Club Pineda, Sevilla 1987. Från vänster: Ulf Andersson, Michail Zajziapin, Natasja Karpova och Anatolij Karpov. Foto: Lars Grahn ©Genom åren har det varit min strävan att sätta in schacket i ett socialt sammanhang, att visa att schackspelarna har ett liv vid sidan om brädet. Den synen har präglat mitt bildval i de schacktidskrifter som jag har jobbat med. Den alltför naturliga bilden är två schackspelare på ömse sidor av ett bräde, det är ju själva matchsituationen. Men en schacktidskrift som bara innehåller den typen av bilder kan åtminstone formmässigt vara ganska tråkig.
Det kräver en gnutta inspiration för att skriva en bra artikel och samma mängd av den varan för att ta annorlunda bilder. När jag bevakade VM-matchen mellan Garri Kasparov och Anatolij Karpov i Sevilla 1987 så blev det givetvis många bilder på de båda kombattanterna på scenen i Teatro Lope de Vega. Men jag var också alltid på jakt efter bilder bortom spellokalen.
När Christer Olesen och jag träffade Ulf Andersson efter ett av VM-partierna – han var där som en av flera kommentatorer, och det var uppskattat när han analyserade de pågående partierna på spanska – så berättade Ulf att han och Karpov skulle spela tennis nästa dag som var en fridag. Vi kom oss aldrig för att fråga var och mera exakt när de skulle spela, möjligen ett utslag av finkänslighet. Men en av mina första tankar var att jag ville ha bilder från tennisbanan.
Nästa dag ägnades till en början åt detektivarbete. Christer och jag kom fram till att det fanns två tänkbara tennisklubbar som kunde komma i fråga. Ett besök på den första av dem gav negativt resultat, det fanns inte någon schackmästare som hade bokat tid där den dagen. I väg till det andra stället.
Andra stället var Club Pineda, som hade både en golfbana och ett antal tennisbanor. Vi kom dit och blev stoppade av en vakt vid den stora entrén. Det visade sig att det var en exklusiv klubb för medlemmar. Journalister var absolut inte välkomna. Senare fick jag veta att Boris Spassky och dåvarande Fide-presidenten Florencio Campomanes anlände dit i taxi och de fick också kalla handen. Medlemskap var inte något som man kunde lösa vid entrén. Det krävdes sannolikt rekommendationer från de redan accepterade för att över huvud taget få lov att betala en säkert rundlig summa. Det var den typen av klubb. Gäster skulle säkert anmälas och accepteras i god tid före ankomsten.
Medan vi stod och diskuterade med den omutlige vakten körde en medlem förbi. Han vinkade till vakten som vinkade tillbaka. Den uniformerade vakten hade uppenbarligen bra koll på vilka som verkligen var medlemmar. De kunde passera utan att visa medlemskort.
Halva dagen hade gått och all planering tycktes bortkastad. Vi drog oss tillbaka några hundra meter och la upp en ny strategi. Den nya planen gick ut på att vi skulle parkera mellan två träd i den allé som ledde upp till entrén. När vi såg en stor Merca på väg mot vakten hakade vi på och la oss tätt intill Medlemmen. Han passerade entrén och vinkade till vakten. Jag såg inte om vakten vinkade tillbaka den gången för jag vågade inte kolla reaktionen. Vi var inne på helig mark och efter ett par hundra meter kunde vi parkera bilen tryggt inne på klubbområdet. Vi räknade med att vakten inte skulle förfölja oss, för han hade säkert fullt upp med att stoppa Spassky, Campo och andra icke-medlemmar.
Vi fann tennisbanorna men det var ingen där. Planering och regelbrott – allt hade tydligen varit förgäves. Vi gick in i klubbhuset för att trösta oss med en öl innan vi återvände till hotellet med oförrättat ärende. Kring ett av borden inne i klubbhuset satt ett litet sällskap: Karpov och Ulf! Karpovs fru och Karpovs delegationsledare Michail Zajziapin. Tennispasset var avklarat och nu satt de och släckte törsten.
Efter att ha snackat lite med Ulf framstod jag nog mer som hans vän än som en reporter på hård jakt efter en annorlunda schackbild. I det läget kändes det bara naturligt att fråga Karpov om jag fick lov att ta en bild. Inga problem, varsågod. Då tog jag bilden ovan. Det fick duga. Och när vi körde ut genom entrén vevade jag ner bilrutan och vinkade till vakten.
VM-matchen i Sevilla 1987, den traditionella schackbilden. Foto: Lars Grahn ©"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.
Google Translate
