Partiet Jonny Hector–Pontus Sjödahl – avgörande för slutställningen i GP-serien.
Foto: Max Wahlund
MAX WAHLUND:
Pia Cramling gjorde det (nästan) omöjliga – hon kom ifatt Pontus Sjödahl i GP-serien genom att vinna Deltalift Open i stor stil med 7,5/8. Bara genom ett heroiskt försvar med pjäs mindre mot Jonny Hector i sista ronden, ett parti som pågick i 110 drag, undvek Sjödahl att helt bli nedpetad från tronen. När krutröken lägrat sig visade det sig att Sjödahl och Cramling hade exakt samma resultat i hela GP-serien. De fick därför salomoniskt dela segern, äran och prispengarna. Tävlingskommittén avstod från ytterligare särskiljningskriterier såsom total kvalitetspoäng, antal springaroffer på f7 eller lägst antal röda drag på Chess Bomb, och det var nog lika bra. Grattis till de båda värdiga vinnarna!
För egen del var det första gången i Tylösand, och jag har två invändningar: det är långt dit (vettiga tågförbindelser saknas) och det är dyrt (högt prisläge för både boende och mat). Med detta sagt var det dock väldigt trevligt. Arrangemangen var som vanligt i GP-sammanhang utmärkta och startlistan var stark. Lund är i särklass men jag undrar om inte detta är den näst starkaste GP-turneringen.
Jag spelade alla åtta partierna den här gången, men det var knappt. Mina två reskamrater Kjell Adolfsson och Staffan Arnell från Kungsör hade nämligen gjort klart att lördagens viktigaste drabbning ägde rum inte på den svenska västkusten utan inom det gröna fältets schack, i Madrid, mellan Kjells favoritlag Tottenham och några andra engelsmän, han iddes inte nämna vilka. Så att jag skulle sitta och steka kvällen lång mot en högre rankad motståndare medan Kjell och Staffan skulle stampa otåligt i timmar kändes inte som nåt alternativ. Och att dra sig ur turneringen – tja, jag behöver kanske inte gå in på det igen. Så vad göra?
Denna gång hjälpte mig schackets gudinna Caïssa (nämns hon inte lite väl sällan numera?). Det sista parti som var kvar i rond 7 var en lång kraftmätning mellan Daniel Johnson och Sebastian Ivarsson, två mycket lovande juniorer. Partiet svängde ordentligt, men Johnson offrade bort sig och förlorade. Johnson lämnade utmattad bordet och gick för att få i sig en försenad lunch. Jag satt kvar och såg lottningen för rond 8 ploppa upp: pling! Johnson–Wahlund!
Aha! Medan Daniel åt gräddstuvad pyttipanna granskade jag noggrant det just avslutade partiet. Stockfish visade att man kunde spela Se5 istället för Dd8. Svart står fint. Bra.
När Daniel kom tillbaka till brädet några minuter försenad rasslade vi snabbt igenom de inledande dragen, identiska med partiet innan. Jag slängde in ett litet psykologiskt remianbud. Daniel avböjde, men bara några drag senare spelade jag min förbättring Se5. Kanske hade jag satt mig i respekt med det draget, kanske var Daniel bara trött på varianten, kanske var det den tjocka pyttipannan, hur som helst – nu var det han som bjöd och jag antog förstås.
Redo att åka hem, men istället var det Staffan som spelade ett långt slutspel som inte gick att hålla. Vi missade finalen, och Liverpool vann. Sånt är livet. Vissa saker går med, andra emot.
Här kommer en liten lärorik episod från helgen. Först ska jag säga att en framstående svensk stormästare har tipsat mig om att det kan vara oklokt att citera personer här i bloggen som inte vet att de kommer att bli citerade. Det kan väl ligga något i det – så därför ska jag bara säga att en framstående svensk internationell mästare kom fram till mig i Tylösand. Han hade en del goda råd att dela med sig av. Samtalet gick ungefär såhär:
IM: Nu har du spelat ett tag Max, gör du några framsteg?
Max: Nja ... lite kanske. Men jag blir nog inte bättre än såhär.
IM: Tränar du nåt, eller spelar du bara?
Max: Jag har tränat litegrann. Med Mezgen Amanov, med en bulgarisk stormästare över Skype ett tag, och med hackspettsboken. Men just nu är det mest spel ...
IM: Man måste bestämma sig för vilken attityd man har till schack. Antingen vill man verkligen bli bättre, eller så ser man bara schacket som ett härligt äventyr. Hur är det med dig?
Max: Det är klart att jag vill bli bättre, men egentligen är jag ju mer för äventyret.
IM: Säg att du vill nå över 2200. Du måste redan nu mappa ut hur en sån spelare funkar, vad den kan, vilka förmågor den har. När man kommer i ett kritiskt läge, då ser du hur de starka spelarna gör – de spelar ett stabilt drag helt enkelt. Om det blir remi så tar de den, det kommer ett nytt parti efteråt. De satsar inte allt på ett angrepp som inte håller.
Ja, han gav mig mycket att tänka på, denna gode IM. Jag är en romantiker, det är bara att erkänna. Samtidigt vill jag ändå uppåt förstås.
Jag vill gärna bjuda på ett parti i denna romantiska roliga stil, från rond 7, mot ytterligare en lovande junior: Alexander Hall. Jag var helt förlorad i ett läge men vann till slut.
Max Wahlund – Alexander Hall
Grünfeldindiskt
1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 d5 4.Sf3 Lg7 5.Db3 dxc4 6.Dxc4 0-0 7.Lf4
Detta har jag sett nån gång. Jag kan det inte men tänkte – varför inte ...
7...Sa6 8.e4 c5 9.dxc5 Da5 10.e5
Han drar nog 10...Le6, men då offrar jag damen för tre pjäser. Det ser kul ut!
10...Le6
11.exf6 Lxf6
Va?! Kan han göra så? Men det är sant att damen inte har så gott om fält.
12.Dd3 Sb4 13.De2
Nu kommer vit väldigt trångt. 13.Db5 är bättre.
13...Lf5 14.Tc1
14...Sd3+
Efteråt tittade vi mycket på 14...e5 som ser starkt ut. Vit klarar sig precis. Vansinniga varianter!
15.Dxd3 Lxd3 16.Lxd3 Tad8 17.Le2 Db4 18.Le5
18...Dxb2?
Svart vinner här efter slag på e5 följt av Df4! Efter textdraget får vit ordning på pinalerna.
19.0-0 Lxe5 20.Sxe5 f6?
Nu är det kört för svart. Hålet på e6 är alldeles för kritiskt.
21.Lc4+ Kg7 22.Sd3 Dd2 23.Se4 Dh6 24.c6 bxc6 25.Sec5 Td6 26.Se6+ Txe6 27.Lxe6 Td8 28.Sc5 Dd2 29.Lb3 Kh6 30.Tcd1 Da5 31.Sb7 uppg.
Resultatservice
Partier
* * * * *
■ AKUREYRI. Ivan Sokolov, Hannes Stefansson och Tiger Hillarp Persson levde upp till sina rankningstal. Ivan erövrade förstapriset på 7,5 poäng, Hannes och Tiger delade andraplatsen på 7 poäng. Alla tre vann sina partier i slutronden.
Hedinn Steingrimsson – Tiger Hillarp Persson
Svart drar
Vits kung gick till e2 redan i 10:e draget och var sedan dömd till en ängslig tillvaro. Den kom aldrig i säkerhet. Det var bara att ge upp efter 29...g5! eftersom 30.Dxe4 besvaras med 30...Dg3 matt. Hela partiet.
Partier och resultat.
■ FREDERICIA. I rond 6 mötte Hampus Sörensen en spelare med idel halvor i tabellen, Niels Jørgen Fries Nielsen. Hampus hade fram dit inget av det slaget, men nu fick han acceptera dragupprepning och delad poäng. I kvällsronden var Hampus tillbaka i vinnarspåret:
Hampus Sörensen – Nicolai Brondt
Svart drar
Vits löparpar går inte av för hackor men efter 20...a5 kan svart kämpa på. I partifortsättningen satte Brondt i stället bort en bonde.
20...Sa4? 21.Txc8 Lxc8 22.Ld2 a5 23.a3
Med bondevinst.
23...Kd6 24.axb4 axb4 25.Lxb4+
Hampus kunde sedan ägna sig åt avveckling till ett klart fördelaktigt slutspel. 56 drag senare var vinsten i hamn.
Med två ronder kvar leder Hampus på 5,5 poäng. Det behövs en halva till för att klara IM-normen. Med två lördagsvinster har Björn Ahlander avancerat till en delad andraplats på 4,5 poäng.
Resultat och partier.
