På plats i De Moriaan den 15–31 januari får Nils chansen att frottera sig med flera spelare i världseliten. Startfältet i A-gruppen: Viswanathan Anand, Magnus Carlsen, Vladimir Kramnik, Peter Leko, Vasilij Ivantjuk, Hikaru Nakamura, Alexei Shirov, Sergej Karjakin, Leinier Dominguez Perez, Nigel Short, Sergei Tiviakov, Fabiano Caruana, Loek van Wely och Jan Smeets.
Senast det begav sig fick Nigel Short nöja sig med andraplatsen i B-gruppen efter Fabiano Caruana, men som nybliven brittisk etta får han ändå chansen i toppgruppen.
Startfältet i B-gruppen: Arkadij Naiditsch, Emil Sutovsky, Pentala Harikrishna, Liviu-Dieter Nisipeanu, Wesley So, Varuzhan Akobian, David Howell, Parimarjan Negi, Tomi Nybäck, Erwin l’Ami, Dimitri Reinderman, Anish Giri och Anna Muzychuk.
Skoj att det finns en nordisk spelare i B-gruppen: finländaren Tomi Nybäck. Arrangörerna har ännu inte publicerat det kompletta startfältet för C-gruppen.
I morgon lördag avslutas turneringarna i Hoogeveen och Guernsey. Vad gäller inhemska turneringar den här helgen hänvisar jag till www.schack.se.
På tisdag inleds Veteran-VM i Condino, Italien. Uppenbarligen blir vi alla äldre med åren och nu ser jag ett nytt namn i ett veteranmästerskap. Bland ett halvdussin svenska spelare i deltagarlistan finns Magnus Wahlbom, Sverigemästare 1974. Övriga svenskar: Kaj Andersson, Sture Gustavsson, Nils Åke Malmdin, Felix Nordström och Bengt Wahlund.
INTERVJU MED HÅKAN ÅKVIST – del 2
Foto: Calle ErlandssonI första delen av intervjun förra fredagen berättade Håkan om sina OS-äventyr. I den andra och avslutande delen vill jag lyfta fram schackspelaren och turneringsarrangören Håkan Åkvist.
Hur många gånger har du spelat med i SM-gruppen och vilket är ditt bästa resultat?
- Jag har spelat i SM-gruppen två gånger på 60-talet och två gånger på 70-talet. Mitt bästa resultat var i Eskilstuna 1971, då jag tog 8 poäng på de femton ronderna.
Gennadi Kuzmin var kvalificerad till interzonturneringen i Biel 1976, men då blev Vasilij Smyslov sur och det slutade med att han helt sonika tog över Kuzmins rättmätiga plats. Ett halvår senare spelade du mot Kuzmin i Reggio Emilia och det partiet kan inte ha fått honom på bättre humör. Det platsar kanske som ditt bästa parti, eller?
- Ja, det var en fin skalp. Sensationen inträffade redan i första ronden, men sedan kroknade jag betänkligt, medan Gennadi infriade favoritskapet och vann turneringen. Partiet finns i boken ”200 Modern Brilliancies” av Kevin Wicker. Min gode vän Bernt Andersson har ramat in partiet ur boken och förärat mig detta ”konstverk”.
- Som lite kuriosa kan nämnas att slutkombinationen fanns med på sista sidan i Ceskoslovensky Sah, där man i varje nummer hade sex partiställningar att lösa. Tyvärr tog de för givet att det var Kuzmin-Akvist, i stället för Akvist-Kuzmin, men det kanske inte var så konstigt …
Håkan Åkvist – Gennadi Kuzmin
Sicilianskt (B 83)
Reggio Emilia 1976/77
1.e4 c5 2.Sf3 e6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sc6 5.Le2 Sf6 6.Sc3 d6 7.0-0 Le7 8.Le3 0-0 9.f4 Dc7 10.De1 Ld7 11.Dg3 Sxd4 12.Lxd4 Lc6 13.Ld3 b6 14.Tae1 Tad8 15.Kh1 Db7 16.Tf3 Tfe8 17.Dh3 e5 18.fxe5 dxe5 19.Lxe5 Sxe4? 20.Sxe4 Lxe4 21.Dg4!
Tanken med slaget på e4 var förstås att försöka utnyttja presumtiva matthot på första raden, och efter 21.Txe4? Dxe4 22.Te3 finns paraden 22…Dh4!.
21…Lg6
22.Txf7! uppg.
På 22…Kxf7 följer 23.Lc4+ Td5 (23…Kf8 24.De6) 24.Df3+ Ke6 25.Lg3+ Kd7 26.Lxd5 Da6 27.Le6+ med matt.
Det partiet finns också med i Rudolf Teschners bok ”Turnierpartien der Gegenwart” (Franckh, 1978). Du mötte ju Teschner i ett parti i Luxemburg några år tidigare. Med tanke på hur det partiet utvecklades, så kan man väl misstänka att han hade ett speciellt öga till dig?
- IM Rudolf Teschner hade sin hustru med sig i Luxemburg. De hade ett fritidsproblem: Dr. Jahrs hustru spelade inte bridge.
- Rudolf jagade en fjärde spelare, men på hans vänliga fråga var jag tvungen att erkänna att jag aldrig hade ägnat mig åt det spelet. Däremot visste jag att min klubbkamrat Leif Lagerqvist, som var med i den öppna turneringen, spelade bridge. Jag hade dock ingen aning om på vilken nivå. Kanske var han även en medioker bridgespelare? Det visade att Leif hade hyggligt goda bridgekunskaper. Han höll måttet, trots att Dr. Jahrs hustru kontinuerligt servade de fyra bridgespelarna champagne!
- Så svaret på din fråga är att Rudolf, ända till sin död för några år sedan, förblev en god vän till mig. Att jag skänkte en hel schackpoäng till honom, och dessutom fixade en bridgepartner åt honom och hans fru under samma turnering, var förstås en starkt bidragande orsak …
Håkan Åkvist – Rudolf Teschner
Sicilianskt (B 85)
Bad Mondorf 1973
1.e4 c5 2.Sf3 e6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sc6 5.Sc3 d6 6.Le2 a6 7.0-0 Sf6 8.Le3 Dc7 9.f4 Le7 10.De1 Ld7 11.Td1 b5 12.a3 0-0 13.Lf3 Tac8 14.Kh1 Sxd4 15.Lxd4 Lc6 16.Dg3 Db7 17.Tde1 a5 18.Sd1 g6 19.Sf2 d5 20.e5 Se4 21.Lxe4 dxe4 22.Sg4 Kg7 23.f5 exf5 24.Txf5 Tcd8 25.De3 Dd7 26.Dh6+ Kh8
27.Th5??
En ödesdiger felräkning. Efter 27.Tf4 är hotet Sf6 avgörande, t.ex. 27…Dxd4 28.Sf6 Lxf6 29.exf6 Tg8 30.Dxh7+ Kxh7 31.Th4 matt.
27…gxh5 28.Sf6 Df5 29.uppg.
Under flera år var Eksjöturneringen den enda GM-turneringen (berger) i Sverige, och spelade väl ungefär samma roll, fast med en lägre kategori, som Sigemanturneringen gör i dag. Jag minns när Lars Karlsson tog sin slutgiltiga GM-inteckning i Eksjö 1982 och Eikrem serverade champagne på trappan upp till Stadshotellet. Du måste ha många minnen förknippade med Eksjöturneringen med tanke på att du var den drivande kraften bakom turneringarna.
- Hans Ek och jag delade segern i den första Eksjöturneringen 1973. Jag fick applåder för mitt vinstparti mot Hans-Joachim Hecht. Han och hans fru bodde hemma hos Gunilla och mig. Vi är alla fyra fortfarande de allra bästa vänner.
- 1982 saknade vi, in i det sista, en stormästare. Jag satsade en förmögenhet på telefonsamtal till många av världens stormästare, men ingen var intresserad av att med kort varsel komma till Eksjö. När allt hopp var ute ringde telefonen. Det var Eksjö Stadshotell som meddelade att en icke inbokad schackspelare propsade på att få ett rum. Jag tog mig snabbt ner till hotellet. Där stod en livs levande stormästare, ungraren Levente Lengyel, direkt från en turnering på Kuba! Jag njöt länge av den låda handrullade Havannacigarrer jag fick av honom. Jag njuter fortfarande av Lasse Karlssons stormästartitel!
Har du några speciella minnen av de första svenska stormästarna, Ståhlberg och Stoltz?
- Ståhlberg lärde jag känna ganska väl, inte minst under SM 1965. Då fördrev han, Hans Ek, Bengt Hörberg och jag tiden med ”Tjio-fem” – ett av Ståhlberg utvecklat spel med tändstickor – flera kvällar på Stadshotellet i Falköping.
- Ståhlberg var en eminent berättare. Vi fick oss till livs en mängd fantastiska berättelser från hans spännande liv. Däremot tyckte han inte om att förlora i ”Tjio-fem” och han var en dålig lyssnare.
- När Hörberg tillfälligt tog över berättandet, blev Ståhlberg märkbart irriterad och kunde kontra med nedlåtande frågor som: ”Du Bengt, hur många stormästarturneringar har du egentligen vunnit?” Alla visste att svaret var noll. Ståhlberg tog över igen.
- Stoltz bodde ett antal veckor i Eksjö, men det var tyvärr långt före min tid. Redan då var han helt beroende av spriten och det var så jag minns honom från ett av hans sista SM.
- Har du hört historien om Stoltz, Bengt Ekenberg och Malte Lillieström? De skulle spela blixt på ett hotellrum i Växjö i samband med ett DM i slutet av 1940-talet. Då utspelade sig följande samtal:
”Hur mycket ska vi satsa”, frågade Stoltz.
”Jag spelar aldrig om pengar, bara om äran”, svarade Ekenberg.
”Ja, var och en vet ju vad han bäst behöver”, replikerade Lillieström.
SM-gruppen i Skellefteå 1972. Göran Sperber mot Håkan Åkvist. Foto: Lars Grahn
OS i Jerevan 1996. Pia Cramling, Håkan Åkvist och Ulf Andersson.
OS i Jerevan 1996. Tanks utanför hotellfönstret. Se historien bakom det i första delen av intervjun.
Håkan Åkvist som tillfällig reklamman.
Lars Karlssons stormästartitel firas på trappan till Eksjö Stadshotell 1982. Lars-Åke Schneider, Arnold Eikrem och den nyblivne stormästaren. Foto: Lars Grahn
