Helgguiden

Ulf Andersson hade gärna ställt upp en tredje gång i den öppna turneringen i natursköna Bad Wiessee, Tyskland som startar i morgon lördag, men en annan turnering kom emellan. Han är en av tio deltagare i en GM-turnering på kasinot i Barcelona som börjar på måndag. Direktkvalificerade dit är vinnaren av sommarens katalanska GP-serie och bäste katalan i samma serie. Därutöver bjöd arrangörerna in åtta stormästare, däribland Ulf och fjolårsvinnaren Aleksej Drejev. Nu blir det ändå två svenskar i Bad Wiessee, Olof Sjöström och Bernt Åkerblom.

Lars Karlsson deltar i en sluten IM-turnering i sin nya hemstad Sitges i Spanien. Efter gårdagens rond 6 har Karlsson, fältets ende GM, 4 poäng. Det är direktsändning – se vänsterspalten!

Det spelas flera inhemska turneringar den här helgen och där hänvisar jag till www.schack.se.


ULF ANDERSSON – ETT JUBILEUM


Mästarklassen i Norrköping 1968. Inför Ulfs avgörande hot Te6-h6+ sträcker Kurt Lagerquist, SASS fram näven och ger upp. Ulf vann gruppen med tio vinster och två remier. Därigenom kvalificerade han sig till SM-gruppen 1969.


Det är fyrtio år sedan Ulf Andersson vann SM i sin hittills enda start i SM-gruppen. Han står som vinnare av SM i Sundsvall 1969, men det var först efter ett särspel med Börje Jansson och Åke Olsson i Arboga några månader senare som han erövrade SM-titeln. Dessemellan gjorde han också sin enda start i Junior-VM. Han kom på femte plats i Stockholm. 1969 blev ett strålande genombrottsår för den artonårige Arbogajunioren. Sedan tog det inte många år för honom att slå sig in i världseliten.


Hoogoven-turneringen i Beverwijk 1970. Ulf Andersson vann näst högsta gruppen och tog sin första IM-inteckning. Foto: Hans Svedbark


I onsdags träffade jag jubilaren i Lund, vilket jag berättade om här på bloggen. Vi talade bland annat om gamla OS-minnen och i det sammanhanget vill jag gärna visa fram ett par partier från den tid då Ulf var ung och rätt aggressiv.

Ulf Andersson, Sverige – Lajos Portisch, Ungern
Sicilianskt (B 51)
Skopje 1972
1.e4
Ulf övergav 1.e4 ett par år senare och började då med 1.Sf3 och 1.c4.
1. – c5 2.Sf3 d6 3.Lb5+ Sc6 4.0-0 Ld7 5.Te1 Sf6 6.c3 a6 7.Lf1 e5 8.h3 h6?!
Inledningen på en olycklig plan på kungsflygeln. I dag skulle Portisch nog ha valt att utveckla löparen till e7 direkt.
9.d4 Dc7 10.a4 g6?! 11.Sa3 Lg7 12.dxc5 dxc5 13.c4 Tb8
Vit står bättre även efter 13…0-0 14.Dd6 Dxd6 15.Sxd6.
14.b4! cxb4 15.cxb4 Le6
Efter 15…Sxb4 16.Sfxe5 med idén Lf4 gör svarts ställning ett bedrövligt intryck.
16.Sd6+ Ke7


17.La3!
Ett avgörande smygardrag. Svarts kung har kommit ur askan i elden.
17…Se8
Eller 17…Dxd6 18.b5 Sb4 19.Dxd6+ Kxd6 20.Lxb4+ och vit vinner.
18.Sxb7 Dxb7 19.b5+ Kf6 20.bxc6 Dc7
På 20…Dxc6 följer samma fortsättning som i partiet.
21.Sxe5! uppg.
De svarta fälten blev svarts öde, t.ex. 21…Dxe5 22.Df3+ o.s.v.


Murray Chandler, Nya Zealand – Ulf Andersson, Sverige
Nimzoindiskt (E 42)
Valletta 1980
1.d4 Sf6 2.c4 e6 3.Sc3 Lb4 4.e3 c5 5.Sge2 cxd4 6.exd4 0-0 7.a3 Le7 8.d5 exd5 9.cxd5 Te8 10.g3
Huvudalternativet är att först spela 10.d6.
10...Lc5 11.Lg2 d6 12.h3
Nu hotar Sa4 vilket inte gick att spela direkt på grund av 12…Lg4.
12…a6
Då var det ett nytt drag och självklart enligt Ulf eftersom han ville behålla löparen på diagonalen mot f2.
13.0-0 Sbd7 14.Sd4 Se5
Hotar 15…Lxd4 16.Dxd4 Lxh3.
15.Sce2 Ld7 16.b4?
Ett svårt feldrag enligt Ulf som menade att vit måste behålla kontrollen över c4 med 16.b3.
16...La7 17.Db3 Tc8 18.Lf4 Sh5 19.Ld2 Sc4 20.Lc3


20…Se3!
Ett läckert sätt att bli av med den viktiga löparen på g2. Efter 21.fxe3 Txe3 håller sig svart skadeslös, t.ex. 22.Tf3 Txe2 eller 22.Dd1 Sxg3!.
21.Tfe1 Sxg2 22.Kxg2 Dg5 23.Tad1 Te4 24.Ld2 Dg6 25.Le3 Tce8 26.Kh2 h6 27.Tg1 Lxd4 28.Sxd4 Sf6 29.Sf3
Påskyndar slutet, men det var hur som helst hopplöst, t.ex. 29.Kg2 Dh5 30.Th1 Sxd5.
29...Df5 30.uppg.

Ulf besökte mig vid ett par tillfällen i början på 70-talet då jag bodde i min lilla etta på Uppsalagatan i Malmö, och sedan blev det naturligt att jag som redaktör för Schacknytt följde hans karriär. Men det fanns en lucka i mina minnesbilder. Hur var det egentligen med Ulfs engagemang på Kuba i mitten på 70–talet? Det var mycket kring det samtalet rörde sig i onsdags.

Ulf spelade med i Capablancas minnesturnering i Camaguey 1974. Det var i samband med den turneringen som Ulf träffade Lordes och tycke uppstod. Han återvände till Kuba i april 1975, då han vann Capablancas minnesturnering i Cienfuegos. Det blev ett tredje besök på Kuba den sommaren och då ville han skaffa tillstånd att få gifta sig med Lordes. En uppslitande pappersexercis pågick i ett par månader utan framsteg. Under den tiden fick han en inbjudan till en turnering i Milano. Dit anlände han i upplösningstillstånd i augusti. ”Jag vann och förlorade lite hur som helst.” Det var där han blev den förste att besegra Anatolij Karpov under ryssens tid som världsmästare.

Efter Milano reste Ulf hem till Arboga och det var där han fick beskedet att det var klart med tillståndet att gifta sig med Lordes. Han for tillbaka till Kuba och det blev ett enkelt bröllop. Papper signerades. I samma veva skrev han på ett kontrakt med det kubanska sportministeriet om ett ettårigt engagemang som schacktränare på Kuba. ”Vi blev erbjudna ett hus vid havet men jag är inte precis nån som ligger på en badstrand.” Som tränare blev det en del hemliga matcher mot exempelvis Amador Rodriguez och Guillermo Garcia över två, fyra eller sex partier, och en del mindre turneringar. Det var inte tal om egentlig instruktion. Ulf är inte den som samlar på partiprotokoll, så det blir väl schackhistorikernas sak att leta fram den partiskatten.

Efter året på Kuba slog sig paret ner i Arboga. Ulfs första tävling efter engagemanget på Kuba blev OS i Haifa 1976.

Ulf kan tänka sig att åter spela med i Capablancas minnesturnering, men då ska det vara I toppgruppen. Han har avböjt en inbjudan till den öppna turneringen.

Det är ett hårdare tempo i dagens schack med de nya betänketiderna. ”Det finns inte längre tid att njuta. Nu gäller det bara att dra, dra, dra.” Det påminner mig om en historia jag hörde om Inge Johansson, medlem i Malmö AS och Sverigemästare 1958. Någon frågade honom efter ett parti varför han hade ödslat betänketid på ett självklart drag. Den kraftigt byggde Inge förklarade på sin sävliga skånska att det inte fanns någon anledning att ha bråttom; han ville först njuta av ställningen i lugn och ro. På något vis känns det som ett väldigt bra argument.

Det kan hända att en del yngre mest känner Ulf som den som har uteblivit från partier på senare år och brutit turneringar, men för mig är han världens kanske främste slutspelsexpert, han som slog världsmästaren Karpov, han som var rankad trea i världen (1983), han som har en imponerande plusstatistik i sexton OS, han som satt på förstabordet i världslaget mot Sovjetunionen. Det lär dröja innan svenskt schack får uppleva en spelare av den digniteten igen.