tisdag 18 juni 2019

Tunneltankar och drivkrafter

Detta är inte en Ikea-säng. Foto: LG 

Efteranalys efter fredagens drama pågår. Idag var det dags för magnetröntgen. Undersökningarna avlöser varandra och jag är oändligt tacksam för det. Jag är ateist och sätter allt mitt hopp till sjukvården. Utan läkare och språkvårdare skulle vi ligga illa till.

Sköterskan som ringde igår undrade om jag lider av klaustrofobi. Jag skulle nämligen in i en trång tunnel och ligga där i tjugo minuter medan maskineriet iakttog mig ur alla möjliga vinklar och registrerade det hela. Min tanke gick till de trånga ställningar jag genomlidit genom åren på olika schackbräden, men annars har jag ingen särskild erfarenhet av sådant. En fobi av det slaget fick komma som en överraskning. Mina sjukhusbesök är aldrig glamorösa men jag försöker verkligen höja dräglighetsgraden bäst det går. Som för snart tre år sedan i Lund i sällskap med Steinbeck.

När jag satt och väntade på en bänk utanför röntgenkliniken kom en läkare i vit rock fram och knackade mig på axeln: ”Jag blir så glad när jag ser någon som sitter och läser Gogol.” Och jag gläds åt spontana möten i vardagen. Vi utväxlade några tankar och det var om annat än sjukdomar.

Det var inte lönt att fråga om jag fick ta novellsamlingen med mig in i tunneln – den fick läggas i ett skåp bland andra värdesaker – men jag erbjöds hörlurar och fick välja radiokanal. Det blev ett program om dialekter i skönlitteraturen. Ibland när jag sitter på lokalbussen tjuvlyssnar jag med förtjusning på andra som talar utpräglad skånska, något som jag själv gjorde i min barndom. När jag blev lite äldre besvärades jag av att upplänningar inte alltid förstod vad jag sa. Jag fick börja tala ”vårdad skånska” och rätt snabbt föll det sig naturligt. Mina föräldrar – uppväxta i Lomma respektive Norra Grönby – tyckte vid något tillfälle att jag ”gjorde mig till” när jag inte längre talade deras skånska.

Det var tunnelfunderingar, regelbundet avbrutna av ett slammer som om det var byggnadsarbetare som höll på att hacka och borra sidan om. I själva verket var det röntgenutrustningen som störde radiosändning och tankebanor. Det var hur som helst skönt att rulla ut och återse lampljuset. Det enda som besvärade mig där inne var att det inte fanns en ordentlig madrass. Förhoppningsvis visar röntgenplåtarna att jag inte har nåt mög i huet.

Det finns två starka drivkrafter när jag producerar den här bloggen: min lust att berätta om schackevenemang och annat, och den hjärtevarma uppskattning jag har fått genom åren från läsarna. Hjärtligt tack för en ström av fina mejl efter kraschen i fredags! Citat ur några av mejlen:


”Hoppas du klarade dig fint och att återhämtningen går bra! Stort tack för allt hårt jobb du gör med Sveriges bästa schackblogg!”
Martin Lokander

”Vi kan leva med något färre uppdateringar men saknaden skulle vara enorm utan din blogg. Jag vill inte ens tänka tanken att försöka vara utan min morgons besök och en kopp kaffe/te. Svenskt schack skulle helt enkelt bli tråkigare.”
Kent Liljegren

”Jag hoppas innerligt att du kommer att vara kurant framöver och att du inte har drabbats av någon allvarlig åkomma. Detta naturligtvis främst för din egen skull – meningen är ju att vi ska leva och kunna leka, t ex spela schack ... Men också för min egen del, eftersom du driver en schackblogg, som det är en njutning att dagligen ta del av för en språkmänniska och ordinär schackspelare som jag själv.”
Tommy Martinsson

”Som arbejdende Kropspsykoterapeut er jeg rigtig glad for dit lille brev fra kroppen til dig – det er jo rigtigt. Idag bestemte jeg mig for at læse dit brev (fra kroppen til dig) op for den gruppe jeg superviserer – og mens jeg læser det bryder egne tårer frem, så meget bliver jeg rørt af brevet, meget mere end da jeg læste det selv. Og mine supervisanter blev også rørt. Tak igen – og det er noget af det jeg elsker ved din blog."
Erik Jarlnæs


Vad gäller mina sjukhusrapporter så hoppas jag att de kan ingjuta mod och hopp hos andra som har hamnat i samma predikament som jag har gjort.

* * * * *

Sergej Grisjtjenko är i delad ledning efter fem ronder i 4 Springares IM-turnering.
Foto: Lars O A Hedlund 
Idag är det dubbelrond i 4 Springares IM-turnering i Stockholm, rond 5 och 6. Efter fem ronder delar topprankade ryssen Sergej Grisjtjenko förstaplatsen med vitryssen Stanislav Tsyhantjuk på 3,5 poäng. De har en halv poängs marginal till Milton Pantzar, Hampus Sörensen och Dmitrij Kononenko.

Turneringen inleddes i lördags och Grisjtjenko fick en bra start:

Matvey Papunidl – Sergej Grisjtjenko 
Vit drar

Vit ligger risigt till och ännu värre blev det efter 23.Lxg7 Dxc5+ 24.Kh1 Sg3+! och uppgivet. Just det, 25.hxg3 Th8+ med matt.

Resultatservice

Visst hade jag funderingar på att hänga med Björn Ahlander till Teplice Open, men jag får vara glad att jag inte var på väg till Tjeckien i fredags. Första ronden var i lördags. Björn inledde med två vinster och förlorade igår mot GM Jevgenij Vorobiov.

Det finns ytterligare tre svenska spelare i Teplice: Aditya Subramanian, Peer Green och Jan Kälveus. Bland 23 stormästare finns två norska: Aryan Tari och Johan Salomon.

I lördagsronden hade dansken Christian Eriksson remi inom räckhåll mot GM Sergei Movsesian:

Christian Eriksson – Sergei Movsesian 
Vit drar

Det finns flera vägar till remi, till exempel 81.Dg8+ varefter evig schack är en rimlig fortsättning. Men Christian satte bort löparen: 81.Lg4?? Dc7+! 82.uppg. Löparen ryker ju efter 82.Kh1 Dc1+ 83.Kh2 Df4+. Usch.

Resultat och partier.