Maxime Vachier-Lagrave missade vinstvägen. Foto: Lennart Ootes
GÖSTA SVENN:
Världsmästarens inte alldeles okontroversiella schackpolitiska åtgärder på sistone kan man lämpligen ta del av här och via Tarjei Svensens twitter. När det gäller världsmästarens spel finns det skäl att undra hur bra han egentligen kan bli. Han befinner sig under utveckling. Svaret står väl skrivet i stjärnorna – eller blåser i vinden, för att parafrasera Bob Dylan som för övrigt imponerade på ett fullsatt Scandinavium i Göteborg i fredags. Broder Harry och jag och hela auditoriet uppmanades att stänga av mobilerna, så det gjorde vi, men det finns en bra inspelning från Paris i våras.
Efter motståndarens beskedliga öppningsspel fick världsmästaren tidigt upp en vinnande ställning:
Magnus Carlsen – Sjachrijar Mamedjarov
Vit drar
12.Sg5
Vid intervjun efter partiet menade Mamedjarov att 12.Ld3 hade varit starkt. Det var väl vad Carlsen skulle ha spelat för något år sedan, och sedan nött ner motståndaren sakta men säkert. Men den ”nye” Magnus väljer bondeoffer och mattangrepp och röriga ställningar. Nu ligger förstås Dg4-h4 i stöpsleven.
12...cxd4 13.Dg4?
Carlsen tänkte länge och väl men kunde inte bringa reda i alla skarpa varianter. Här var 13.Lc4! avgörande. Poängen är förstås att 13...dxc3 möter 14.Lxf7+ och svarts dam ryker. Huvudvarianten går: 13...Sd7 14.Db3 Se5 15.cxd4 Sxc4
analys
16.Th8+!! Lxh8 17.Dh3 Kg7 18.e5! med snar matt.
13...Sd7 14.Dh3 Sf6 15.e5 Sh5 16.e6 Dd5! 17.exf7+ Txf7 18.Ld3
18...De5+!
Carlsen hade missat styrkan i schacken. Om nu 19.Kf1 så 19...Sg3+! 20.Kg1 De1+ och vits ställning rasar samman. Världsmästaren tvingades kila iväg med majestätet åt andra hållet.
19.Kd1 dxc3 20.Sxf7 Kxf7
Och här kilade jag in till stan för att bland annat ta del av godsakerna på sommarens italienska mat- och kaffemarknad på Järntorget i Göteborg. Det såg då dystert ut för Carlsen, men hans sätt att kämpa vidare och hålla ihop ställningen och till och med skapa vinstchanser kan nog liknas vid samma mirakel som Bob Dylans röstreparation. En sliten Magnus sa efteråt att han bara försökte hålla sig vid liv med kungen i centrum. Dessutom var han i tidsnöd i trettiofem drag, påpekade han. ”Bägge spelarna var hala som ålar i det här partiet”, sammanfattade Yasser Seirawan. Bland rondens övriga remipartier stack det här ut:
Maxime Vachier-Lagrave – Anish Giri
Vit drar
34.Sxf4?
Vit vinner efter 34.Txf4!. Det finns ingen matt som MVL trodde, vits kung kan fly precis som världsmästarens kung kunde: 34...Txh3+ 35.gxh3 Dxh3+ 36.Kg1 De3+ (36...Se4+ 37.Dxg8+! jämte Txe4, eller 36...Sf3+ 37.Kf2 Tg2+ 38.Ke3 och kunden smiter) 37.T1f2 Sf3+ 38.Kh1??
analys
38...Dc1+!! 39.Sxc1 Tg1 matt. Giri räknade som en galning och såg matten, men vit slinker undan och vinner med 38.Kf1 Sd2+ 39.Ke1 Tg1+ 40.Tf1.
34...Sxh3! 35.Dxg8+
Poängen var 35.Sxh3 Txh3+! 36.gxh3 Dg3+ 37.Kh1 Dxh3+ 38.Th2 Dxf1 matt.
35...Txg8 36.Sxh3 Dxd4
och svart hade vinstchanser men partiet slutade remi. Giri sammanfattade räddningen med glimten i ögat: Jag går så sällan till angrepp, men när jag gör det blir folk vettskrämda.
Rond 4
Ding Liren – Hikaru Nakamura remi
Jan Nepomnjasjtjij – Sergej Karjakin remi
Magnus Carlsen – Sjachrijar Mamedjarov remi
Levon Aronian – Fabiano Caruana remi
Wesley So – Vishy Anand remi
Maxime Vachier-Lagrave – Anish Giri remi
Partierna
Ställningen efter fyra ronder:
Jan Nepomnjasjtjij 3,5; Magnus Carlsen och Wesley So 2,5; Maxime Vachier-Lagrave, Fabiano Caruana, Levon Aronian och Sergej Karjakin 2; Vishy Anand, Anish Giri, Ding Liren, Sjachrijar Mamedjarov och Hikaru Nakamura 1,5 poäng.
Rond 5 (söndag kl. 16.30)
Anish Giri – Ding Liren
Vishy Anand – Maxime Vachier-Lagrave
Fabiano Caruana – Wesley So
Sjachrijar Mamedjarov – Levon Aronian
Sergej Karjakin – Magnus Carlsen
Hikaru Nakamura – Jan Nepomnjasjtjij
* * * * *
Nostalgitur till Trelleborg
Ett ödsligt schackspel utanför biblioteket i Trelleborg. Foto: LG
Det är semesterkänsla för mig när bröderna Svenn tar över bevakningen av GCT-turneringen i Zagreb rond 4–8.
Dagens improvisation: jag stod framför den stora informationstavlan på centralstationen i Malmö och funderade på om jag skulle inta lunch inrikes eller utomlands. Valet stod mellan Trelleborg och Köpenhamn. Nostalgifaktorn avgjorde.
Det är åter möjligt att åka tåg mellan Malmö och Trelleborg, något som jag inte gjort sedan jag pendlade däremellan under ett år i mitten på 1960-talet. Jag hade som siste reserv erbjudits en plats på Malmö tekniska gymnasium, och det var filialen i Trelleborg som var beredd att öppna porten för mig. Jag tackade ja men hade egentligen inte en tanke på att överge studierna av ortodox Damgambit à la Euwe till förmån för urtråkiga utläggningar om kraft- och värmeteknik. Det året vann jag februarilovsturneringarna i både Malmö och Trelleborg.
På den tiden fanns det två schackklubbar i Palmstaden: Trelleborgs SK och Solhedens SK. Det var far och son, Göte och Göran Schönhult, som var de drivande krafterna i föreningarna. När de la pjäserna på hyllan fanns det ingen som kunde ta över. Sedan dess är Trelleborg en vit fläck på schackkartan. Järnvägsstationen bommades igen den också för att återuppstå decennier senare.
Det kunde ha blivit mitt första och sista gymnasieår, för jag var underkänd i kemi. Under sommarlovet gavs jag chansen att tenta upp kemibetyget till godkänt. Det krävdes för att jag skulle tillåtas fortsätta studierna på teknis. Men flitiga schackstudier gjorde att jag inte kunde avsätta tid till kemiböckerna. En del av mina skolböcker skulle kunna återlämnas i nästan mint condition. Jag lät tidigt lusten styra i mitt val av litteratur. Den prioriteringsordningen har inte förändrats genom åren.
När jag tog tåget till Trelleborg för kemiprovet var jag beredd på att det kunde bli mitt farväl till Malmö tekniska gymnasium. Men ibland kan man ju rädda en förlorad ställning med ett desperat drag, och på väg mot Söderslättsgymnasiet praktiserade jag den strategin. Den gången tog tågresan tre kvart och jag ägnade den tiden åt att öppna kemiboken och läsa på allt om ammoniak.
Det visade sedan att en av de tre frågorna handlade om just det: framställning av ammoniak, kemiska formler kring det etc. Det var som att få in en superprepp. Jag godkändes. Det fortsatte med två år i Malmö och en ingenjörsexamen. Men jag brydde mig aldrig om att söka jobb. Jag betraktade det som viktigare att bredda min öppningsrepertoar. Det är en skrämmande tanke att någon som jag skulle göra hållfasthetsberäkningar för något i stil med Öresundsbron. Då hade det krävts varningsskyltar: ”All överfart sker på egen risk!”
Idag blev det en god lasagne – ofta fuskas det med bechamelsåsen – på Systrar och bönor på Algatan, gågatan som sträcker sig genom centrala Trelleborg. Jag noterade sedan att torget var belamrat med tingeltangel och att det stora schackbrädet utanför biblioteket var ödsligt utan pjäser. Men därutöver: en behaglig semesterkänsla.
