Apropå Bo Sjögren – se inlägg nedan – så undrar han om jag någon gång har funderat på att börja med schackboxning. Faktiskt gick mina tankar ett tag i den riktningen. Det var efter att ha sett Fide-presidenten Kirsan Iljumsjinov i aktion:
Vad ska man säga om motståndaren? Förmodligen hotade dödsstraff om han tog sig friheten att slå ett slag. Möjligen visste han hur schackpjäserna gick, men det är väl rätt uppenbart att han aldrig hade sett ett schackur förut? En pinsam föreställning.
Min plan var att lägga en film på Youtube där man ser mig träna på Winning Boxing Club, där dottern Lisa är medlem. På mitt kontor sitter filmaren Pelle i rummet bredvid, det skulle nog bli bra. Filmen skulle avslutas med en sekvens från en välregisserad presskonferens där ett gäng kompisar med viss teatervana ställer frågor. Där utmanar jag Kirsan på en match och förklarar på ren engelska att han är ett mähä om han inte vågar ta en fight. Jag föreslår en insats: jag erbjuder min näst bästa cykel mot att han går in med sin tredje bästa Rolls Royce. Ungefär så. Skulle han då, inför hela schackvärlden, bemöta min utmaning med tystnad och bli kallad fegis? Hur skulle macho-Kirsan klara sig ur den knipan?
Jag frågade upprymt Lisa om hon kunde se till så att jag fick komma in och träna lite på klubben. Hon sa mycket bestämt nej och tyckte i övrigt att det var en skitdålig idé. Så det blir ingen schackboxning för min del. Det är väl okej, jag har ändå inte något körkort. I och för sig finns det nog en och annan kompis som kunde tänka sig att ställa upp som chaufför mot att de fick disponera Rolls Roycen fritt när jag inte behövde skjuts. Idén ligger i träda.
