Slutrapport från Fredrikstad – del 1

Gunnar Finnlaugsson i Fredrikstad. Foto: Bjørn Berg Johansen


Gunnar Finnlaugsson har kommit hem från veteran-NM i Fredrikstad (slutresultatet) och sammanfattar äventyret i två delar. Här är den första:

Här kommer en slutrapport från min första veterantävling. Jag kände mig som junior på nytt och trivdes utmärkt. För första gången på många år tog jag mig tid för ordentliga förberedelser. I Chess Assistant (CA) såg jag till exempel att Birger Olsen från Kirkenes spelar 1.b4 (Orangutang). Det var bara att kolla den vanligaste och säkraste behandlingen av den apan.

Birger Olsen mot Gunnar i första ronden. Foto: Bjørn Berg Johansen

I andra ronden såg jag att min motståndare Bjørgvik inte hade någon repertoar mot 1.e4 (se här). Därför en udda variant mot 1…c6.

Rond 3 spelade jag mot Grabow, en gammal kompis från studietiden i Köpenhamn. Jag hade preppat mot 1.d4 i första hand, men han spelade 1.e4. Jag vet att han spelar Franskt som svart och att mina partier i baserna är franska dueller. Därför 1…c5. Partiet slutade remi efter 40 drag (se Calles rapport). Han spelade ”papegojauppställningen” 1.e4 2.Sf3 3.d3 4.Sbd2 5.g3 6.Lg2 7.O-O. Ett annat namn för det systemet är Kungsindiskt i förhand.

Näste motståndare var Petter Thorvaldsen, en trevlig man från Fredrikstad. Detta var mitt första direktsända parti.

I rond 5 mötte jag Malmdin i ett riktigt Hawaiiparti. Mitt spel var inte vatten värt och 18.h3? borde naturligtvis förlora vid normalt spel. Enligt Malmdin så mörknade min ansiktsfärg betänkligt, sedan jag tagit en stor klunk ur min ”Botvinniktermos”. När jag sedan dristade mig till att bjuda remi efter cirka 25 drag, ja då var batteriet slut i motståndarens hörapparat! Vi enades dock om remi efter 38 drag.

Mitt bästa parti spelade jag mot Westerinen i rond 6. Partiet kommer senare med mina kommentar. Vi bytte lokal och det var problem med direktsändningen.

Jag drabbades av dubbelt virusangrepp efter rond fyra. Det började med halsfluss, huvudvärk och senare kom snuvan. Jag var på apoteket tre förmiddagar i rad och fick goda råd och mediciner. Det enda som jag tyckte var prisvärt i Norge dessa dagar var medicinerna. (En liter mjölk kostar 18 svenska riksdaler och två starköl på Vinmonopolet 80 spänn!)

Det andra virusangreppet var i min CA. Jag kunde inte få fram några partier med Westerinen, och senare visade det sig att det fanns något med Svensson heller. Agenten för CA i Sverige vill helst inte bli besvärad. När jag talade om för honom i klartext att det var varken nybörjarhjälp eller uppdatering det var fråga om, utan grova fel i hans leverans kom den psykologiska finten: ”Jag vet att du kan bli väldigt arg”. Jag kommer nog inte att besvära honom med beställningar framöver.

Partiet mot seniorgeneralen Per Ofstad i rond 7 var mycket intressant och jag tänker kommentera det också. Jag hade gett mig katten på att nå prisplats, men Per försvarade sig utmärkt.

I rond 8 mötte jag Per Johansson. Jag satsade dumdristigt och lyckades klara mig undan med ett blått remiöga.

Partiet mot Leif Svensson i sista ronden var min sista satsning mot toppen. Jag avslog naturligtvis hans fredsinvit efter nio drag. Hur många vinster jag missade i det partiet vet jag inte. Kära läsare, var god och räkna själv! Partiet slutade först efter 82 drag.

Jag bör naturligtvis vara nöjd med 17 nya rankingpoäng och utan förlust, men sista rondens ”misslyckande” var en liten besvikelse. Jag hade inte samma hemlängtan som många andra, eftersom jag ville köra de 55 milen till Lund i dagsljus. Mina sex remier var förresten 44 drag i genomsnitt. Hemlängtan har förstört sista ronden i många tävlingar.

Lite om Fides regler och tillämpningen av dem. Ett parti förlorades på att mobilen ringde. Spelaren i fråga hade parkerat sin hörapparat och kunde inte tids nog stänga av mobilen. Jag tyckte det var för hårt. Jag lämnade min mobil på hotellet under spel. Hörapparater är för övrigt betydligt vanligare än käppar i veterantävlingar. Ofta fick man höra högt och tydligt på klingande norska ”Jag bjuder remi”.

Det är tydligt att Fides regler är anpassade för världstoppen och inte för oss glada amatörer.

Före sista ronden frågade jag arrangörerna vilka särskiljningsregler som gällde. Vi kom fram till att prispengarna skulle delas vid lika poäng. Först hade man tänkt följa Fides senaste rekommendation om inbördes möte och motståndarnas genomsnitts-elo i andra hand. Jag påpekade att detta kunde skapa problem eftersom flera av spelarna inte hade elo. Man beslöt då att använda den förra rekommendationen med summan av motståndarnas poäng med den sämsta borttagen.

Nästa NM för oss 60+ (kvinnor 50+) bör spelas på Island om två år!

Till slut tack till mina medhjälpare, de vet själva vilka de är!

Trean Per Ofstad, ettan Heikki Westerinen och tvåan Nils-Åke Malmdin. Foto: Bjørn Berg Johansen