Schacknytt-laget 1974 – Stående från vänster: Lennart Liljedahl, Ove Kinnmark, Börje Jansson, Axel Ornstein, Lars-Åke Schneider och Magnus Wahlbom. Sittande från vänster: Harry Schüssler, Hans Ek, Håkan Åkvist, Konstanty Kaiszauri, Christer Niklasson och Per Inge Helmertz. Foto: Hans SvedbarkIbland händer det att förnumstiga personer kommer med kritik mot ett alltför begränsat tävlingsutbud. De lägger fram olika idéer som de tycker att ett eller annat förbund borde ta tag i. Genom att komma med ett förslag tror en del att de har gjort halva jobbet. Det har hänt ibland att jag har tänkt tanken: ”För helvete, kavla upp ärmarna och gör det själv!”
Jag har dragit mina strån till stacken och anser mig därför ha rätten att tänka den tanken. När jag drog i gång Malmö Open 1971 var det den första weekendturneringen av det slaget i Skandinavien. Efter det har det blivit flera GM- och IM-turneringar för min del. Lite speciell var Schacknytts jubileumsturnering 1989, den första GM-turneringen i Malmö. Den bekostades helt och hållet av Schacknytts läsekrets.
Dagens bild kommer från ett annat evenemang som jag stod bakom. När jag kritiserade Sveriges SF för att de inte kunde få i gång ett landskampsutbyte, så fick jag veta att det var förknippat med alla möjliga problem. Det var uppenbart att det inte skulle tas något initiativ från det hållet.
Så fick jag idén att arrangera en match mellan Köpenhamn och vad jag kallade Schacknytt-laget. I själva verket kunde det betecknas som ett slags landskamp, och det var också så den dubbelrondiga matchen beskrevs i svenska och danska dagstidningar. Det fanns ledande personer i Sveriges SF som inte alls uppskattade det initiativet. På sätt och vis förstår jag dem, de försattes i en pinsam situation där de inte visste vilket ben de skulle stå på.
Första ronden spelades på Hotel Danmark i Köpenhamn. Köbenhavns Skak Unions ordförande Ejlert Andersen mötte på kajen när vi anlände med flygbåten. Danskarna vann ronden med 6,5–5,5. Nästa dag var det spel i Malmö och där tog SN-laget ledningen med 4–0. Det lutade åt en gruvlig revansch, men sedan kom olyckorna slag i slag. Andra ronden slutade 6–6 och danskarna vann följaktligen med uddamålet. Det mönstret är väl alltför bekant.
Hur som helst, jag tror att alla inblandade upplevde matchen som något mycket positivt. I Göteborgs-Posten beskrev Lennart Hansson följande parti som ett ”schackromantiskt äventyr”. För mig var det partiet värt allt nedlagt arbete med matchen.
Håkan Åkvist, Schacknytt-laget – Jørgen Hvenekilde, Köpenhamns stadslag
Spanskt (C 64)
Köpenhamn 1974
1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 Lc5 4.c3 Sf6 5.d4 Lb6 6.Lg5
Ett ovanligt val då som nu.
6…exd4!?
Hvenekilde trycker som så ofta på startknappen för komplikationer.
7.e5 dxc3!? 8.exf6
Åkvists första plan var 8.Sxc3, men så bestämde han sig för ”pjäsvinsten”. Han hade missat den smått otroliga paraden.
8…cxb2 9.De2+
Efter 9…Kf8 10.Dxb2 har ju svart en pjäs för lite. Det var här som Hvenekilde plockade fram trollspöet.
9…De7!!
Magiskt. Det draget valsade runt i all världens schacktidskrifter.
10.fxe7 bxa1D 11.0-0 Sd4 12.Sxd4 Dxd4 13.Sd2 c6 14.Sf3
Åkvist hade ursprungligen planerat 14.Se4 med idén 14…cxb5 15.Td1, men efter 14…De5 har vit ingenting att komma med.
14…Dc5 15.Ld3 f6 16.Db2
Bästa försöket. Åkvist lekte länge med tanken 16.Te1 fxg5 17.De4 med drömdestinationen g6, men efter 17…Dxf2+ 18.Kh1 d5 19.De5 Lh3! blir det ett bryskt uppvaknande, t.ex. 20.Dxg5 Lxg2+ 21.Dxg2 Dxg2+ 22.Kxg2 g6 följt av Kd7 och e7-bonden är snart tillintetgjord.
16…Kxe7
Naturligtvis inte 16…fxg5? 17.Dxg7.
17.Le3 Dh5?
Fel flygel. Damen hade gjort mycket mer nytta på a5 eller d5.
18.Da3+!
En giftig schack. Det hotar pjäsvinst med Lxb6.
18…c5 19.Te1
Det hade varit bättre att gå direkt till b1 med det tidigare nämnda hotet. Nu kommer svarts kung till ett tryggare fält.
19…Kd8 20.Tb1 Lc7
Måste Hvenekilde överge c5-bonden? Om svart spelar 20…Kc7 måste han räkna på konsekvenserna av 21.Txb6!?. Det skulle leda till nya svåröverskådliga förvecklingar, t.ex. 21…Kxb6 22.Db4+ Kc6 23.Lxc5!? Dxc5 24.Sd4+ med oklart spel.
21.Lxc5 Te8 22.Tc1 Te6 23.h3
Han vill frigöra springaren för nya uppdrag. 23.Lc4 var ett intressant alternativ. Spelet har hur som helst utjämnats.
23…b6 24.Le3 Lb7 25.Sd4 Txe3!?
Ett försök att piska upp nya komplikationer. Svarts löparpar jobbar bra, men tornet på a8 har ju svårt att komma i gång.
26.fxe3 De8 27.Lf5 g6
På 27…Tc8 följer 28.Td1 med hotet 29.Se6+.
28.Txc7!?
Båda spelarna är uppenbarligen besjälade av idén att anrättningen ska vara välkryddad.
28…Kxc7 29.Sb5+ Kd8
Inte 29…Kc6? 30.Dc3+ Kxb5 31.Ld3+ Ka4 32.Db3+ Ka5 33.Db5 matt.
30.Sd6 Df8 31.Sxb7+ Kc7 32.Dc3+ Kxb7 33.Le4+ Kb8
Efter 33…Ka6 är det säkert bättre att spela 34.a4 än att slå tornet.
34.Dc4
Nu måste svart parera hotet Dd5. Efter 34.Db3 hade inte befrielsedraget a7-a5 varit tillgängligt, och det hade säkert plågat Hvenekilde i den ömsesidiga tidsnöden. Då hade det gällt att snabbt finna motspel mot e3. Det är möjligt att 34…Dc5 räcker, men ännu bättre är 34…f5! 35.Lf3 De8 36.Kf2 De6 och vits omedelbara hot är neutraliserat.
34…a5
Även här var 34…f5 ett bra alternativ.
35.Lxa8 Kxa8 36.Da6+ Kb8 37.Dxb6+ Kc8 38.Dxa5 Dd6 39.Da8+ Kc7 40.Da7+ Kc8 remi
En oförglömlig duell.
Partiet finns med i Big Database (från Chessbase) och där anges DEN-SWE, som om det var ett landskampsparti. Jag medger att jag inte är särskilt upprörd över den felskrivningen. Det finns en artikel om matchen i Schacknytt nr 8/74.
Ove Kinnmark och Håkan Åkvist trettiotre år senare (Skara 2007). Foto: Calle Erlandsson"Bilden berättar" återkommer varje måndag.
”Talking Pictures” – every Monday.
Google Translate
