Helgguiden

Den här helgen startar höstsäsongen på allvar i och med att elitserien kör i gång med tre ronder i Malmö. Det är rondstart fredag klockan 18, lördag klockan 13 och söndag klockan 10. Jag kommer nog att hänga en hel del i Rådhushallen och räknar med att kunna vidarebefordra ett och annat intryck därifrån här på bloggen. I det sammanhanget skulle jag vilja påminna om den elitserieprofetia som Stellan Brynell bjöd på i en tidigare Helgguide. För resultatredovisning hänvisas till elitseriehemsidan och www.schack.se.

Det är inte bara här hemma som serierna drar i gång. Tyska Bundesliga genomför de två första ronderna lördag och söndag (det spelas två matcher från sjunde ronden i förväg redan i dag fredag). Där kommer vi säkert att se delar av världseliten. Men det finns en kvartett som väljer bort seriespelet och i stället ägnar sig åt en dubbelrondig turnering i Hoogeveen, Holland den 18-24/10. Där spelar Vasilij Ivantjuk, Judit Polgar (intressant comeback), Sergei Tiviakov och Anish Giri. Första ronden söndag klockan 14 och jag kommer naturligtvis att lägga ut direktsändningslänk och annat i vänsterspalten. Som alltid rekommenderar jag en upptäcktsfärd i vänsterspalten. Där finns många intressanta länkar.

Tiger Hillarp Persson är stamgäst på Peninsula Hotel i Grand Havre Bay, Guernsey. Tiger är kanske rentav kung på denna kanalö. Han har ställt upp i den öppna turneringen där sju gånger och hämtat hem förstapriset fyra gånger. Han har aldrig varit sämre än trea på Guernsey. Årets festival spelas den 18-24/10 och Tiger är topprankad.

I Helgguiden den 4 september gjorde jag en stor intervju med förre förbundskaptenen Bengt Hammar. Det roar mig att reda ut vad som egentligen hände på den tiden, nu kan man ju ha lite perspektiv på denna del av schackhistorien. I dag är jag glad att kunna presentera den förbundskapten som efterträdde Bengt:


INTERVJU MED HÅKAN ÅKVIST
Del 1 av 2

Ferdinand Hellers och Håkan Åkvist, Skara 2007. Foto: Calle Erlandsson


I Schacksverige förknippas Håkan Åkvist mest med de internationella Eksjöturneringarna, som arrangerades på Eksjö Stadshotell 1973–1983 och hans tid som förbundskapten 1983–1995. Därutöver fick han ersätta sin efterträdare Björn Ansner vid OS i Jerevan 1996. Håkan är fortfarande engagerad i Eksjö Schackklubb, där han är ordförande. Här framträder han i Helgguidens fredagsintervju.

Hur många OS var du med om som förbundskapten och hur rangordnar du dem?
- Sex gånger (Sverige deltog ju inte i Dubai 1986). Den första gången, Thessaloniki 1984, var mest spännande för mig personligen. Den sista gången, Jerevan 1996, gjorde vi bäst resultat.


Sista ronden vid OS i Thessaloniki 1988. Sverige-Ungern, damklassen, bord 2. Håkan Åkvist ger Borislava Borisova en sista uppmuntran före hennes parti mot Judit Polgar. Judit har inte spelat något parti i en damtävling sedan dess. Hon vann detta parti och Ungern tog OS-guld. Foto: Lars Grahn


Vilken match minns du med mest glädje och vilken vill du helst glömma?
- På den första delen av frågan poppar det upp flera alternativ. Två oavgjorda matcher mot Sovjetunionen är förstås minnesvärda höjdpunkter. Den ena gången fyra remier, den andra gången Thomas Ernsts vinst mot Jaan Ehlvest. Svaret är: när vi vann mot Polen i inledningsmatchen i Novi Sad 1990. Då gav Pia Cramling underbar feedback på en kontroversiell laguttagning genom att besegrade GM Wlodzimierz Schmidt på bord 2.
- På andra delen av frågan fick jag fundera. Jag fastnade för 1-3 mot England i samma OS-tävlings 12:e rond. Då gjordes många individuella misstag och alla förhoppningar om en framskjuten placering kom på skam.

Ur Bo Platos referat av Englandsmatchen i TfS nr 1/91:

”Så kom Sverige ner på jorden igen med en duns. Vi hade behövt vårt bästa lag mot en motståndare som numera är nästan lika fruktansvärd som Sovjet, men Lars Karlsson hade fått ett återfall (Ett virusangrepp som ledde till en sulfakur. LG) och Pia Cramling var allmänt utmattad. Det enda roliga var historien om näsdukarna: Ferdinand Hellers drogs fortfarande med sin förkylning, så strax före start bad han Håkan Åkvist ordna några pappersnäsdukar. Lagkaptenen rusade ut på stan och in i en affär där han grabbade ta i ett par förpackningar som sedan prompt levererades. Sysselsatt med andra ting tänkte han inte mer på saken förrän Ferdinand efter partiet förebrående sade att han inte fick skoja på det sättet, i varje fall inte under pågående spel. Åkvist stod som ett levande frågetecken tills Ferdinand vecklade ut en av näsdukarna. Den bar, med stora röda bokstäver, texten LOVE. Det hade, sade han, ryckt misstänkt i mungiporna på Speelman under partiet ...”

Jag minns att Thomas Ernst försökte sjukskriva Tom Wedberg i Thessaloniki 1988 för att själv få en plats i laget. Hur var det nu med den saken?
- Jo, det är faktiskt sant.
- Eftersom laguppställningarna offentliggjordes i spellokalen några timmar före matchstart, begav jag mig varje förmiddag till spellokalen för att så snabbt som möjligt kunna meddela mina spelare motståndarnas lag. En av dessa förmiddagar blev jag via högtalare kallad till kansliet i spellokalen. De meddelade kort och gott att de fått ett sjukdomsåterbud från det svenska laget. Jag ringde omgående till vårt hotell. Efter lång väntan, svarade Jonny Hector. På sin lugna skånska meddelade han att Tom Wedberg visserligen var lite förkyld, men absolut inte värre än att han kunde spela.
- Thomas Ernst hade till och med beställt ambulans åt Tom ...

Matcherna mot Sovjetunionen har etsat sig fast i minnet. Alltid oförglömliga drabbningar. Det var något med att Axel Ornstein skulle rädda oavgjort i Thessaloniki 1984. Det stod 1½-1½ och hans parti mot Vladimir Tukmakov gick till avbrott.
- Ja, just denna situation beskriver jag i Sveriges Schackförbunds jubileumsbok ”Schack 92 – Svenskt schack under 75 år”:

1984 års olympiad spelades i Greklands näst största stad, Thessaloniki. Strax utanför olympiaområdet fanns ett utsiktstorn med en stilla roterande restaurang längst upp. Här kunde man njuta av måltiden och samtidigt utsikten över hela staden.

Många toppnationer närde förhoppningar om att kunna lura Sovjet på guldet, för storfavoriten tvingades klara sig utan både Garri Kasparov och Anatolij Karpov. De var upptagna av en inbördes mastodont-VM-match. Med Alexander Beljavskij i storform på förstabordet och ett i övrigt laddat lag mejade Sovjet ned allt motstånd. Efter halva tävlingen ledde de med hela 3½ poäng. Sverige och England delade andraplatsen.

Efter en fridag skulle alla OS-spelares dröm – för en del kanske mardröm – gå i uppfyllelse för de svenska spelarna. Match mot Sovjet uppe på scenen, där de främsta lagen spelade.

Efter tre remipartier – Beljavskij-Andersson, Karlsson-Polugajevskij och Schüssler-Sokolov – hängde matchutgången på vad Axel Ornstein skulle förmå som svart mot Tukmakov. Det blev ett oerhört dramatiskt parti vars kulmen nåddes när svensken förseglat sitt 47:e drag i följande ställning:


Min uppgift var att kontrollera ställningarna, informera mig om förseglingsdragen och organisera analyserna.

När Ornstein viskade Kg3 till mig var jag tvungen att be honom upprepa draget. Samma sak upprepades när ”analysgruppen” skulle starta sitt arbete. Alla var vi nämligen inställda på det självklara(!?) 47…Kh5, vilket ger klara remichanser.

Den enormt disciplinerade och nästan skräckinjagande sovjetiska truppen drog sig också tillbaka för analyser. Kanske gjorde de nu sitt enda misstag under hela tävlingen. De förkastade 47…Kg3 och ägnade de två timmarna endast åt 47…Kh5.

Axel Ornstein mot Vladimir Tukamakov medan partiet ännu var ungt. Foto: Lars Grahn


Analysgruppen sammanträder och analyserar Ornsteins avbrott mot Tukmakov – från vänster: Lars-Åke Schneider, Thomas Ernst, Axel Ornstein och Harry Schüssler. Foto: Lars Grahn


Axel Ornsteins kommenterade sitt parti mot Tukmakov i Schacknytt nr 10/84:

47...Kg3?
Förseglingsdraget och det avgörande felet, men även efter 47…Kh5 48.Kd1! har vit goda chanser.
48.h5 Txa2+ 49.Kd1 Ta1+
Med tungt hjärta. Varken 49…Sg4 50.Dg6 Th2 51.Dxd6+ Kf3 52.Dxh2! eller 49…Th2 50.De3+ Kg4 51.Dg1+ är spelbart.
50.Kc2 Ta4 51.De3+ Kg4 52.h6 Kf5 53.Dh3+ Kf6 54.h7 Tc4+ 55.Kd2?!
Kungen ska till b-linjen.
55…Sf7 56.h8D+ Sxh8 57.Dxh8+ Ke7 58.Dg7+ Ke6


59.Kd3?
Fortfarande står vit på vinst efter 59.Db7! Tc5 60.Kd3 och svart måste släppa kungen över c-linjen på grund av 60…Ke5 61.De7+ Kd5 62.De4 matt.
59…Kd5 60.Db7+ Kc5 61.Dc7+ Kb4 62.Dxd6+ Kb3
Med teoretisk remiställning.
63.Da6 Kb4 64.Da1 Tc8 65.De1+ Ka4 66.Kd4 Tc4+ 67.Kd5 Tc8 68.De7 Tc4 69.Da7+ Kb4 70.Da6 Tc5+ 71.Kd4 Tc4+ 72.Kd5 Tc5+ 73.Kd6 Tc4 74.Kd7 Tc1 75.Dd6+ Ka4 76.Df4+ Tc4 77.Df1 Kb4 78.Da1 Tc5 79.Db2+ Ka4 80.Da1+ Kb4 81.De1+ Ka4 82.Dd1+ Ka5 83.Da1+ Kb4 84.Db2+ Ka4 remi

Håkans slutkläm till den historien från ovan nämnda bok:

”Ornstein blev med rätta hyllad som hjälte inte bara av den svenska truppen utan också av den grekiska televisionen. Det omöjliga hade visat sig vara möjligt. Vilken känsla!

När eftermiddagsronden skulle starta var Ornstein spelledig. Han satt då i tornrestaurangen och njöt av det oavgjorda resultatet, den fina utsikten och – en utsökt konjak.”

Efter att ha bevistat olympiaderna i Thessaloniki 1984 och 1988 såg jag fram emot att åka dit en tredje gång 1994. Men det blev inget tredje OS i den grekiska staden och Moskva ställde upp i all hast. Jag hade ingen önskan att åka till Moskva vid den tidpunkten och det var ju flera spelare som kände likadant. Det blev tydligen som befarat, ett uselt arrangemang och ett halvdussin spelare som utsattes för rån ute på stan. Hur upplevde du den olympiaden?
- Efter återbud av flera spelare blev det inget svenskt lag i allmänna gruppen i Moskva 1994, vilket kändes som ett nederlag för mig. Jag åkte dit med endast damlaget.
- Vi bodde, åt och spelade på eleganta Hotel Cosmos. Av skäl som du anger i din fråga, uppmanades vi att inte lämna hotellet. Några gånger bröt vi mot denna uppmaning. Vi hade då hela tiden en känsla av obehag och dessutom var det konstant -30 grader eller kallare, så det blev inte många utflykter. Vi deltog i en guidad busstur med besök på Röda torget, som var mycket mindre än jag föreställt mig, och besök på Centrala Schackklubben, där jag kände historiens vingslag i den nedslitna och ruffiga lokalen.
- Den olympiaden glömmer jag gärna. Moskva kan jag inte rekommendera någon.

Från rånöverfall i Moskva till pansarvagnar och militär på gatorna i Jerevan. Dina två sista olympiader som lagkapten kan inte ha känts helt trygga?
- Det låter som jag riskerade livet under mina två sista olympiader, men så illa var det ändå inte. Som framgår av min beskrivning från Moskva-OS ovan, så var det faktiskt en mycket negativ upplevelse.
- Däremot upplevde spelarna och jag att det var både trivsamt och tryggt ute på gatorna i Jerevan. Visserligen fanns det pansarvagnar utanför hotellet på valdagen. Från hotellet kunde vi också se ut över ett fullsatt torg med presidenten i talarstolen och samtidigt följa evenemanget på tv.
- Dagen efter fick Pia samtal från Spanien om skottlossning och några döda i Jerevan. Samma kväll ringde oroliga anförvanter till oss från Sverige, där massmedier hade rapporterat om skottlossning och ännu fler döda. Vi hade förstås inte märkt något av detta och kunde endast intyga att vi alla mådde bra.
- Jag kontaktade vår guide. Hon meddelade att presidenten var misstänkt för valfusk och att folk i stora massor hade marscherat upp mot presidentpalatset. Där sköt vakterna några skott i luften för att bromsa anstormningen.
- Tja, Dansk Skak Unions Søren Bech Hansen valde den massmediala tolkningen i sitt TfS-referat från kongressen, medan jag valt att lita på den mera fredliga tolkningen.

Sverige kom på elfte plats i Jerevan, och då var det fyra OS-debutanter bland de sex lagmedlemmarna. Hur förklarar du det resultatet?
- Ett välkomponerat lag, trots eller kanske tack vare några återbud, där alla tog minst 50 procent. Ulf Andersson och Pia Cramling toppade med stor framgång laget i alla svåra matcher. Det bäddade för de spelstarka och inspirerade debutanterna Ralf Åkesson, Johan Hellsten, Robert Åström och Tiger Hillarp Persson, som stolta och förväntansfulla alla fick förtroendet i första ronden. Den olympiaden minns jag med välbehag.

Minns du någon särskilt smart disponering av laget eller någon särskilt smart prepp?
- Kombinationen Ulf Andersson och Ferdinand Hellers på topp var en oslagbar tillgång för mig som förbundskapten. Så olika spelstilar som de båda representerar krävde omfattande förberedelser hos motståndarna.
- 1990 kollade vi för första gången upp motståndarnas partier i en schackdatabas inför varje rond. Jag har inget konkret exempel, men jag inbillar mig att flera av våra spelare hade nytta av den ”plustjänsten”.

Dela gärna med dig av fler minnen från OS och andra tävlingar där du tjänstgjorde som förbundskapten.
- Ulf Andersson, Lars Karlsson och jag åkte bil till Lag-EM i ungerska Debrecen 1992. På ditvägen övernattade vi i Prag och Budapest, på hemvägen i Wien och Berlin. Jag körde all landsvägskörning och Lasse tog över i städerna. Under resan lärde jag känna både Ulf och Lasse väldigt väl. Dessutom hade vi trevlig tillsammans.
- Övriga lagdeltagare var Thomas Ernst, Ferdinand Hellers och Pia Cramling. Ferdinand tog fantastiska 5½ poäng på sju partier. Vi blev femma i tävlingen, vilket var en av de förnämsta landslagsinsatserna genom tiderna. För bedriften belönades vi, ja även jag, med det årets Schack-Gideon.

En förbundskapten i fotboll utsätts för ständig kritik när det gäller laguttagningar och spelsystem. Fick du känna av något av det?
- Fotbollen, det gröna fältets schack, har många fler förståsigpåare, både i massmedier och bland gemene man. En förbundskapten i fotboll är en offentlig person med en mycket utsatt position. Han får ofta utstå ganska okvalificerad kritik, naturligtvis alltid i motgångens stund.
- Spelarna har åtminstone officiellt varit lojala mot mina laguttagningar till olympiader och landskamper. Vid någon olympiad diskuterade vi när laget inför varje enskild match skulle vara klart. Några gånger har någon varit spelsugen men fått stå över, men det har inte varit några hetsiga diskussioner.
- När jag för första gången tog ut Pia Cramling till allmänna klassen i OS, gav det Sven-Gunnar Samuelsson anledning att skriva insändare i TfS. Med facit i hand visade det sig att det var jag som hade kunskapen ...

Del 2 av intervjun med Håkan Åkvist kommer nästa fredag.