Det var kul att se min favoritbild igen. Det här favoritskapet gäller inte bara schackbilder. Den här bilden är den bästa jag över huvud taget har sett och just samverkan av prat- och tankebubblorna med ansiktsuttrycken och kroppsspråken värmer hjärtat varje gång jag tittar på den. Jag har försökt förklara för många vänner genom åren vad den egentligen visar, men antagligen måste man ha känt Ulf och Boris för att riktigt se. Heder åt mästerfotografen!En gång i tiden för cirka hundratjugosju år sedan hade jag ett schackproblem, matt i två drag, publicerat i TfS. När jag tog över som redaktör för TfS långt senare, var ett av mina första beslut att ta bort den fasta problemspalten. Jag fick ett indignerat brev från Svenska Problemschackklubben, ett ganska anonymt sällskap. Där ligger jag inte bra till.
Bengt Hammar
Inte nog med det, jag har problem med att hålla reda på facktermerna på den avdelningen. Ärligt talat, jag vet inte ens hur en gräshoppa rör sig. Eller en nattsvärmare för den delen. För det är väl så ett par av pjäserna heter? Detta apropå att jag använde facktermen ”självmatt” i fel sammanhang när jag skrev om den franska filmen Joueuse i söndags. Ett klarläggande:
Vadå schacknörd? Jo, det är ju så att du gör nästan samma typ av miss som filmregissören, även om den naturligtvis ligger på en helt annan "nördnivå". Om du inte redan gissat vad jag syftar på så är det ordet "självmatt" jag reagerat på; en "problemschacknörd" som undertecknad tycker det mer ser ut som en hjälpmatt ...Bo har rätt. Jag kryper till problemkorset medan gräshopporna spelar en sorgmarsch och nattsvärmarna fördunklar skyn.
Bo Sjögren
