Kajsa Bergqvist fanns på plats i Slagthuset. Foto: LGHelgens höjdpunkt för min del blev – nej, inte schackallsvenskan – en matmässa på Slagthuset i Malmö i fredags. Dottern Lisa, familjens gastronom, undrade om jag hade lust att hänga med dit. Självklart, fransk lantost kan vara lika intressant som Franskt. Bland de många producenterna stod Kajsa Bergqvist, med olympisk medalj och sommelierexamen, och marknadsförde sitt vin med sitt företag Kajsa Wines. Det erbjöds smakprov på olika ställen och jag premiärsmakade en del delikatesser. Det var varor som jag inte ens visste om att de fanns. Det är tydligen en trend att man smaksätter varor som tidigare var hyfsat ensartade. Min förre granne Edvin är biodlare; till skillnad från mig har han kanske hört talas om punschhonung förut. Nu har jag smakat det. Tja, vad ska man säga – det var nog inte så bina hade tänkt sig det hela. Jag släpade hem en redig bit försvinnande god fransk lantost.
Det var semifinal i tävlingen Årets kock och matlagningen pågick inför öppen ridå. Tolv kockar ställde upp och det satt sex välrenommerade kockar i juryn. Om jag uppfattade det rätt så kunde man få 1-20 poäng för smak och 1-10 poäng för uppläggningen. De tävlande fick tre timmar på sig, en timmes kall prepp och två timmars tillagning. (Dubbla den dosen och du har ett schackparti.) Det var ständiga tidsnödsdramer. Jag frågade Lisa om de inte kunde se till att fixa rätterna med fem minuters marginal, men det faller tydligen på att de ska vara varma när de bärs fram till juryn tio meter längre bort. Där kunde man se kockarna flyhänt lägga på en krydda på sista tallriken med ett par sekunder kvar innan tiden gick ut. Misstänker trots allt att det också kan ha lite med spel för gallerierna att göra, kampen mot klockan ger ett extra spänningsmoment.
Jurymedlemmarna fick var sin tallrik med respektive maträtt och smörjde kråset inför publik. Jag noterade att de åt upp ungefär hälften på varje tallrik. Vad som hände med den andra hälften vill jag inte tänka på. Kanske skulle man erbjuda sig att arbeta ideellt med sophanteringen på dessa kocktävlingar? Segrade gjorde Jakob Lells från Skanörs Gästgifvaregård. När domslutet meddelades var det samma glädjescener som det brukar vara på Malmö Stadion, det vill säga ungefär motsatsen till det man kan uppleva i en schacklokal. Juryn föll för hans odlade piggvar med blomkål, gurka och vattenkrasse. Det är tredje gången Lells är i final.
* * * * *
När jag skulle tömma minneskortet på den lilla digitalkameran upptäckte jag en bild som jag hade glömt bort – den till höger. Normalt brukar jag gå omkring med penna och ett litet kollegieblock, men när jag såg Dylanutställningen på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn så fanns inte blocket till hands. Det var ett citat jag tänkte komma ihåg, så jag tog en bild i stället. Det syns kanske inte så tydligt så jag förtydligar Dylancitatet: ”If I could have expressed the same thing in a song, I would have written a song instead.” Han ser sig alltså som en målande konstnär i andra hand. Det skulle Nimzowitsch nog ha betraktad som ett profylaktiskt uttalande inför konstkritikernas dom.På temat musik: Peter Månsson var en mycket lovande junior i Limhamns SK kring 1990. Men han valde i stället fotbollen där han var med i MFF:s framgångsrika pojklag P77 tillsammans med bland andra Daniel Andersson och Yksel Osmanovsky. Jag säger bara – wow. Nu har Peter börjat spela schack igen på allvar. Han återfinns på artonde plats på Limhamns rankinglista med 2137 men spelar för En Passant i söderettan. (Peter, berätta gärna om helgens både matcher i kommentarfältet.) Men överst på Peters prioriteringslista står numera musiken och hans band Siberia. Det är en första platta på gång och du är välkommen till släppefesten:
Nu ska mitt band SIBERIA äntligen släppa sin första skiva. "Dominate The Show", som plattan heter, innehåller 11 st egna 80-talsdoftande låtar med inslag av rock, pop och disco.
För att fira detta kommer vi att ha release-party för skivan.
När? Fredagen den 19 november kl 20
Var? Breeze, Södergatan 16 i Malmö
Hur? Hör av er till mig om ni vill komma. Förköpsbiljetter kostar 120 kr (annars kostar det 150 kr). Personer under 18 år är välkomna i vuxet sällskap.
Naturligtvis kommer det att gå att köpa skivan på plats. Anderz Wrethov kommer att vara förband. Så kom och se SIBERIA live för första gången någonsin. Hade varit jättekul om ni ville komma. Gå in här så kan ni redan nu lyssna på några av våra låtar!
Peter Månsson, mobil 0739 - 403 402
* * * * *
Det är fridag i Nanjing och ungdoms-VM, så idag är det väl Cap d’Agde som har huvudansvaret för underhållningen.
Jag har en slugger i kontorsrummet bredvid och när han ibland får till det så kan det faktiskt bli riktigt vackert. Så vackert att jag publicerade denna ställning från en av våra blixtdueller som Fredagsdrag i Sydsvenskan.
Fredrik Ekelund – Lars Grahn
Vit drar
Lösningen finns i kommentarfältet.
10 kommentarer:
Lösningen: 1.Dxe5! Dxe5 2.Sf7+! Kg8 (2...Txf7 3.Td8+) 3.Sxe5 och vit vann.
Vill bara officiellt tillkännage att Ola Winfridsson numera är huvudansvarig för mitt ursäktskonto. Hans rörande medkänsla för min traumatiska cykeltur – se kommentarfältet till ”Söndagsnöje?” - fällde avgörandet. Den förlust jag har innestående på kontot tänker jag vänta med att ta ut så länge som möjligt. Eventuellt sparar jag den till någon veteranturnering.
En bra spelare ska ha en bra bortförklaring betonade Anders Wirgren i början på 70-talet. Det var också han som tog in 1.a3 på verkstan och kom fram till att 1...a6 var bästa svaret. Men den bästa bortförklaring jag hört är den om dina barns avdöda undulat. Den borde återupplivas nu när ämnet är uppe. Du spelade blixt mot Göran Adamsson och att det inte gick bra berodde bland annat på att det var nästan på dagen 15½ år sedan barnens undulat dog. Den tycker jag är oslagbar. Jag småskrattade i flera dagar.
Här finns undulatvarianten. I bortförklaringsbranschen ska man väl försöka undvika återanvändning, så den varianten får betraktas som förbrukad.
Mitt intresse för ursäkterna beror till stor del på att jag genom årens lopp hört ett otal schackspelare berätta att de egentligen borde ha vunnit det och det partiet. Det är ju inte så sällan lätt att plocka fram en eller annan ställning i ett parti där man har stått bättre och förtränga de där man stod sämre. I sådana fall är det alldeles för enkelt att fokusera på den där klart fördelaktiga ställningen och låta det prägla slutomdömet med påståendet ”Jag borde ha vunnit”.
Någon som känner till fantasifulla ursäkter/bortförklaringar från schacklitteraturen?
Ja, som en liten tröst till dig, Lasse och er andra i Limhamn 2 så var ert resultat i söndags inte det sämsta i er serie! Vi i En Passant åkte på turné till Öland och Västervik i helgen och åkte på två smärtsamma förluster!
Visserligen var vi bara sex man men mot Öland stod vi bra på de flesta borden och borde nog ha vunnit ändå, nu blev det förlust med 5,5-2,5.
Mot Västervik hade vi sedan ingenting att hämta, siffrorna 7,5-0,5 var snarare närmare 8-0 än 7-1! Eftersom vi efter 9 förluster åkte ur Superettan i fjol så har vi nog ett mindre smickrande klubbrekord på 11 raka förluster nu...
Jaja, det är bara att bita ihop och komma igen! För egen del ska jag göra comeback i Limhamn till helgen i Allskånskan, Limhamn 1 mot Limhamn 2! Ser verkligen fram emot det!
Det kan finnas det omvända också. Trots besvärligheter kan man vinna partier…
Bent Larsen gick och la sig alldeles för tidigt inför det där berömda vinstpartiet mot Bobby Fischer i Velimirovićangreppet (med Bent som svart!) i Interzonturneringen i Palma de Mallorca 1970.
Såhär skriver han i sin bok: Ich spiele auf sieg (min översättning):
"I gengäld kom jag till turneringen med ett nytt försvar, just med 0-0. Och natten före detta parti hade jag studerat varianten i timmar. Kanske undrar läsaren om sömn inte varit förnuftigare. Jo, det försökte jag också med. Men partiet spelades på en fredag och för Fischer betydde fredag att han av religiösa skäl inte kunde spela schack efter solnedgången. Alltså skulle hans fredagspartier börja tidigare. I denna turnering började vanligen partierna kl. 16.00 och jag sov normalt till 12.00 eller senare. Nu hade jag övertalats att börja partiet 11. 30. Alltså försökte jag lägga mig tidigare och sova, men vaknade inte mindre än efter tre timmar och var klarvaken. Effekten: Jag kom förskräckligt sömnig till partiet. "
Sedan har jag hört att Bent Larsen var otroligt glad efter vinsten(och vem skulle inte varit det om man slagit Bobby Fischer!). Det berättade Ulf Andersson nyligen under sitt föredrag i Göteborg. Ulf var nämligen på Mallorca under den interzonturneringen, och blev efter Bents vinst mot Fischer bjuden på restaurang av Bent. Vilken kväll det måste varit!
Annars är väl Gideon Ståhlberg den som lite då och då kommit med härliga bortförklaringar i sina böcker. Dock kunde han också klart och brutalt (och med distans till sig själv) skriva om sin egen karriär:
”1952 var mitt sista stora schackår. Jag var inte i samma form som fem år tidigare men nådde på mina tre stortävlingar två briljanta och ett gott resultat. Kulmen var uppnådd och passerad, men jag anade inte att regressen skulle bli så våldsam” (I kamp med världseliten).
Lasse, du är helt klart inne på något där. Skotten Jonathan Rowson talar ju om att vi berättar historier för oss själva före, under och efter partierna som gör att man ofta har svårt att se objektivt på partiet (varken före, under eller efter partiet). För just det där med att säga att "man skulle ha vunnit ... om inte" förtiger ofta andra sanningar om partiet, som att man tidigare kanske stod dåligt eller rentav på förlust. Jag är förvisso mycket stolt över min första stormästarremi mot Vlatko Kovacevic, men jag ser ingen anledning att hymla med det faktum att han i ett läge i princip spelade det enda drag i ställningen som inte vann pjäs.
Salig Bent i åminnelse skriver väl i "3 points forspring" också något om det där. Redaktörn för Skakbladet hade klagat på att det ibland dröjde så fruktansvärt länge innan turneringsreferaten och tyckte sig se ett mönster: bra resultat, snabba referat; sämre resultat, betydligt långsammare referat. Bents förklaring gick ut på något i stil med att efter lite sämre resultat var han så förbannad att han inte hade någon distans. Det gick helt enkelt inte att närma sig eländet för honom. Det var sannolikt också Bents stora vinnarskalle som gjorde att han ofta tog till närmast komiska bortförklaringar.
En av mina favoritursäkter för ett dåligt resultat är tagen från OS-referat i TfS eller Schacknytt från Luzern -82 där Sverige oväntat förlorar mot Indonesien. "Motståndarna rökte cigaretter med ytterst misstänkt lukt" eller något i den stilen, d.v.s. de parfyrmerade cigarretter som på den tiden var ganska populära i Sydostasien!
När jag tidigare talade om undulatvarianten – länk i tidigare kommentar – så nämnde jag i det inlägget också luftens dåliga jonbalans hemma hos Fredrik. Just det med jonbalansen var något som Bent Larsen tog till i ett turneringsreferat i Schacknytt. Det har fastnat i minnet för jag tycker det är betydligt mer fantasifullt än de flesta andra ursäkter.
I SM 1979 i Borås spelade jag i samma andraklassgrupp som två legendomspunna spelare, Torsten Kyhle och Olle Appelquist. Om jag skulle behöva en påminnelse om min obetydlighet någon gång, behöver jag bara påminna mig att Kyhle behövde tre försök för att komma ihåg min födelsedag när jag träffade honom igen några år senare...
Men det var om partiet mot Appelquist jag skulle berätta. Före partiet fick jag en kryptisk spådom av min rumskamrat under tävlingen, nyköpingslegenden Gunnar Johansson: "Slår du Appelquist får du höra om kaffet!", och alla mina försök att pumpa honom på mer information bemöttes med ett leende "nej, slå honom du, så får du höra!"
Jag kommer inte ihåg något av partiet, mer än att jag stod uselt i öppningen, men på något sätt lyckades jag tråckla mig ur besvärligheterna, och avveckla till ett vunnet slutspel. När Appelquist stannat klockat och skrivit på protokollet, lutade han sig fram över brädet, la huvudet på sned, tittade bedjande på mig -- ungefär som en cocker spaniel som tror att man möjligen han tänkas dela med sig av en godbit -- och sa: "Dom har lagt nått djävulstyg i kaffet!"
Eftersom jag sitter här måste jag ju lyckats hålla mig allvarlig, men humhum vet vad som hänt om inte Gunnar hade varnat mig...
Hehe, den tror jag ska använda nästa gång, Bo!
"uselt i öppningen" fick mig osökt att tänka på följande ursäkt som hördes i en klubbturnering nån gång i mitten på 80-talet. Vit, rankad ungefär 1300, kommer tidigt i kraftigt materiellt underläge mot svart, som är rankad ungefär 1500 (om jag minns rätt var det något i stil med torn och pjäs utan någon som helst kompensation). På något underligt sätt lyckas vit dock börja skapa ett hot där, ett annat här, vinna tillbaka lite material o.s.v. Det bär sig inte bättre än att vit långt om länge mirakulöst lyckas vinna, varpå svart utbrister: "Ja, jag kom aldrig riktigt in i partiet."
Skicka en kommentar