Foto: Hans Svedbark
Sällan har jag träffat någon som omfattat schackspelet med sådan lidelse som Bo Plato gjorde. Vår vänskap grundades i början på 1970-talet på puben The Golden Days, som låg på Stora Nygatan i Malmö. Bo var journalist på Kvällsposten och han planerade att skriva en artikel om min då unga tidskrift Schacknytt. Han beställde in punsch och förklarade för mig – okunnig om drycker i den prisklassen – vid vilken temperatur denna dryck smakade bäst. Vårt samtal flöt lätt med den något trögflytande drycken. Det blev med åren flera artiklar om Schacknytt från hans hand, han var en av tidskriftens mest hängivna supportrar. Det fanns en stor ömsesidig respekt.
De sista åren på Kvällsposten lyckades Bo med något som förmodligen är unikt i svensk presshistoria: han fick redaktionsledningen att acceptera en daglig schackspalt. När Bo gick i pension försvann schackspalten i KvP helt och hållet.
Bo blev redaktör för TfS 1989 och när han slutade 2003 tog jag över redaktörsstolen. Därefter ägnade Bo mycket tid åt att samla material om allskånskan och skriva historien om Hässleholms SK.
När Bo gick i pension flyttade han från Malmö till huset i Hässleholm där han hade växt upp. Det var hans far Gunnar som fick honom intresserad av schack. Jag förlorade ett parti mot Gunnar Plato på 1960-talet i min första korrturnering. Min tanke var att lämna över alla korrkort som jag fick från Gunnar men det blev aldrig av. Jag tror att Bo hade uppskattat att läsa sin fars kommentarer. Det är så mycket vi planerar som aldrig blir av, och i livspartiet är det inte möjligt att försegla och återuppta spelet. Bo är borta, den lidelsefulle schackälskaren har gjort sitt sista drag.
