, det kunde väl vara två decimeter. Det kommer vi nog att få läsa mer om i boken. Nigel berättade också att Kasparovs familj idag har tolv livvakter på lönelistan.

Vi avrundar dagens inlägg med ett parti som innehåller Sigemanturneringens vackraste drag.

Nigel Short
Nils Grandelius
Sicilianskt (B 90)
1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 a6 6.Df3
Han var uppenbarligen ute efter att komma bort från den unge mannens förberedelser. Det är förmodligen första gången Short spelar partidraget och Stellan Brynell trodde att det möjligen också var sista gången. Nästa dag spelade Short det ordinarie 6.Le2 mot Tiger Hillarp Persson.
6…Sbd7 7.Le2 g6 8.Le3 Lg7 9.h3 Se5 10.Dg3 b5 11.f4 Sc4 12.Lxc4 bxc4 13.f5 Lb7 14.Dh4 Da5 15.0-0 0-0 16.Tad1 Tae8 17.fxg6 hxg6


18.Sf5!!?
Turneringens vackraste drag. Det hotar bland annat 19.Sxg7 Kxg7 20.Lh6+ Kg8 21.Txf6! exf6 22.Sd5! (med idén Dxf6) 22…Te6 23.Sxf6+ Txf6 24.Dxf6 De5 25.Dxe5 dxe5 26.Lxf8. Bara som ett exempel på vad som ligger i ställningen. Svart måste anta offret.
18…gxf5 19.Txf5 d5 20.exd5
Short tog sig en rejäl lutare innan han spelade det draget och kanske är det inte det bästa. Han grunnade förmodligen också på 20.e5 Sd7 21.Td4!?.
20…Db4?
Det ger vit ett fridrag. Frågan är hur vit ska komma vidare efter 20…Lc8. Det finns inte någon given angreppsfortsättning efter 21.Tg5 Sh7!.
21.Lh6!
Allt som behövs för att sänka svart.
21…Db6+
Efter 21…Sh7 22.Lxg7 Kxg7 23.Td4 har vit med alla tunga pjäser i ett avgörande angrepp. Det blir något liknande i partifortsättningen.
22.Kh1 Sh7 23.Lxg7 Kxg7 24.Td4 Th8 25.Tg4+ Kf8 26.Dh5 Lxd5 27.Sxd5 De6 28.Sc7 uppg.


Nils Grandelius och Nigel Short i samspråk strax före sista ronden i Malmö. Foto: Calle Erlandsson

Invigningen – halva nöjet

Från invigningen på Advokatbyrån Sigeman & Co. Från vänster: Nigel Short, Johan Sigeman, Ivan Sokolov och Lars Grahn. Med ryggen mot kameran: Tomi Nybäck. Foto: Calle Erlandsson

Halva nöjet med Sigemanturneringen är att besöka invigningen, träffa stormästarna och avhandla vad som rör sig i schackvärlden. Ivan Sokolov berättade att Jan Timmans självbiografi skulle ligga på bokhandelsdiskarna om ett par veckor och han trodde att innehållet skulle uppröra en och annan. Nigel Short lyssnade och har nog onda aningar. Nigel och Jan är inte precis såta vänner.

Short var rätt imponerad över att jag kom ihåg att han har trettiofem olivträd i Messinia och att vart och ett av dem vid det här laget borde ge cirka tio liter olivolja. Så var det i alla fall tänkt när jag träffade honom för ett par år sedan. Short kunde nu berätta att den skördenoteringen var överoptimistisk. Hans planerade ”Grandmaster Grove” olivolja finns ännu inte i butikshyllorna. Olivoljan räcker än så länge bara till husbehov. Det lär dröja innan Short promoveras till olivbonde.

Short har länge talat om att skriva sin självbiografi och för ett par veckor sedan kom han på hur det skulle göras. Han tänker inte skriva om sina schackupplevelser i kronologisk ordning. I stället för att beta av turnering för turnering tänker han lyfta fram intressanta episoder och koncentrera sig på dem. Möjligen kan man se hans artikel, ”San Lorenzo de El Escorial revisted”, i senaste numret av New In Chess Magazine som ett kapitelutkast. Det som förvånade mig i den artikeln är inte hans nedsabling av Lubosh Kavalek – det har jag sett förut. Men nu ställs Bent Larsen i otrevlig dager. Något sådant har jag aldrig sett förut. Tanken var att Bent skulle hjälpa Nigel med förberedelserna inför kandidatmatcherna som ledde fram till VM-matchen mot Garri Kasparov. Bent kom till London och bodde hemma hos familjen Short. I artikeln framställs Bent som en outhärdligt pratsjuk människa.

”He was likable and funny, but talked incessantly, which I found completely draining. I soon began to fear getting up in the morning, lest I be compelled to listen to him. I would lie in bed for as long as possible, but eventually I would have to tiptoe in my pajamas to go to the bathroom. Before reaching there, Bent’s head would suddenly appear around the door and he would regale me with some interminable story about Jens Enevoldsen, or some other character. It was torture.”

Jag förklarade för Nigel att många danska schackspelare säkert skulle ta illa upp. Nigel ryckte på axlarna: ”Men det är ju sant!” Jag kontrade: ”Brutal honesty”. Nigel upprepade de två orden och tycktes smaka på dem. Jag är inte säker på hur de smakade.

Det är möjligt att Jans självbiografi kommer att väcka ilska här och var, men det kommer säkert i lika hög grad gälla Nigels bok.

Nåväl, ett par dagar senare fanns Dansk Skak Unions nye ordförande Lars Bech Hansen bland åskådarna i Spegelsalen. Lars är mannen bakom Politiken Cup, och det var främst i den egenskapen han talade med Nigel. Det ser ut som om den förre VM-utmanaren kan komma med i Politiken Cups startfält nästa sommar. Det återstår en förhandlingsomgång. Nigel är tydligen fortfarande välkommen till Danmark.

När jag avhandlade första ronden av Sigemanturneringen i Sydsvenskan i torsdags, kunde jag lyfta fram ett löfte som Nigel gav under invigningen.

”Vid invigningen av Sigemanturneringen tisdag kväll förklarade Nigel Short att om han tog en enda händelsefattig remi under de fem ronderna i Spegelsalen på Hipp, så skulle arrangörerna ha all rätt att kräva tillbaka hans startpengar.
Advokaten Johan Sigeman satt vid bordet och gillade vad han hörde. Ivan Sokolov undrade leende om Short var medveten om att även muntliga avtal gäller i svensk lagstifting. Men den förre VM-utmanaren Short var bestämd, publiken och arrangören ska få valuta för sina pengar.”

Som alla nog vet vid det här laget så gav Nigel som vanligt valuta för pengarna. Nu ska jag leta fram godbitarna till Sydsvenskans läsare men det blir nog något över även till bloggen. Återkommer om det.


Nigel Short laddar upp för kommande bataljer. Foto: Calle Erlandsson

Dags för comeback

Under Sigemanturneringen träffade jag bl.a. Rolf Lekander, som berättade att han besökte min blogg vareviga dag med förhoppningar om att det någon gång ska dyka upp ett nytt inlägg. Det var ungefär ett halvår sedan senast. Tiden flyger. Andra har också undrat var jag har tagit vägen. Det är väl bara Sydsvenskans läsare som har noterat att jag fortfarande är en aktiv schackskribent, för där är det mer schack än någonsin förut. Fasta spalter onsdagar och fredagar samt dagliga notiser och Dragkampen måndag-lördag. När många andra svenska dagstidningar drar ner på schacket så går Sydsvenskan motsatt väg. Det är bara att tacka och ta emot.

Jag är inte längre säker på hur man rent tekniskt publicerar inlägg på bloggen, men om det här fungerar så återkommer jag alldeles snart med mer. Det finns till exempel mycket att berätta om Sigemanturneringen som slutade för några timmar sedan. Jag utgår från att ni har följt turneringen på www.sigeman-chess.com och då inte missat Stellan Brynells initierade rondrapporter. Där är det allt annat än dösnack.

Det här blogginlägget tillägnas Rolf Lekander för hans uthållighet. Du ska inte behöva vänta ett halvår på nästa inlägg, jag lovar.

Sedan senast

Cover Story featuring LG på scen.

En vän framkastade misstanken att om man dröjer alltför länge med att uppdatera en blogg så försvinner den in i ett svart hål. Är det verkligen så? Det vore ju synd, för en vacker dag åker bloggen kanske upp några snäpp på min prioriteringslista. För tillfället är det så mycket annat skoj jag vill ägna min tid åt.

Det får bli en liten rapport om vad som har hänt sedan senast. Det roligaste: mmmmm, Festen. När jag fyllde sextio. Det var en härlig baluns. Åttio gäster, Sydsvenskans rockband Cover Story på scenen. Och jag försatte naturligtvis inte chansen att ställa mig vid sångmikrofonen och framföra ett par av mina favoriter, Not fade away och Bring it on home to me. Vännerna var alla där. Jag mådde som en prins. Bland flera uppskattade tal: Johan Sigeman gjorde en kritisk granskning av mitt avskedsnummer av TfS och jag låg dubbel av skratt. Toastmaster Fredrik Ekelund interfolierade med tjugo limerickar (utan geografisk anknytning). Okej, jag kan väl återge ett par av dem. Det får bli ... eh, opus nummer 17 och 19:

Att leva är att välja, att välja är att försaka.
Den som inte väljer, blir vald och får smaka
på kraften i livets egen älv.
Ja, den som inte väljer själv
blir blott en träbit på vågorna som sköljts fram och tillbaka.

Picasso, Lasse, brukade hävda att det tar mycket lång tid att bli ung.
Du har vandrat en svartvit väg genom livet som ibland känts tung.
Men du har lurat oss alla
och fått oss att falla
för Värnhems Mick Jagger, en purung gammal blueskung!

Utan mina underbara döttrar hade det inte blivit någon fest. Så enkelt är det. Kocken Lisa stod för buffén och designstudenten Moa tog hand om dekorationer och annat praktiskt arbete. De jobbade på med glädje och energi medan pappa Lasse dansade natten lång.

Apropå Fredrik: hans nya roman ”m/s Tiden” har fått mycket positiva recensioner – se Aftonbladet, Dala-Demokraten, Expressen, Göteborgs-Posten, Helsingborgs Dagblad, Kristianstadsbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan. Ännu bättre: läs boken och bilda dig själv en uppfattning! För mig var det en stor läsupplevelse.

I en berättartråd tecknar Fredrik ett äreminne över Gösta Larsson, en bortglömd arbetarförfattare som gjorde sig ett namn i USA och dog under tragiska omständigheter 1955. På boksläppefesten på Galleri 21 i Malmö den 18 oktober fanns bl.a. Göstas son och två barnbarn på plats. Fredriks roman skulle kunna väcka nytt intresse för Gösta Larssons litterära produktion.

Jo, det finns ett schackavsnitt i ”m/s Tiden”. Vi förflyttas till Café de la Régence. Och liksom i Fredriks debutroman ”Stuv Malmö, kom!” går jag under namnet Spjälstaketet. Jag är smickrad över att åter vara med på ett hörn.



Lisa med sekonden Maria efter matchen i Hilleröd (RSC i rond 2).

Apropå Lisa: boxningskarriären går vidare och för min del återstår bara att gilla läget. Tio matcher, tio vinster. Ingen blåtira, inget blodvite. Efter att ha sett Lisa i Landskrona Box Open följde jag henne också på plats i HSK Box Cup i danska Hilleröd. Mellan dessa båda tävlingar tog hon flera kliv framåt i fråga om teknik och snabbhet, men när hon i helgen som gick ställde upp i Angered Box Cup fruktade jag att min kära dotter skulle få däng. Efter att ha vunnit sin semifinal fredag kväll väntade en finalmatch mot högrankade Johanna Ljungkvist lördag eftermiddag. Johanna är årets svenska juniormästare och att hon är ruskigt ambitiös framgår av denna artikel i Kristianstadsbladet. Men det ordnade sig.

Skakbladets redaktör Thorbjörn Rosenlund undrade om jag hade lust att skriva ett reportage om Politiken Cup i hans tidskrift. Han skulle ordna översättningen. Så fick jag en idé – jag vill gärna ha en egen infallsvinkel – som gjorde att jag tackade ja. Turneringen utkämpades i Helsingör, vars turistnäring lever högt på Kronborgs slott och Hamlet. Min idé var att gå igenom samtliga Hamletrepliker och suga ut allt som kunde användas i partikommentarer. En solig dag åkte jag över till Köpenhamn för att komma i rätt stämning, satte mig på ett av mina favoritkaféer och läste. Det blev ett halvdussin användbara repliker, tillräckligt många för att jag skulle kunna introducera Hamlet som Danmarks förste schacklärare. Tvåa: Aron Nimzowitsch. Trea: Bent Larsen. Resultatet av min Hamletforskning återfinns i Skakbladet nummer 8/2008.

Och nu har jag nog säkrat bloggens existens för ytterligare en månad.

Minnesbilder

- Kommer du ihåg NN?
- Klart jag gör. Det var ju han som brukade spela ett tidigt Df3 mot Caro-Kann.

Våra minnesbilder av schackspelare präglas inte så sällan av våra möten med dem över brädet. Vad de i övrigt har sysslat med förblir ofta okänt.

Häromdan kom brevbäraren med polska Magazyn Szachista nummer 7/08. Numret innehåller bland annat minnesartiklar om Stefan Witkowski (1931-2007) och Bogdan Pietrusiak (1933-2007). Det får mig att minnas partier som jag utkämpat mot dem.

Bogdan kom till Sverige i början av 1980-talet. Han hade spelat med i Malmö Open och när han skulle återvända till Polen var gränsen spärrad på grund av oroligheter på den polska sidan. Han stannade i Malmö och bodde där resten av sitt liv. Bogdan vann Malmömästerskapet 1982 och 1983. När jag mötte honom i det senare mästerskapet hade jag goda förhoppningar om att erövra MM-titeln. Men efter att ha spelat upp en vinstställning mot Bogdan började jag missa den ena goda fortsättningen efter den andra. Det slutade med en katastrof. Jag lät publicera partiet i Schacknytt nr 3/83 och min slutkommentar antyder att partiet betydde mycket för mig:

Det kändes som om jag hade spelat två partier och förlorat båda. När jag djupt bedrövad cyklade hem genom natten hejdades jag av två poliser, som hävdade att jag hade kört mot rött ljus. ”Sätt mej i fängelse, gör vad fan ni vill” ville jag utbrista men halade i stället fram protokollet, pekade på 53:e draget och förklarade med förtvivlan i rösten: ”Jag trodde att det var fritt fram.” Den ena kostapeln tittade på papperet, på sin kollega och sedan på mig. Han upprepade proceduren och skakade slutligen på huvudet. ”Du måste för helvete se upp!” Den kommentaren var överflödig.

Mina minnen från partiet mot Stefan Witkowski beskrev jag i TfS nummer 3/04:

En lyckad svindel

När jag hade införskaffat Chessbase gjorde jag små utflykter i den stora partibas som följde med på köpet. Minsann om de inte fått med partierna från IM-turneringen i Slupsk 1978 där jag var en av tio deltagare. Härliga minnen väcktes till liv.

Anledningen till att jag fick en inbjudan till den turneringen var att jag hade härbärgerat ett par polacker, Jacek Bednarski och Henryk Dobosz, under Malmö Open. Det återgäldades rikligt. Jag fick goda villkor under mitt besök i Polen.

Under en av de första dagarna råkade jag göra ett svårt etikettsbrott. En av turneringsdeltagarna, Jan Adamski, kom fram och undrade om jag ville växla till mig zloty till svartkurs. Det lät som en bra idé och vi bytte sedlar. När Bednarski fick nys om det, gav han mig en avhyvling. Det kom som en överraskning. I min aningslöshet föresvävade det mig inte att även min välgörare Bednarski suktade efter västvaluta. När jag spelade mot honom dagen därpå blev jag krossad. Det kändes som en straffexpedition.

Tre poäng på de nio ronderna var ändå ett resultat bättre än det som professor Elo hade förutsagt med alla sina formler.

Det mest minnesvärda partiet spelade jag mot Stefan Witkowski. Han hade varit Polenmästare en gång i tiden och spelat med i en del större turneringar mot världsstjärnor som Tal, Spassky, Kortchnoi, Portisch, Geller, Timman osv. Det var en intressant utmaning.

Stefan Witkowski – Lars Grahn
Engelskt (A 17)
1.c4 b6 2.Sc3 e6 3.Sf3 Sf6 4.e4 Lb7 5.Ld3
En av Kortchnois gamla specialare.
5...d6 6.Lc2 c5 7.d4 cxd4 8.Sxd4 Le7 9.0-0 0-0 10.b3 a6 11.a4
Året därpå uppkom samma ställning i partiet Kortchnoi-Trois i fjärran Buenos Aires. Där följde 11...Sc6 12.Sxc6 Lxc6 13.Dd3 Dc7 14.Lb2 g6. Kortchnoi lyckades så småningom dribbla bort brasilianaren.
11...Dc7 12.Lb2 Sbd7 13.Tc1 Tac8 14.Kh1 Db8 15.f4 Da8 16.De2 Sc5 17.Tce1 Tfd8 18.Tf2 Tc7 19.b4 Scd7 20.e5 dxe5 21.fxe5 Sxe5!?
Det sätter i gång en malström av komplikationer. Det var lätt att avskriva alternativet 21...Se8 22.Lxh7+! Kxh7 23.Dh5+ Kg8 24.Dxf7+ Kh8 25.Dxe7 och vit vinner.
22.Dxe5 Sg4 23.Dxc7 Sxf2+ 24.Kg1 Lxg2!?


Jag hade naturligtvis inte några allvarliga förhoppningar om 25.Dxe7?? Sh3 matt, men hade räknat lite på 25.Kxf2 Lh4+ 26.Ke2 Txd4 och kommit fram till att jag skulle få bra kompensation för pjäsen. Så vitt jag minns fanns Witkowskis svar inte med i mina beräkningar.
25.Sd5!!
Den kulan visste var den tog. Efter 25...Lxd5 26.cxd5 Sh3+ 27.Kf1 eller 25...exd5 26.Txe7 dxc4 27.Kxf2 såg jag inte någon möjlighet att komma åt hans kung. Ur resignationen växte en obetvinglig lust att vilja ruffla. Ju vildare desto bättre.
25...Txd5!??
Det draget hade jag nog skämts för att göra i dag, men på den tiden var jag uppenbarligen skrupelfri. Det är kanske därför jag inte vinner lika många partier nuförtiden?
Det skulle inte förvåna mig om jag förde fram tornet med spelad självsäkerhet, som om det var ett seriöst menat drag. Det kräver en del skådespelartalang. Andra deltagare kom förbi, hejdade sig och betraktade misstroget ställningen. I ögonvrån kunde jag se stormästaren Wlodzimierz Schmidt stillsamt skaka på huvudet. De förstod ingenting och ändå allt. Jag försökte hålla god min i elakt spel.


Vad ska man säga om den här ställningen? Svart har fyra pjäser i slag av fem möjliga. Är det en dåre eller ett geni som sitter bakom de svarta pjäserna? Visserligen är både Tal och Grahn barrträd, eller tall och gran om vi ska vara petiga, men den likheten ska man nog inte hårddra.
En objektiv bedömning av ställningen utfaller sålunda: svart står på kanontorsk. Jag minns inte längre vad jag hade planerat på 26.cxd5 och har ingen aning om varför Witkowski inte spelade det.
26.Dc6??
Witkowski trodde kanske att han slogs mot ett taktiskt monster och att han skulle kunna tämja odjuret om han bara fick till ett dambyte. Det är först nu som jag med ett analysprograms hjälp inser att dambytet vinner för svart. Efter 26...Dxc6 27.Sxc6 står fortfarande fyra svarta pjäser i slag, men lustigt nog finns det en genial lösning: 27...Td2!!. Förutom att det hotar Sh3 matt gör tornet underbar nytta på andra raden, t.ex. 28.Sxe7+ Kf8 29.Kxg2 Sd3+ 30.Kf1 Sxe1 31.Kxe1 Txc2 och svart vinner.
26...Tg5!?
Det näst bästa draget och alltför originellt för att jag skulle ägna tankar åt något annat. Jag var på det humöret.
27.Dxa8+ Lxa8+ 28.Kxf2 Tg2+ 29.Kf1 Txh2
Fyra förbundna fribönder är bra kompensation för pjäsen. Nu måste vit ta itu med hotet mot b4, men Witkowski var i tidsnöd och gjorde det mycket enkelt för mig.
30.Te2? Th1+ 31.Kf2 Lxb4 32.Le4? Lxe4 33.uppg.
På 33.Txe4 följer 33...Th2+ och Txb2.

”Schkandal!” utbrast Witkowski innan han skyndsamt lämnade spellokalen. Bednarski kom fram och log med hela ansiktet. Han blinkade med ena ögat och klappade mig på axeln. Det kändes som om han hade förlåtit mig för den nedriga fadäsen med valutaväxlingen.

Vid en pampig prisutdelningsceremoni hämtade ryssen Michail Tseitlin förstapriset. Själv fick jag ett specialpris av något slag. Jag vet inte varför jag fick det, en summa pengar som jag inte hann göra av med innan jag lämnade landet och inte tilläts föra med mig över gränsen. Kanske en dusör för turneringens mest skamlösa svindel? Det var väl inte mer än rätt att de pengar som deponerades vid tullstationen efter en tid konfiskerades av polska staten och förhoppningsvis på något sätt kom Witkowski till del.

För tillfället går jag med liv och lust in för två bokprojekt. Jag roar mig med faktainsamling, intervjuar äldre personer och forskar på arkiv. Det gör att bloggen är nedprioriterad. Inläggen kommer att dyka upp rätt sporadiskt en tid framöver.

Återkommer

Det är mycket nu. Replokal, festlokal, listor. Jag återkommer i bloggosfären om två veckor, det vill säga omkring den 8 september. Tills dess, spela väl.

Schackåskådarens helgguide

I min veckokrönika i Sydsvenskan i måndags ägnade jag en del åt spaltutrymmet åt dam-VM i Naltjik, som börjar nästa fredag:

”Schackvärlden är inte opåverkad av konflikten mellan Ryssland och Georgien. Om elva dagar inleds dam-VM i ryska Naltjik, en stad inte långt från ryskgeorgiska gränsen. Flera av de sextiofyra deltagarna har uttryckt oro över att spela på en plats så nära konfliktområdet.
Ursprungligen var det de sex deltagarna från Georgien med exvärldsmästarinnan Maja Tjiburdanidze i spetsen som skrev ett öppet brev riktat till Fide med kravet att mästerskapet skulle flyttas till en säkrare plats. Ytterligare några spelare har instämt.
Ryske Fide-presidenten Kirsan Iljumsjinov, som har goda kontakter med Putin och Medvedev, har som väntat avvisat förslaget. Mästerskapet ska inledas programenligt den 29 augusti. Återstår att se om det blir med eller utan spelare från Georgien. Pia Cramling ska enligt programmet möta Sarai Sanchez från Venezuela i första omgången.”

Sedan dess har det georgiska schackförbundet meddelat att det inte blir några deltagare från Georgien, och möjligen kommer fler spelare att stanna hemma. Det blir ett stympat dam-VM.

Pias genrep genomfördes förra helgen i Burguillos då hon spelade för C. A. Laurus Ronda i spanska lagmästerskapet, division 1, grupp 2. Det var sex ronder med 26 lag. Pia tog 5,5 poäng på förstabordet och hade den näst bästa prestationsratingen av alla (2771). Hennes klubb slutade på sjunde plats. Här är Pias sista parti inför dam-VM:

GM Pia Cramling, C. A. Laurus Ronda – Rodney Perez Garcia, Universidad de Oviedo
Slaviskt (D 23)
Spanska lagmästerskapet, division1, grupp 2, rond 6
Burguillos den 17 augusti 2008
1.d4 d5 2.Sf3 Sf6 3.c4 c6 4.Dc2 dxc4 5.Dxc4 Lf5 6.g3 e6 7.Lg2 Sbd7 8.Sc3 Le7 9.Db3 Db6 10.Sd2 0-0 11.Sc4 Da6 12.e4 Lg6 13.Lg5 Tfe8 14.e5 Sd5 15.Lxe7 Txe7 16.0-0 Sxc3 17.Dxc3 Sb6 18.Sd6 Sc8 19.Sc4 Sb6 20.Se3 Dd3 21.Db4 Td7 22.Tfd1 De2 23.a4 Sd5 24.Sxd5 exd5 25.Te1 a5 26.Dc3 Dc4 27.Ta3 Dxc3 28.Txc3 Lf5 29.Lf1 g5 30.Tf3 Le4 31.Tf6 Te8 32.Tc1 Kg7 33.f3 Lg6 34.Kf2 Tdd8 35.f4 gxf4 36.gxf4 Le4 37.Lh3 Te7 38.f5 Kh8


39.Ke3 Ta8 40.Kf4 Ta6 41.Tg1 Ta8 42.Tg5 Tg8 43.Txg8+ Kxg8 44.Td6 Te8 45.Td7 b5 46.Lg4 Kf8 47.Kg5 uppg.

Grupp 1 genomfördes i Lleida med 32 lag på plats. Även där var en svensk spelare i elden. Tomas Degerhammar var med i de två sista ronderna för Casino Prado Suburenc de Sitges, som slutade på tjugonde plats. Tomas spelade två remier.

Mer nyheter från Spanien: i dag inleds Open de Sants i Barcelona med tio svenskar i den preliminära startlistan. Där finns bl a Ralf Åkesson och Lars Karlsson. Eva Jiretorn har chansen till ett dampris och Ralph Halleröd till ett veteranpris. Arrangörerna räknar med totalt nästan 600 deltagare. Här är spelprogrammet:
Fredag kl 16.30, rond 1
Lördag kl 16.30, rond 2
Söndag kl 16.30, rond 3
Måndag kl 16.30, rond 4
Tisdag kl 16.30, rond 5
Onsdag kl 16.30, rond 6
Torsdag kl 16.30, rond 7
Fredag kl 16.30, rond 8
Lördag kl 16.30, rond 9
Söndag kl 9.30, rond 10
Direktsändning är utlovad.

Mragels sommarturné närmar sig sitt slut. Som jag berättade i förra helgguiden spelar ungdomsgänget turnéns sista turnering i österrikiska Schwarzach, en liten kurort med cirka 3500 invånare, vackert belägen i delstaten Salzburg. De tre sista ronderna spelas enligt följande:
Fredag kl 18, rond 7
Lördag kl 18, rond 8
Söndag kl 10, rond 9

Emanuel Bergs nästa turnering efter den fina insatsen i Warszawa blir en öppen turnering i Grekland, närmare bestämt i Kalamaria (bilden) inte långt från Thessaloniki. Där får han bland annat sällskap av Pontus Carlsson. Turneringen inleds på onsdag. Spelprogrammet:
Onsdag kl 16, rond 1
Torsdag kl 16, rond 2
Fredag kl 16, rond 3
Lördag kl 16, rond 4
Söndag kl 9.30, rond 5
Söndag kl 16.30, rond 6
Måndag kl 16, rond 7
Tisdag kl 16, rond 8
Onsdag kl 14.30, rond 9

Vad gäller svenska turneringar hänvisar jag till www.schack.se.

Eventuellt ändringar och kompletteringar under helgen.

I stället för papperskorgen

I min dagliga snabbgenomgång av aktuella partier i jakt på skönhet och originalitet stöter jag inte så sällan på partier och partiställningar som inte riktigt passar i mina ordinarie skyltfönster. Ofta blir det liggande i en hög för sig och när arken är några månader gamla åker de i papperskorgen. Det är en hel del småputtriga saker som besökt den papperskorgen för vidarebefordran till soppåse och soptunna. De flesta av dessa små fynd kommer förmodligen aldrig att publiceras någon annanstans heller.

Här ett parti som jag har förbarmat mig över och räddat undan evig glömska. Det bjuder på spännande förvecklingar, men det finns inte något tillräckligt spektakulärt drag som grund för en kombinationsövning. Förhoppningsvis finns det en och annan där ute som finner nöje i svängarna.

Sarhan Guliev – Baadur Jobava, Kungsindiskt (E 67)
Baku, Azerbajdzjan den 19 maj 2008
1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 Lg7 4.Sf3 0-0 5.g3 d6 6.Lg2 Sbd7 7.0-0 e5 8.Dc2 c6 9.h3 Te8 10.e4 exd4 11.Sxd4 Sb6 12.b3 d5 13.exd5 cxd5 14.Td1 dxc4 15.La3 Ld7 16.Scb5 cxb3 17.Dxb3 Se4 18.Lxe4 Txe4


Svart är bonde över och det hänger på h3. Bindningen på den långa diagonalen gör ingenting för att stärka vits aktier. Men vad sägs om att skicka in springaren till d6 med hot mot b7, e4 och f7?
19.Sd6! Txd4!?
Med remigaranti. Alternativet 19…De7 20.Sxe4 Dxe4 är oklart.
20.Sxf7 Le6
Småfräckt, men det borde inte förändra partiets utgång.
21.Dxe6 Txd1+ 22.Kh2??
Ett vinstförsök? Efter 22.Txd1 Dxd1+ 23.Kh2 Dd7 får vit sätta i gång remimaskinen genom att låta springaren pendla mellan f7 och h6. Efter partidraget förändras förutsättningarna dramatiskt.
22…Dd7 23.Sh6++ Kh8 24.Sf7+


24…Dxf7!
Vit har anledning att ångra att han inte bytte av på d1 innan han spelade kungen till h2.
25.Dxf7 Td7 26.Le7 Lxa1 27.a4 Sd5 28.uppg.