Brittiska lagmästerskapet 4NCL

Ola Winfridsson bor sedan många år tillbaka i Cambridge och deltar flitigt i brittiska lagmästerskapet 4NCL. I tider när en eventuell omläggning av svenska elitserien diskuteras kan det vara intressant att lyfta blicken och se hur man gör på andra ställen. Här berättar Ola om spelformen i 4NCL, och dessutom får vi se hans möte i serieupptakten med IM Jack Rudd. Länk till 4NCL och andra nationella ligor finns längre ned i vänsterspalten under "Nationella lagmästerskap".

Förra helgen var det säsongspremiär i 4NCL, den brittiska ligan. Som Pia Cramling berättade i TfS 2/2009 lade man inför förra säsongen om systemet från fyra divisioner (div. I–III med tolv lag i varje och en stor schweizergrupp i div. IV) till tre divisioner med 16 lag i div. I respektive div. II och div. III som en stor schweizer (i år med 32 lag). 4NCL spelas över sammanlagt fem helger med ett avslutande treronderssammandrag i början av maj. Efter seedning fördelas de 16 lagen i div. I och II på två åttalags Berger-grupper. När de är färdigspelade bildar man två slutspelspooler (med åtta lag i varje) där lag 1–4 från de båda förgrupperna spelar om mästerskapet (div. I) eller uppflyttning (div. II) medan lagen som hamnar på platserna 5–8 spelar en nedflyttningspool. Man får endast med sig de match- och partipoäng som man tar mot de lag i förgruppen som hamnar i samma slutspelspool som en själv. I de fyra avslutande ronderna spelar man mot lagen som kommer från den andra förgruppen (handbollens internationella mästerskap spelas enligt samma princip om jag förstått det hela rätt).

Syftet med det nya seriesystemet är flerfaldigt. För det första får man en plattare seriestruktur, vilket gör det möjligt för nybildade storfräsarlag att ta sig igenom seriesystemet snabbare (man når högsta serien på två säsonger jämfört tidigare tre). För det andra får man plats med fler lag i de två högsta serierna, utan att behöva ta ytterligare två helger i anspråk (eftersom 16 lag spelar 11 ronder). Slutligen bryter man den vanliga serielunken och skapar mer spänning mitt i säsongen genom att tredje och fjärde helgen (rond 5–7 i förgrupperna och rond 1 i slutspelet) oftast är helt avgörande för vilken slutspelspool man hamnar i. Genom att hela fyra lag åker ut i både div. I och II och fyra lag flyttas upp från div. II respektive III saknar endast ett fåtal matcher betydelse.

Jag spelar för Poisoned Pawns sedan många år tillbaka (och ligger rankingmässigt i skarven mellan första- och andralaget). Efter en närmast osannolikt dramatisk säsong 2008-09 lyckades både första- och andralaget bli uppflyttade till div. I och div. II. Eftersom vi är glada amatörer hela bunten (vi kan endast skryta med ett par FM och CM) får vi nog i första hand räkna med att kämpa för att undvika nedflyttning. Säsongsinledningen blev också mycket riktigt tuff. Förstalaget ställdes mot två av de starkaste lagen i serien (White Rose I och Betsson.com) och förlorade båda, men fick åtminstone med sig 5 pp totalt. Inte så pjåkigt med tanke på att det skiljde nästan 150 poäng i snittranking. Andralaget ställdes mot Bristol I som trots tre IM i laget åkte ur div. I förra året. De var högre rankade på samtliga bord och även här var skillnaden i snittranking närmare 150 poäng. Trots det lyckades vi skrälla och vinna matchen med 4½-3½. Vi förlorade på de två toppborden, men på bord 3–8 fick vi med oss hela 4½ poäng. Jag satt på bord 3 och hade fått en IM på min lott. Så här gick det:

Ola Winfridsson, Poisoned Pawns II (2133) – IM Jack Rudd, Bristol I (2296)
Reti (A 09)
4NCL 2009–10, div. IIB, rond 1, bord 3. Sunningdale Park, England, 24 oktober 2009
Jag känner Jack sedan tidigare och har mött honom en gång förut. Han är känd för att spela närmast spöklikt fort, men trots det har han en taktisk blick som går utanpå det mesta. Han har slagit ett flertal stormästare (förra säsongen inledde han med att besegra den skotske stormästaren Jonathan Rowson och dagen efter vårt parti fällde han solide GM Keith Arkell i ett riktigt sjöslag). När laguppställningen publicerades en timme innan rondstart diskuterade jag strategin med en lagkamrat. Vi var båda rörande överens om att det gällde att undvika en öppen slagväxling, men ändå försöka spela strategiskt komplext. Jag har inte kört partiet i Fritz eller Rybka och varianterna nedan baserar sig huvudsakligen på mina tankar under partiet.
1.g3
För att undvika Volga- och Blumenfeldgambit som han spelar på 1.d4.
1...e5 2.Lg2 d5 3.c4 d4 4.d3 Sc6 5.Sf3 Lf5 6.Sbd2
Det var nog 25 år sedan jag senast spelade den här typen av uppställning och redan då var mina teorikunskaper om systemet ytterst begränsade!
6...f6
Här tog jag mig en längre funderare. Svarts två senaste drag känns lite udda och släpper kontrollen över de vita fälten. Antagligen syftade Jack till att dra i gång ett angrepp med Dd7, 0-0-0, g5, h5 o.s.v.
7.Db3 Tb8 8.Sh4 Le6
Jag hade förväntat mig 8…Ld7 eller 8…Lg6.
9.Da4 Sge7?!
Återigen var nog 9...Ld7 bättre (10.a3 Sh6 11.0-0). Mitt damutfall med mellanlandningen på b3 och kantspringaren på h4 känns inte heller helt rätlinjigt. Nu får vit ordentligt snurr på spelet.
10.b4 Sc8 11.c5 Kf7 12.Se4
För att gardera c-bonden och samtidigt hålla fältet g5 under uppsikt.
12...Le7?


Förlorar bonde. Jack berättade efter partiet att han helt enkelt glömde bort att han inte kunde ställa löparen på e7 ännu (det måste förberedas med a6).
13.b5 f5 14.Sxf5
På 14.bxc6 spelar svart inte 14...Lxh4 15.cxb7 Se7 (15...fxe4 16.bxc8D med pjäsvinst) 16.gxh4 fxe4 17.Lxe4, utan 14...b5! 15.cxb6 Sxb6 16.Da5 (16.Dc2 fxe4 17.Lxe4 Lxh4) 16...fxe4 17.Lxe4 Lxh4 18.gxh4 och även om vit fortfarande står bättre så var det här en ställning av den typ jag försökte undvika.
14...Lxf5 15.bxc6 b6
Närliggande, men antagligen fel. Dubbelbönderna på c-linjen kontrollerar visserligen många fält, men är samtidigt inte helt lätta att gardera. Därför var jag mer orolig för 15…b5.
16.h4 bxc5
Även här var 16...b5 ett alternativ.
17.Sxc5 Dd6
Jack söker alltid komplikationer och skyr dambyte som pesten, men här borde han förenklat med 17...Lxc5 18.Dc4+ Kf8 (18...Kg6!? 19.h5+ Kf6 20.Dxc5) 19.Dxc5+ De7 (eller 19...Dd6 20.La3) 20.La3 Dxc5 21.Lxc5+ Kf7 22.0-0.
18.Dc4+ Ke8
Naturligtvis inte 18...Le6?? 19.Sxe6 Dxe6 20.Ld5 1-0.
19.Sb7 Dg6
19...Db4+ 20.Dxb4 Lxb4+ 21.Ld2 tilltalade säkert inte svart, men vit får nu möjlighet att förstora sin fördel ytterligare.


20.Dd5 Ld6 21.0-0 Sb6
Alternativen var inte tilltalande: 21...Le6 22.Sxd6+ cxd6 23.Da5 (23.c7 Tb6) 23...Df7 24.La3 eller 21...De6 22.Sxd6+ Sxd6 (22...cxd6 23.La3) 23.La3.
22.Sxd6+ cxd6 23.c7 Tc8 24.Db7 Le6
24...Ld7 25.La3 med idéer som 25...Sa4 26.Lc6 Sc5 (26...Sb6 27.Tac1; 26...Ke7 27.Lxd7 Kxd7 28.Db5+) 27.Dxc8+.
25.La3 Ke7 26.Tac1
Eller 26.Dxa7 Sd7 27.Da6 Sc5 28.Lxc5 dxc5 29.Dc6.
26...Ld7 27.Dxa7 Sa4 28.Lb4 Thf8 29.Kh2
Överdriven försiktighet och en skönhetsfläck. 29.e3 är direkt avgörande (svarts centrum bryter samman), men av någon outgrundlig anledning oroade jag mig för 29...Txf2 30.Txf2 Dxg3 (det är helt slut efter 31.exd4 Dxh4 32.Te1). På 29...Dxd3 30.exd4 Dxd4 31.Dxd4 exd4 32.Tfe1+ Kf6 (32...Le6 33.Lh3 Tf6 34.Tc6) 33.Lxd6 och 29...dxe3 30.Dxe3 följt av d4.
29...Dh5 30.Kg1 g5
30...Dxe2 31.Tce1 och vit slår igenom i centrum.
31.hxg5 Dxg5 32.e3 Sb2??
32...dxe3 33.Dxe3 Dxe3 34.fxe3 är naturligtvis tröstlöst i längden, men nu tar partiet slut omedelbart.
33.Da3 dxe3 34.Lxd6+ Ke8 35.Lxf8
Svart strök flagg. 35...exf2+ besvaras med 36.Kxf2 varefter schackarna tar slut i princip omedelbart.

I söndagsronden blev jag uppflyttad i förstalaget, där jag tyvärr gjorde ett riktigt plattparti efter att enkelt ha utjämnat redan i öppningen. Andralaget förlorade knappt i rond 2, men vi borde kunna vara med och fightas om platserna runt strecket. Hård kubbning är att vänta!

Ola Winfridsson